Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Grön skatteväxling är ett borgerligt påfund

S kan driva på ordentligt åt vänster med en ambitiös klimatpolitisk reformagenda och låta Lööf och Sabuni förklara för skolstrejkande ungdomar varför inte Sverige gör mer, skriver Kalle Sundin. Foto: BJÖRN LARSSON ROSVALL/TT / TT NYHETSBYRÅN
Kalle Sundin på tankesmedjan Katalys. Foto: Eva Lindblad/1001bild.se / ©Eva Lindblad/1001bild.se

S måste hitta nya sätt att skapa politisk framtidsriktning trots att man är fastlåst i Januariavtalet och att strida för klimatinvesteringar borde vara en given start. Att låta marknaden leda omställningsprocessen riskerar att skapa riktigt skeva fördelningspolitiska effekter, skriver Kalle Sundin på tankesmedjan Katalys.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT. Här kommer en klimatpolitisk realitet som regeringen nog helst inte vill höra: den gröna skatteväxlingen är i grunden ett borgerligt påfund. 

Det vi fått veta om modellen hittills är att avgifterna på sådant som är negativt för klimatet ska höjas och att intäkterna sedan ska användas till att sänka arbetsgivaravgifter och inkomstskatter. Det är inte ett dugg progressivt. Att låta individers konsumtionsval – det vill säga marknaden – leda omställningsprocessen är högerpolitik. Det riskerar dessutom att skapa riktigt skeva fördelningspolitiska effekter.

Politiskt sänder det en signal om att var och en får bekosta sin egen omställning. Klimatet blir den enskildes uppgift – inte samhällets.

Visst, det är höginkomsttagare som kommer att betala mest i reda pengar eftersom de kommer ha råd att fortsätta sin konsumtion trots de högre avgifterna. Men för den som har det kärvare och bor i delar av landet där politiken inte klarar av att leverera klimatvänliga samhällsfunktioner – till exempel fungerande kollektivtrafik – så blir bördan av högre miljöpålagor mycket tyngre.

En konsumtionsspiral

Att de 15 skatteväxlingsmiljarderna inte ska användas till gröna reformer som gör det möjligt för fler att ställa om är faktiskt helt obegripligt. Vi behöver kraftigt utbyggda och billigare busslinjer i hela landet, upprustad och snabbare tågtrafik, större omställningsfonder för att elektrifiera industri- och transportsektorerna, forskningssatsningar, bättre beredskap för extremväder, fler klimatsmarta bostäder och bättre elöverföringskapacitet.

Men i stället för att använda de nya intäkterna till det kommer de sannolikt att fastna i en konsumtionsspiral. Högre skatt på exempelvis drivmedel kommer göra det dyrare att köra bil. Den som lönearbetar får kanske tillbaka en del av summan i skattesänkningar, men får samtidigt inte större stöd av samhället att ta sig till jobbet utan bilen. 

Den som lönearbetar får kanske tillbaka en del av summan i skattesänkningar, men får samtidigt inte större stöd av samhället att ta sig till jobbet utan bilen

Politiskt sänder det en signal om att var och en får bekosta sin egen omställning. Klimatet blir den enskildes uppgift – inte samhällets. Med detta i åtanke är det märkligt att Socialdemokraterna och Miljöpartiet verkar så förtjusta över upplägget. 

Driva på åt vänster

Om Sverige ska klara omställningen kommer vi behöva lånefinansiera viktiga satsningar. Investeringar i en fossilfri samhällsstruktur kommer stärka vår konkurrenskraft och betala tillbaka sig i längden. S största klimatuppgift den här mandatperioden måste bli att forma en grön expansiv reformism som tar tydlig hänsyn till klass- och landsbygdsperspektiv. Januariavtalet sätter ingen investeringsgräns – S kan driva på ordentligt åt vänster med en ambitiös klimatpolitisk reformagenda. 

Men en sådan blir omöjlig att få igenom i budgetförhandlingar med C och L, kanske någon då invänder. Det är mycket möjligt, men låt då Lööf och Sabuni förklara för skolstrejkande ungdomar, utsatta industrier och strandade tågresenärer varför inte Sverige gör mer. S måste hitta nya sätt att skapa politisk framtidsriktning trots att man är fastlåst i Januariavtalet – att strida för klimatinvesteringar borde vara en given start.

 

Av Kalle Sundin

Utredare vid Katalys och initiativtagare till S-idésmedjan Gröna folkhemmet