Jag har stor respekt för såväl Elisabeth Ohlson Wallins konstnärliga frihet som yttrandefrihetens betydelse i ett demokratiskt samhälle.
Inom ramen för yttrandefriheten måste vi tolerera satir, även om den kan kännas smärtsam, plump och kränkande för oss som utsätts.
Många av våra politiker visar också stor förståelse för att yttrandefriheten måste tillåta både elakheter och personangrepp mot enskilda makthavare.
Ett färskt exempel är Elisabeth Ohlson Wallins montage på Fredrik Reinfeldt i en kissblöja, som även det publicerades i den socialdemokratiska idétidskriften Tiden. Jag kan inte tänka mig att Fredrik Reinfeldt tyckte det var särskilt kul, men klokt nog bemötte statsministern både publiceringen och fotomontaget med tystnad.
Ett annat exempel på den starka ställning som yttrandefriheten har i Sverige är det politiska etablissemangets försvar av Lars Vilks efter dödshoten. Visst kan man tycka att hans konstverk är stötande, men han har rätt till sitt konstnärliga uttryck, har det hetat.
Men trots allt detta överväger jag ändå att kontakta jurister för att undersöka vilka rättsliga åtgärder som jag kan använda mot Elisabeth Ohlson Wallin, efter satirbilden där jag ligger naken, täckt av pizzabitar på ett bord, omgiven av kungen och delar av det så kallade kungagänget.
I Expressen i går berättade Svante Lindqvist, riksmarskalk, att hovet för diskussioner med jurister att gå vidare efter publiceringen av fotomontaget, som han betecknar som "kränkande, sårande och illvillig".
Stämmer kungen eller någon annan på bilden Elisabeth Ohlson Wahlin eller tidskriften Tidens ansvarige utgivare så kommer jag också göra det.
Mitt motiv är enkelt. Jag vill pröva om jag har samma värde som andra i det svenska rättssamhället, oavsett om de råkar vara statschef, politiker eller folkkära kändisar.
Tyvärr är min erfarenhet det motsatta.
I början av 90-talet fälldes porrtidningarna Hustler och Aktuell Rapport i olika omgångar för förtal efter att ha publicerat falska porrbilder med ansikten på framträdande politiker och kändisar.
Ingvar Carlsson, Mona Sahlin, Birgitta Dahl, Lill-Babs, Carola och Agneta Sjödin var några av de som drabbade som kände sig kränkta.
Jag var också ett av offren.
Men medan de andra tilldömdes skadestånd för kränkningarna fick jag inte ett öre. Motiveringen var att jag saknade barn och har i andra sammanhang poserat naken och därför inte kunde kränkas.
Elisabeth Ohlson Wallin tog bilden av mig som användes i kollaget för över tio år sedan, som en del i ett utbildningsprojekt för en myndighet. Alltså ett helt annat sammanhang. Jag har varken blivit tillfrågad eller gett mitt medgivande till att vara med i detta fotomontage.
Kommer rätten fram till att det är kränkande för någon av dessa herrar att figurera på samma bild som jag, hoppas jag att rätten också erkänner min rätt att uppfatta kränkningen som ömsesidig.
Om det kan uppfattas som kränkande att äta pizza serverad på en naken kvinna, borde det också uppfattas som kränkande att ligga där som en munsbit mitt i gubbröran.
CAMILLA HENEMARK
Camilla Henemark är artist och debattör