Det finns en myt om miljöteknikbranschen som ett slags science fiction - svåra tekniska lösningar för framtiden men fortfarande på forskningsstadiet. Och självklart finns det på området tekniska landvinningar som fortfarande återstår att göra. Men redan här och nu finns teknik för det hållbara samhället som skapar jobb och bygger industrier.
Det allra tydligaste exemplet är järnvägen. Sverige har en järnvägsindustri med ett unikt kunnande som redan i dag sysselsätter 10 000 personer och ger exportintäkter på över sju miljarder årligen. När Kina bygger sina nya moderna järnvägar tillverkas delar av tågen i Sverige. Lite i skymundan har satsningen Gröna tåget, som är en plattform för en rad nya tekniker, varit först med att komma över 300 kilometer i timmen på svenska spår.
Man kan ibland önska att det fanns samma entusiasm och debattglädje för att utveckla en ny generation tåg som det finns i debatten kring nya generationer stridsflygplan. Tågteknik har vi dessutom alltid kunnat sälja, vilket inte i samma mån varit fallet med våra stridsflygplan.
Är det något vi svenskar gärna vill vara kända för runt världen så är det miljöteknik - att vi genom innovationer och utveckling möjliggör både för oss själva och andra länder att leva miljövänligare och bygga framtidens kommunikationer. Det som projekt som Gröna tåget visar är att man på ett bra sätt kan göra tåg snabbare, bekvämare, snyggare och mer ekonomiska samtidigt som man rustar samhället för en ny tid.
Sverige har sedan länge haft en omfattande tillverkning inom järnvägsområdet. En viktig grund för att den svenska järnvägsindustrin finns och är så välutvecklad är de olika satsningar som industrin och det allmänna tidigare gjort tillsammans.
Ett tidigt exempel är de omfattande elektrifieringarna av det svenska järnvägsnätet under första hälften av förra seklet. Ett senare är satsningen på snabbtåget X2000 under förra seklets andra hälft, som bland annat gett "spin-off" i form av export.
Men vi kan inte leva på gamla meriter. För att utveckla och driva denna industri vidare måste staten ta sig an rollen som motor och pådrivare, genom investeringar i infrastruktur, forskning och tydliga styrmedel.
Sverige behöver statliga pengar till spårvägs- och tunnelbanesatsningar i de större städerna och uppgradering av järnvägsnätet för högre kapacitet och hastighet. Denna satsning bör kopplas till forskning för att utveckla svenskt know-how och svensk tillverkning. Vi behöver skapa möjligheter att göra satsningar på stora tågprojekt inom både person- och godstrafik. Annars finns en risk att upparbetad kunskap i svensk industri går förlorad. Det gäller att tillvarata svensk tradition av teknisk forskning och utbildning inom järnvägsindustrin och låta det bli en positiv kraft i omställningen till ett klimatsmart transportsystem.
Miljöteknik är inte en nisch för sig. I framtiden kommer all teknik att vara miljöteknik, järnvägar inkluderat. Vi är på väg att lämna fossilsamhället bakom oss - svensk industri behöver möjlighet att bryta sitt oljeberoende och omvärlden efterfrågar lösningar för hållbara transportsystem.
GUSTAV FRIDOLIN
