Jag gick med i Moderata ungdomsförbundet när jag var 13 år gammal. De förespråkade en flexibel skola och jag var helt med på noterna. Skolan skulle vara styrd efter individen, menade de. Det passade mig.
Och det var just partiets fokus på individens frihet som gjorde att vi fick en så lång relation, Moderaterna och jag. För fram tills nu har jag varit en stolt moderat. Så det är klart att jag får en chock när jag ser vad som håller på att hända med det parti jag så länge hållit så kärt.
Jag har verkligen gjort allt i min makt för att få så många som möjligt att få upp ögonen för det Moderaterna står för. Men nu känner jag att grunden till individens frihet inte finns där längre. Att se dem prata om att förbjuda tiggeri och att uppehållstillstånd ska kunna vara tillfälliga får mig att inte känna igen Moderaterna. Det är inte samma parti längre.
Jag förstår att de kommer fram till vad partiet ska stå för genom interna omröstningar, men när det blev en ny partiledare så blev det också en annan stämning inom Moderaterna. Det är i alla fall så jag som utomstående ser på det. Och det är det nog fler av oss som tycker så: Vad hände helt plötsligt? Det här är inte de Nya moderaterna. Det här är de gamla, mörkblå Moderaterna.
Jag vet inte om den nya retoriken har med nya partiledaren Anna Kinberg Batra att göra eller om det är ett desperat rop på hjälp för att få fler väljare. Men jag tror tyvärr att det kan funka.
För det är väldigt många som ropar efter en lösning just nu. Men Moderaterna glömmer bort att det är en hel generation, min generation, som inte ställer sig bakom det här.
Visst, jag förstår att det här är en strategi. Man märker att Sverigedemokraterna håller på att bli ett av de större partierna och Moderaterna vill visa på att man tar flyktingfrågan på allvar. Men jag känner inte igen det jag hörde Fredrik Reinfeldt säga för inte alls så länge sedan – att Sverige är en humanitär stormakt och att vi ska hjälpa till. Nu hör jag tvärtom.
Jag förstår att det finns många som kanske applåderar och säger ”äntligen”. Men jag gör inte det. Jag tror att vi är många känner som känner oss lite snuvade och lurade. Att det här inte är de Moderaterna som vi kämpat för och backat upp på. Det gör mig besviken.
Vad som är viktigt för mig är synen på människan och medmänsklighet. Och det är därför jag nu funderar på Centerpartiet, som jag upplever som ett medmänskligt parti. De ser samma utmaningar som Moderaterna, men inte förbud som lösningar.
Vad kan man göra då? Det som jag tycker blir problematiskt är att lösa något med att stänga något annat. Om man till exempel förbjuder tiggeri är det enda som händer att det blir lite finare på våra gator. Det är ingen långsiktig lösning. Partierna bör i stället fokusera på hur folk som kommer hit ska hitta någonstans att bo, hur de ska få jobb och se till att de lär sig svenska.
För när du går där med dina fulla matkassar på en helt ren gata ser det bara ut som att problemet är löst. I själva verket sitter alla fattiga människor bara någon annanstans.
Fredrik Reinfeldt bad oss öppna våra hjärtan.
Nu hör jag tvärtom.
Jag förstår att det finns många som kanske applåderar. Men jag gör inte det. Jag känner mig besviken. Moderaterna är inte längre mitt parti.
Isabella Löwengrip
Entreprenör och bloggare
Premium
Premium
Premium