Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Historisk chans att göra skillnad

JULI 2011. Kvinnor och barn i ett läger i södra Mogadishu, Somalia, köar för att få mat från en hjälporganisation. De har flytt från torkan som drabbade Afrikas horn under 2011. Foto: Farah Abdi Warsameh

Klimatfrågorna prioriteras ned i det svenska biståndet - trots att Sverige just nu har en historisk chans att göra skillnad, skriver Rockström, Laestadius och Wijkman.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Sverige har länge strävat efter att vara ett föregångsland inom miljö- och klimatområdet. Även om det finns mycket kvar att göra så är Sveriges arbete på många sätt världsledande. Uppenbarligen har regeringen identifierat miljö som ett område där Sverige ligger i framkant. Reinfeldt framhöll Sveriges miljö- och klimatarbete, liksom vår kompetens på området, inte minst under Barack Obamas besök.

Men inom det svenska biståndet förefaller miljö- och klimatfrågorna att nedprioriteras. Styrdokument och riktlinjer från Utrikesdepartementet signalerar ett tydligt minskat fokus.

Detta är oroväckande när omfattande forskning tydligt pekar på att fattigdomsbekämpning behöver ha miljömässig hållbarhet i centrum. Så är också fallet i det internationella arbete som pågår i att ta fram nya globala utvecklingsmål för perioden efter 2015 - något som framgår av FNs högnivåpanelrapport som vår egen biståndsminister Gunilla Carlsson är medförfattare till.

De globala miljöutmaningarna ställer nya krav också på det svenska biståndet. Utan hållbara strategier för att hantera globala och lokala miljöproblem underminerar vi framstegen inom fattigdomsbekämpning. Livskraftiga ekosystem som har förmåga att leverera ekosystemtjänster, som mat och vattenrening, är en grund för mänsklig välfärd. Klimatförändringar, utfiskade hav, utarmade jordar och övergödning är bara några av de problem som direkt drabbar fattiga.

 

Med den internationella klimatpanelens, IPCC, lansering i Stockholm i slutet av september sätts Sverige snart i fokus för miljö och hållbarhet igen. Rapporten kommer att visa att vi redan nu, vid 0,8 graders temperaturökning, har stora problem på många håll i världen - framförallt i tropiska regioner där de allra flesta utvecklingsländer är belägna. Stora sociala och ekonomiska kostnader redan vid mindre än 1 grads uppvärmning skall sättas i relation till den allt högre risken att världen är på väg mot flera graders uppvärmning. Av de allt vanligare extrema väderhändelser som sker är hälften knutna till den mänskligt orsakade klimatförändringen, enligt en helt ny rapport från amerikanska National Oceanic and Atmospheric Administration, NOAA.

En ny biståndsplattform håller på att arbetas fram i Sverige, och inom kort ska nya resultatstrategier för ett flertal länder vara klara. Det är ett ypperligt läge för regeringen att göra hållbar fattigdomsbekämpning till sin internationella profilfråga. Stärk miljöbiståndet såväl i form av specifika insatser som integrering av hållbarhetsaspekterna i allt bistånd där svensk miljö- och klimatkompetens kan utnyttjas och få ett mervärde.

Hållbara stadslösningar är ett exempel på vad som borde lyftas fram. Även om hälften av världens befolkning redan nu bor i städer så är mer än 60 procent av de urbana områdena som väntas fram till 2030 ännu inte byggda. Och flertalet av dem kommer att byggas i utvecklingsländer. För att det inte ska leda till en ohållbar påverkan på ekosystemen, vilka är grunden för vår välfärd, krävs maximalt fokus på energi- och resurseffektiva lösningar. Sådana saknas i de allra flesta av dagens utvecklingsländer.

Vår erfarenhet av stark miljöpolitik är en modell som behöver spridas. En sådan politik är också en förutsättning för innovationer och teknikspridning inom miljö- och energiområdet. Här kan biståndet göra en stor insats, inte minst med stöd i svenska företag som är duktiga på resurssnålt byggande och smarta trafiklösningar.

Andra exempel på områden där Sverige har mycket att bidra med och som biståndsplattformen borde prioritera är energieffektivisering, miljöteknik, hållbart mark-, vatten-, jord- och skogsbruk.

 

Sverige har ett oförkänt gott rykte i att vara ledande roll inom miljöbistånd och integrering av miljö i biståndet. Vi lever på gamla meriter där Sverige till exempel tidigare vid flertal tillfällen spelat en avgörande roll i globala miljöförhandlingar inom såväl klimat som biologisk mångfald. Det är regeringens ansvar att nu leva upp till och stärka detta goda rykte. Sveriges bistånd är bara en liten del av världens samlade. Men en mycket stark fokusering av det svenska biståndet på klimat- och miljö skulle bli en kraftfull hävstång i det internationella biståndsarbetet - och en förebild för andra länder.

 

Som en av få stormaktsledare har Obama visat sitt engagemang i klimatfrågan. Men även Kinas premiärminister, Li Keqiang, betonade nyligen vikten av en övergång till cirkulär ekonomi och tillväxt som respekterar "ekologiska röda linjer", det vill säga en tillväxt inom hållbara gränser, på World Economic Forum i Kina. Därmed hamnar frågan än högre på den internationella agendan.

Det skapar utrymme för Sverige att höja ribban ytterligare. Forskningen, tekniken och näringslivet har kapacitet för detta. Nu krävs bara politiskt ledarskap. Fredrik Reinfeldt och Gunilla Carlsson, missa inte tåget!

 

JOHAN ROCKSTRÖM är professor i miljövetenskap på Stockholm Resilience Centre vid Stockholms universitet.

STAFFAN LAESTADIUS är professor i industriell utveckling vid Kungliga Tekniska Högskolan.

ANDERS WIJKMAN är ordförande för Romklubben, ett internationellt nätverk med ett 100-tal forskare och intellektuella.