DEBATT. Den största vinnaren är utredningsföretaget Modigo. Som jag skrev på DN Debatt för en tid sedan hade företaget en vinstmarginal på hisnande 30 procent för år 2019. Det betyder att nästan var tredje skattekrona gick rakt ner i ägaren Märta Olaussons fickor. Det var en affär som inbringade 37 miljoner kronor och gav henne priset som årets entreprenör på en gala i november förra året.
Några dagar senare blev jag uppringd av en av Modigos fast anställda psykologer. Hon vittnade om ett stressigt ackordsarbete där betinget av inkomstbringande ADHD-utredningar måste uppfyllas varje månad.
Men, berättade hon, det är ändå inget mot konsulternas arbetstakt. De ägnar minimalt med tid åt komplicerade ADHD-utredningar för att tjäna så mycket pengar som möjligt åt sig själva och åt Märta Olausson. De dyker upp i sina flotta bilar och lever enligt vittnesmålet lyxliv jämfört med de fast anställda.
Skriver uttryckligen om psykiatri som en marknad
Konsultupplägget presenteras i Modigos nyligen publicerade redovisning för räkenskapsåret 2020. Där står att företaget har 46 personer anställda och ”därtill arbetar ett 60-tal psykiatriker och läkare på konsultbasis”.
Av årsredovisningen framgår även att Modigo tecknat ett nytt avtal med Västra Götaland. Företaget ”befäster sin position på strategiskt viktiga orter” och man vill ytterligare stärka sin ställning på ”svensk psykiatrimarknad”.
Det är sorgligt att privata företag, med politikers och utredares goda minne, gör extrema övervinster på psykisk ohälsa. Men ägarna skrattar hela vägen till banken.
Men nu var det profitkvoten snarare än affärsupplägget som fick mig att invänta årsredovisningen med viss spänning. Min gissning var att det skulle handla om mer vardagliga nivåer på 5 till 7 procent. Jag kunde inte tänka mig att vinstmarginalerna skulle komma i närheten av de sjuka siffrorna från 2019.
Var tredje skattekrona blir till vinst
Jag hade fel. På en omsättning av 183 miljoner kronor var Modigos rörelseresultat 54 miljoner kronor för år 2020. Det är en fortsatt vinstmarginal på 30 procent. Det är ett fortsatt uttag av var tredje skattekrona.
Hur är det möjligt att sådan vinstmaximering och sådan misshushållning med resurser får fortgå när varje skattekrona och mer därtill behöver läggas på den ökande psykiska ohälsan hos barn och ungdomar?
Januariavtalet ger en del av svaret
Ett av svaren finns i Januariavtalet. Där hittar vi en punkt (63) som heter ”Bekämpa psykisk ohälsa” och en annan punkt (9) som heter ”Den enskildas valfrihet är en central del av den svenska välfärdsmodellen”, i vilken det fastslås att kritik mot privatisering och vinster i välfärden är tabu under hela mandatperioden.
Det är punkt 9 som gör att Socialdemokraterna inte vågar nämna vinster i välfärden längre, en tystnad som sprider sig till Vårdanalys, Socialstyrelsen, IVO och överallt där makten över vården finns.
Det är punkt 9 som gör att Socialdemokraterna skriver direktiv som resulterar i utredningar med goda intentioner, men där redskap för förändring ofta saknas.
En sorglig utveckling
Två exempel på sådana utredningar är Anna Nergårdhs nyligen avslutade ”God och nära vård” och Peter Almgrens kommande ”En sammanhållen god och nära vård för barn och unga”. Båda kretsar mycket kring att skapa en mer sammanhållen, offentlig psykiatri för barn och unga. Men ingen av dem säger flaska om den fragmentering som pågående privatisering och vinstjakt skapar i svensk sjukvård.
Privatisering och vinstjakt riskerar samtidigt att driva upp antalet ADHD-diagnoser, en befarad överdiagnostisering som sänker trösklarna för funktionsnedsättningen och går ut över de svårast drabbade.
Det är sorgligt att privata företag, med politikers och utredares goda minne, gör extrema övervinster på psykisk ohälsa. Men ägarna skrattar hela vägen till banken.
Av John Lapidus
Forskare ekonomisk historia
Handelshögskolan vid Göteborgs universitet
