Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Har ni glömt hur dåligt det var före friskolorna?

Tålamodet med de stora elefanterna på skolmarknaden har tagit slut. Med all rätt, skriver Malin Lernfelt.Foto: SHUTTERSTOCK
Malin Lernfelt.

Knak och brak. Där krackelerade ännu en bit av den numera ganska instabila grund som den svenska friskolesektorn vilar på. 

Den frihet och valmöjlighet som svenska eleverna och deras föräldrar haft att välja skola de senaste decennierna lever farligt, skriver Malin Lernfelt.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT. Frågan är hur länge till det kommer att vara möjligt för våra barn att få sin undervisning i annat än närmaste (ibland mycket mediokra) kommunala skola?

Från och med hösten 2020 kommer man inte längre att kunna ta del av uppgifter om friskolors skolors elevsammansättning och betygsnivå. Efter att Högsta förvaltningsdomstolen häromdagen nekat prövningstillstånd står det klart att en Kammarrättsdom från i höstas vinner laga kraft. Domen slår fast att den sekretessbedömning som Statistiska centralbyrån, SCB, gjorde förra året, och som säger att statistisk om enskilda skolor är att betrakta som affärshemligheter, gäller.

Absurd syn på affärshemligheter

Statistik som varit en del av offentlighetsprincipen i över hundrafemtio år är numera alltså affärshemligheter? Helt absurt. Som väntat gav beskedet ny luft under vingarna åt den besinningslösa hetsjakt på friskolor som pågått under den senaste tiden. Även många liberaler och debattörer ute på högerkanten vilka tidigare varit positivt inställda till friskolesektorn, har i dag köpt den verklighetsbeskrivning som ger friskolorna skulden för precis allt som är dåligt i den svenska skolan. 

Det finns en gräns för i hur stor omfattning man kan fixa och trixa och nyttja skattefinansierade system för riskkapitalets vinning

Plötsligt är decennier av usla läroplaner med trams som ”problembaserat” och ”entreprenöriellt” lärande, en kommunalisering som gjort skolorna till budgetregulatorer och fått läraryrket att gå från ett fritt och kreativt till punktmarkerad kommuntjänsteman med låg lön, en undermålig lärarutbildning, och en djupt politiserad pedagogisk forskning, inget annat än petitesser.

Friheten har förstörts av girigbukar

Det är som att man glömt bort hur det var före friskolereformen. Glömt hur nästan alla barn sattes i stadsdels- eller kommunarrest i skolor de ibland vantrivdes djupt i. Glömt hur det var omöjligt att aktivt välja skola med en viss pedagogik eller inriktning. Glömt hur de mycket få (ofta gamla och anrika) friskolor som trots fanns var exklusiva och kostade pengar och oändligt svåra att komma in på för en vanlig ”svenssonunge”.

De som lyckats med konststycket att få till och med många av de allra mest uttalade frihetsvurmarna att ta ställning emot friskolorna är framför allt girigbukarna i de skolkoncerner som satt i system att etablera sig i kommuner med ”enkelt” elevunderlag och genom att slå blå dunster i ögonen på kommunpolitiker lyckats få digra hyressubventioner. 

Ilskan är befogad

Där någonstans, när skattebetalarna först skall stå för stora delar av hyran och sen även för en skolverksamhet där man sätter glädjebetyg och kostnaderna pressas för maximalt vinstuttag, har tålamodet med de stora elefanterna på skolmarknaden tagit slut. Med all rätt. Det finns en gräns för i hur stor omfattning man fixa och trixa och nyttja skattefinansierade systemen för riskkapitalets vinning innan det börjar skava allt för mycket.

Sen kom då detta med att betyg och andra uppgifter ses som ”affärshemligheter på skolmarknaden” som en lök på den redan illaluktande laxen. Även om förändringen initierades av SCB och inte är något som friskolorna efterfrågat och Skolverket redan getts i uppdrag av regeringen att ge förslag på författningsändringar för att lösa situationen, riskerar det att bli spiken i friskolekistan. 

Ändra lagen och rädda friskolorna

Om liberaler och andra som ser barn som individer överhuvudtaget vill att friskolorna skall finnas kvar måste man agera skyndsamt och driva på för att ändra lagar, regler och ersättningssystem. 

Och viktigast av allt: Enskilt drivna verksamheter som bekostas av skattemedel och bedriver myndighetsutövning måste falla under offentlighetsprincipen. Allt annat är orimligt.  

 

Av Malin Lernfelt

Liberal debattör