I sin artikel om Amazonia har Arne Jernelöv en viktig poäng. Han driver tesen att kvinnors ställning stadigt förbättras. Det är rätt. Här finns en av de viktigaste trenderna i vår tid.
Samtidigt är Jernelövs analys både förenklad och bristfällig. Att kvinnor har stärkt sin ställning betyder inte, menar jag, att kvinnor självklart kommer att dominera framtidens samhälle. Fler kvinnor har jobb och god utbildning, och fler kan kontrollera sitt barnafödande. Det ger större frihet och makt. Men det betyder inte att kvinnor alltid kan realisera sina nya resurser i politisk eller ekonomisk valuta.
En viktig förklaring till kvinnors ofta underordnade ställning är kvinnors historiska koppling till hem och familj. Kärlek och ansvarskänsla, liksom starka normer om kvinnors roll och ansvar, har drivit kvinnor att fullgöra stora och svåra arbetsuppgifter trots att den ekonomiska ersättningen är låg eller obefintlig. På liknande sätt utnyttjas kvinnorollen och kvinnors ansvarskänsla i det betalda vård- och omsorgsarbetet.
Jernelöv hävdar att särskilt kontrollen över barnafödandet ger kvinnor makt, eftersom samhället till sist måste "ge kvinnorna det de begär för att föda barnen". Historisk erfarenhet visar dock att barnafödande ganska sällan blir föremål för politiskt intresse. När så blir fallet, är det heller inte alls så säkert att resultatet blir progressiv politik för kvinnlig frigörelse. Det kan lika gärna bli en repressiv politik, med krav på en mer traditionell kvinnoroll. Kvinnors makt att bestämma över barnafödandet löser inte heller andra aspekter av kvinnlig maktlöshet och underordning, som mäns sexuella våld. Här ger Amazonia inga svar.
Styrkan i de traditionella könsrollerna blir tydlig om vi ser på svensk jämställdhet. Sverige är ett av få länder i världen där kvinnor har samma medborgerliga rättigheter och skyldigheter som män. Så har det varit ända sedan 1970-talet. Ändå har de flesta svenska kvinnor i dag huvudansvaret för hem och familj. En ny jämvikt har etablerats, där kvinnor ofta jobbar deltid på en starkt könsuppdelad arbetsmarknad. Statistiken om mäns och kvinnors inkomster talar sitt tydliga språk - se diagrammet.
Det som bekymrar mig mest när det gäller jämställdheten i Sverige är att vi i dag inte ser någon uppvärdering av det obetalda hemarbetet, trots dess nyckelroll i samhällsekonomin. I stället tycks politiker i alla läger bli allt mer fixerade vid marknaden och marknadsmakten. Om svenska kvinnor i framtiden ska uppnå en starkare ställning, då behövs inte bara bättre villkor för kvinnor på arbetsmarknaden. Det behövs också mer fokus på de sektorer i samhällsekonomin där kvinnor i dag dominerar: som barnafödande, omsorg, utbildning och hälsa.
Med Amazonia utmanar Jernelöv de teorier som postulerar en evig kvinnlig underordning - och det är rätt. Kvinnlig underordning har hittills präglat historien, men för att kunna förändra dagens "könsmaktsordning" måste vi våga se på framtiden som en öppen arena.
Själv ser jag stora möjligheter för en förändrad maktbalans. Nyckeln till framgång är kunskap och politik. Men målet för mig är inte Amazonia. Målet för mig är rätt och slätt jämställdhet - ett mänskligt samhälle och en mänsklig samhällsekonomi.
Lena Sommestad är professor i ekonomisk historia och tidigare miljöminister, S.
