Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Gustav Fridolin: Björklunds godtycke hotar fritidshemmen

Kritiserar Björklund. Regeringen väljer att bort­se från behovet av bra fritidshemsverksamhet, skriver Gustav Fridolin. Foto: Sven Lindwall
Enligt Jan Björklund ska fritidspedagoger inte få legitimation - det kan bli spiken i kistan för Sveriges fritids, skriver Gustav Fridolin ­tillsammans med en rad fritidspedagoger.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

FAKTA

GUSTAV FRIDOLIN, MP, är språkrör och skriver här tillsammans med en rad fritids­pedagoger och två kollegor:


Jabar Amin
, MP, utbildningspolitisk talesperson
Agneta Luttropp, MP, ledamot i socialutskottet samt fil. lic. i specialpedagogik
Andreas Larsson, Fritidspedagog, Ystad
Anette Lasson, Fritidspedagog, Kristianstad
Anna Ivarsson, Lärarstudent med inriktning fritidshem, Göteborg
Cecilia Thoms Ivarsson Fritidspedagog, Landvetter
Håkan Lyttkens, Fritidspedagog, Visby
Jennie Sundin, Fritidspedagog och Specialpedagog, Ystad
Jon Olovsson, Fritidspedagog, Gävle
Kajsa Andersson, Fritidspedagog,Landvetter.
Lars Andersson, Fritidspedagog, Västervik
Lena Johansson, Fritidspedagog, Göteborg
Mikael Andersson, Fritidspedagog, Helsingborg
Maria Pettersson, Fritidspedagog, Helsingborg
Peter Wallin, Fritidspedagog, Göteborg
Ulrika Gustavsson, Fritidspedagog Mönsterås
Åsa Anevik, Fritidspedagog, Lidköping
Åsa Staaf Blickander, Fritidspedagog, Halland

Den skolpolitik som inte ser till hela skolans utveckling och hela lärprocessen är otillräcklig och riskerar att missa målet. Fritids­hemmen är i dag en viktig del av skolan, men en glömd del i regeringens reformer.
Situationen för fritidshemmen har för­sämrats de senaste decennierna. Grupp­storlekarna har ökat från 18 barn per avdelning på 1990-talet till nästan 40 barn per avdelning i dag. Personal­tätheten har samtidigt halverats, enligt SCB.
När vi nu samtidigt får en ­legitimation för lärare och för­skol­­lärare ställs fritidspedagogerna utanför, vilket riskerar att bli ­spiken i kistan för Sveriges fritids­hem.
Därmed väljer regeringen att bortse från behovet av bra fritidshemsverksamhet och ta vara på den erfarenhet som finns hos Sveriges fritidspedagoger.
Skapande arbete och lek är väsentliga delar i det aktiva lärandet. På fritidshemmen tränar eleverna sina kognitiva, emotionella och sociala förmågor. De får erfarenheter av att hantera olika sociala situationer, träna sitt språk och att lyssna på och respektera andra. Färdig­heter som är viktiga och efterfrågade i det övriga samhället. Fritidshemmen kompletterar skolan och bidrar därmed till att alla elever kan nå upp till sin fulla potential och till kunskaps­målen.

I jämförelse med andra OECD-länder är Sverige nu under genomsnittet, sett till hur barns uppväxtvillkor påverkar skolresultatet. Fritidspedagogiken är ett sätt att uppväga för det och bidra till ökad likvärdighet i skolan.
Jan Björklund menar att fritidspedagoger inte är lärare och därför inte ska ha legitimation. Samtidigt ska fritids­pedagogerna ta ansvar för att planera och genomföra pedagogisk verksamhet i skolan. Det går inte ihop. Regeringens behörighetsförordning är på den här punkten bristfällig.
När riksdagen beslutade om lärarlegitimation lämnades ansvaret för behörighets­kraven till regeringen. Det är ett ansvar som regeringen tydligt misslyckats med att förvalta.
Tre förändringar måste till för att lyfta fritids­hemmen:
1. Fritidspedagoger måste omfattas av lärarlegitimationen. Annars riskerar vi att tappa alla fritidspedagoger som är utbildade innan 2001. Efter 2015 får de inte längre vara ansvariga för den verksamhet som de är specialister på och jobbat i, kanske så länge som i 30 års tid. Då finns bara personal kvar med annan utbildning än den som är riktad mot fritidspedagogik. Det strider mot regeringens intention med själva legitimationen.
2. Utbildningen av lärare med inriktning på fritidspedagogik måste förändras. Det är positivt att lärarna på fritidshemmen blir grundlärare med behörighet i ett eller två ämnen. Men att utbildningen förkortas är felaktigt och det måste finnas möjlighet för fler ämnen än bara de estetiska. Det begränsar möjligheterna och leder till ett mindre attraktivt yrke, vilket leder till färre som väljer att gå utbildningen.
3. Arbetsmiljön och gruppernas storlek måste förbättras. Det behövs nationella riktlinjer för fritidshemmen, likt de som finns på förskolan. Arbetsmiljölagen måste omfatta fritidshemsverksamhet. Arbets­miljö­verket behöver här ett särskilt uppdrag.

Det fanns mycket
gott i de tankar som ledde till att skolans och fritidshemmets verksam­heter skulle slås ihop. Olika typer av pedagoger skulle få möjlighet att mötas och befrukta var­andras verksamhet. Men vi ser nu hur fritids­hemmens grupper tredubblades sam­tidigt som personalen halverades.
Skolverket har under flera år påtalat stora brister i fritidshemmens kvalitet. Pedagogisk utveckling och verksamhet på fritidshemmen har fått lämnas därhän. Det är framför allt de elever som har det svårt i skolan som missgynnas av den här utvecklingen.
Regeringens nuvarande politik riskerar att Sverige omöjliggör fritidshemmet och att dess viktiga roll i skolan försvinner. Denna avveckling drabbar Sveriges fritidspedagoger, men de allra största förlorarna är eleverna i skolan.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!