DEBATT | BREXIT. Vad gör man om man ansvarar för en medlemsunion som knakar i alla fogar och väljarna i den ekonomiskt näst viktigaste medlemsstaten röstar på utträde? Svaret beror på om man främst är en demokrat eller en maktspelare.
Demokraten säger något i stil med följande:
”Tråkigt att ni lämnar men självklart måste vi respektera valutslaget. Ni vill uppenbarligen inte ha den politiska överrocken men fortsätta att handla tullfritt. Naturligtvis ser vi till att konkludera ett win-win handelsavtal.”
Maktspelaren, som främst oroar sig för att andra medlemsstater ska följa utträdesexemplet, säger i stället följande:
”Innan vi ens diskuterar handelsavtal måste vi diskutera en ansenlig skilsmässopeng samt gränsfrågor. Skilsmässopengen ska vara ungefär fyra gånger högre än den juridiska förpliktelsen. Gällande gränsfrågorna så räkna med flygplanskaos, medicinkaos, lastbilskaos och kanske rentav krig vid er nordvästra gräns. Räkna därutöver med ekonomisk katastrof. Eftersom vi inte kunnat gå med på att diskutera handelsavtal under varselperioden så skjuter vi upp handelsförhandlingarna till en övergångsperiod. Ni måste under denna period fortsätta att betala avgifter och är fortsatt förbjudna att teckna självständiga handelsavtal. Men ni har ingen medbestämmanderätt över EU:s lagar och regler. Om förhandlingarna strandar under övergångsperioden får ni inte lämna oss utan vårt medgivande. Dessförutan löper övergångsbestämmelserna vidare. Permanent. Vad styvnackade ni är som inte bara accepterar dessa ’rimliga’ villkor. Förresten, ni kanske ska ångra er?”
Även utan politisk likriktning har länder kunnat handla med varandra förut. Det brukade rentav vara normaltillståndet.
Svenskar matas med EU:s vinklade bild
I Sverige får vi typiskt bara höra EU:s nästan komiskt tillyxade version av Brexitskeendet. Det är därför britternas beteende, från vår nyhetshorisont, kan förefalla så märkligt.
Men hur skulle vi i Sverige reagerat om vi under en utträdesförhandling, precis som dagens britter, erbjudits den sämsta av alla världar? Det vill säga om icke-folkvalda som Barnier, Juncker och Selmayr hade tacklat oss med en medveten straffagenda som bara är knapphändigt dold bakom leenden och blomsterspråk?
Förmodligen skulle vi reagerat ungefär som britterna. Många av oss skulle vara ordentligt missnöjda. Sverige skulle också vara djupt splittrat eftersom karriär- och budgetkopplingar borgar för idel EU-apologeter inom både statsförvaltningen och akademikersfären.
LÄS MER: Lämna EU – vi har inte längre rätt att värna vår egen befolkning
LÄS MER av Mark Brolin: Lööf, Björklund och Löfven – lyssna på väljarna och skärp er hela bunten!
Gränshandel fungerade även utan EU
Till saken hör att med eller utan ett handelsavtal så rör sig inte gränshandel om hjärnkirurgi. Även utan politisk inklistring och likriktning har länder kunnat handla med varandra förut. Det brukade rentav vara normaltillståndet. Med bara lite vilja också från EU:s håll skulle alla utestående knutar gå att lösa.
EU-förhandlarna tycks njuta av det kaos de i högsta grad bidragit till att orkestrera i Storbritannien; men sista ordet är långtifrån sagt.
Detta händer vid en No deal
EU-sidan, som aldrig varit bra på att läsa av det brittiska stämningsläget, har genom sin win-lose mentalitet ökat sannolikheten för en så kallad ”No deal”. I praktiken skulle No deal innebära att britterna börjar handla med EU på samma sätt som alla nationer som handlar med varandra när andra avtal inte finns; genom att falla tillbaka på WTO:s tullar och internationella tvistlösningsmekanismer.
Det är bland annat på så vis EU-länder som Sverige i dag främst handlar med USA, Kina och Indien. Inte optimalt men heller inte i närheten av en sådan katastrof som EU:s domedagsprofeter påstår. Framför allt kan det sägas vara avsevärt bättre än att låta icke-folkvalda översittare göra nonsens av både demokratin och den ekonomiska debatten.
Lyssna inte på domedagsprofeterna
EU-förhandlarna tycks njuta av det kaos de i högsta grad bidragit till att orkestrera i Storbritannien; men sista ordet är långtifrån sagt. Vare sig det rör sig om euroomröstning eller exitomröstning så följer EU:s domedagsprofetior som brev på posten. Främst bör dessa profetior betraktas som politiskt fabricerade förhandlingsvapen.
Tänk om Storbritannien lämnar på riktigt och frigörelsen från en topp- och lobbyiststyrd byråkratikoloss snarare stimulerar ekonomin? Samtidigt som demokrati- och tillväxtproblemen fortsätter i alltid centraliseringsvurmande EU.
Av Mark Brolin
Londonbaserad omvärldsstrateg, nationalekonom och författare.
Författare till boken "Sveriges Roll i det Nya Europa: 17 skäl till Svexit och internationell nystart".
