DEBATT. Den 17 november intervjuades statsminister Stefan Löfven i Sveriges Televisions samhällsmagasin Agenda. Det svar landets statsminister hade i den trygghets- och säkerhetskris Sverige befinner sig i var att ”vi” inte såg utvecklingen av den eskalerande kriminaliteten komma. Med ”vi” torde statsministern mena sig själv och Socialdemokraterna, för det är resultatet av deras politik vi nu ser konsekvenserna av.
Bara i år har 268 skjutningar hittills inträffat i Sverige, många av dem med dödlig utgång och skador som följd. Det har skett 200 sprängdåd, 64 procent fler än förra året. Situationen i Sverige saknar internationell, jämförbar, motsvarighet. Det är det landet jag vaknar upp i på morgnarna, mina barn vaknar upp i och den verkligheten invånarna i Stockholm vaknar upp till. När är det nog?
Det verkliga folkhemmet
Socialdemokraterna har, med några mandatperioders undantag, varit det dominerande och maktinnehavande partiet från 1930-talet och fram till i dag. Den brottsutveckling vi ser är en direkt effekt av socialdemokratiska beslut. Det här är folkhemmet, det är ett faktum oavsett om Stefan Löfven vägrar ta ansvar för det eller inte.
Några dagar innan intervjun i Agenda var det flera partier, däribland Moderaterna, som krävde ett misstroende mot justitieminister- och migrationsminister Morgan Johansson. Justitieministerns passivitet de senaste fem åren uppvisar en alarmerande ansvarslöshet.
Vi är många som sett utvecklingen komma och aktivt arbetat för att motverka den. Vi är många ute i kommunerna som dagligen bekämpar den kriminalitet som sipprat långt ned i åldrarna.
Kanyl i fingret
Låt mig ta några exempel från vardagen i Stockholms stad. Det vi i kommunerna dagligen möter kan vara småbarnspappor som är förtvivlade över att deras barn fått en kanyl i fingret när de lekt i förskolans sandlåda. Vi träffar skrämda boende som berättar att den kriminella måltavlan för en skjutning, där en oskyldig människa föll offer och dödades, fortfarande rör sig i kvarteret. Vi har fått larm om en förskoleklass som fick söka skydd då kriminella sköt på öppen gata. På fritidsgårdar och skolor langas det narkotika.
Unga killar ser upp till och kan cyniskt utnyttjas av äldre för att vårt rättssystem konstitueras av ett kontraproduktivt skydd för de unga. Hål och vakuum i vårt system och senfärdigheten att fylla dem har öppnat för en ökande kriminalitet bland minderåriga.
Mer än verklighetsfrånvänt
Löfvens svar i Agenda om att arbeten inom offentlig sektor skulle vara lösningen är därför mer än verklighetsfrånvänt, det visar att regeringen tappat kontrollen och inte ens har en lägesbild. Statsministern håller ifrån sig allt ansvar och lägger det på andra, i synnerhet på kommunerna där såväl resurserna krymper som de allra effektivaste verktygen saknas.
I Stockholm arbetar vi målmedvetet för att återigen vända utvecklingen i en positiv riktning. Vi är inte där ännu och det kommer att ta tid, men vi vet att det går. Med alla de redskap kommunen har till buds prioriterar vi trygghetsarbetet, med kommunala ordningsvakter och kameror, med förebyggande arbete och nolltolerans mot extremism. En särskild oro är kvinnors otrygghet. Fokus i bekämpningen av brott får inte enbart ligga på de manliga förövarna, utan i lika stor utsträckning på brottsoffren och på att de får stöd, hjälp och tas på allvar.
Problemen är djupgående och mångfacetterade, den negativa spiralen måste avstanna.
Gör ditt jobb, Stefan Löfven. Jag gör mitt.
Av Anna König Jerlmyr (M)
Finansborgarråd i Stockholms stad
