Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Hjälp mitt barnbarn, Försäkringskassan

Elna Skärlind. Foto: Privat.
Foto: Shutterstock.

Meyas föräldrar arbetar i dag heltid, betalar skatt och bidrar till samhället. Nu riskerar de att tappa assistansen för sin cp-skadade dotter Meya. Som att ett barn som inte kan röra sin arm skulle kunna sondmata sig själv? skriver farmodern Elna Skärlind.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Jag är farmor till cp-skadade Meya, 7 år. Hon fick en förlossningsskada, vilket förändrade hela familjens livssituation. Meya måste nu ha hjälp med allt. Hon kan inte gå själv, inte tala, ha hjälp med toabesök, har stora svårigheter att svälja och måste sondmatas. Hon måste vändas flera gånger om natten och kräks ofta eftersom hon inte har kraft att hosta upp slem. Intellektet är intakt. Trots sitt svåra handikapp är hon oftast en glad flicka med mycket "driv i sig".

Jag ser hur familjen får kämpa för att saker och ting skall fungera i vardagen. Men nu är assistanshjälpen i fara.

Familjen fick häromdagen reda på att ett funktionshindrat barn med assistansstöd dygnet runt nu fått avslag, det vill säga ingen hjälp alls. Inte för att lagen eller barnets behov har förändrats, utan för att Försäkringskassan ändrat sin tolkning av grundläggande behov.

Den förändring som slår hårdast är att sondmatning inte längre räknas som ett grundläggande behov, utan numera kallas egenvård. Som att ett barn som inte kan röra sin arm skulle kunna sondmata sig själv. Som att ett barn som behöver en så drastisk åtgärd som en sond för att överleva inte är i behov av lika mycket eller mer hjälp än den som klara att öppna munnen, tugga och svälja.


LÄS MER: Vi duger till mer än att bara slicka kuvert

 

Det är dessutom bara barn med ett psykiskt funktionshinder som har rätt att räkna aktiv övervakning som ett grundläggande behov, vilket innebär att Meyas behov av tillsyn under natten då hon kan kvävas av sina uppkastningar, andningshjälp eller slemsugning inte längre räknas. Är det verkligen rimligt?

Hur kan man göra så med familjer som redan är hårt drabbade? Nu är oron mycket stor att även min sons familj ska drabbas. Föräldrarna arbetar i dag heltid, betalar skatt och bidrar till det svenska samhället.

Vid ett eventuellt avslag skulle någon av föräldrarna tvingas sluta sitt jobb för att bli vårdare till sitt barn, i stället för att vara mamma eller pappa. Detta skulle i sin tur påverka familjens ekonomi. Kan de ens behålla huset som de har byggt om och handikappanpassat efter Meyas behov?


LÄS MER: Assistansen är skillnaden mellan liv och död för oss

 

Kostnaderna för personlig assistans har, enligt finansminister Magdalena Andersson (S), skenat de senaste åren. Detta trots att antalet personer som fått hjälp inte har ökat. Därför vill finansministern "se över" assistanshjälpen. Ingen intention som tar upp frågan till rätten om ett jämställt liv eller barnkonventionen, som säger att alla barn har rätt att vara barn, finns från politikernas sida här. Hur stämmer det överens med den neddragna assistansen? Vill man att funktionshindrade barn ska förvaras utan stimulans på barnhem, för att kosta så lite som möjligt?

Det vore lämpligt om berörda personer inom LSS-området som fattar beslut följde med barn och föräldrar under några veckor, dag som natt. Först då tror jag att man förstår vad det handlar om.

Vidare vore det lämpligt att Försäkringskassan omedelbart slutade med att skicka ut nya besked om att minskad eller stopp med assistanshjälp. Man måste väl ändå begripa vilka konsekvenser detta medför. Hjälp i stället för stjälp.

 

Elna Skärlind

Farmor till Meya

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!