Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Gräns mellan liberaler och konservativa

Birgitta Ohlsson.

Foto: Henrik Montgomery/TT

Liberaler som feminister avvisar till skillnad från Kristdemokraterna och Moderaterna hemmafrufällor som vårdnadsbidraget, skriver Birgitta Ohlsson.

Foto: Gunnar Ask

I dag inleds Folkpartiets landsdagar.

Foto: Lisa Mattisson

I dagens politiska landskap går högern högerut och den rödgröna regeringen förankrar sitt stöd i Vänsterpartiet.

Det finns därför all möjlighet för ett liberalt parti att självständigt formulera sin socialliberala politik, skriver Birgitta Ohlsson (FP).

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

John F Kennedy, sammanfattade liberalismen med orden:

”Liberalismen är inte främst ett partiprogram eller några bestämda vallöften – utan en attityd som vi bär i hjärnan eller hjärtat, en tro på människans möjligheter att genom förnuft och omdöme öka den rättvisa, den frihet och den solidaritet som allt mänskligt liv förtjänar.”

Och i en tid där liberala värderingar segrat är de paradoxalt samtidigt mer hotade än på länge i vår omvärld. Islamistiska terrorister vill släcka friheten både i Mellanöstern och Europa. Högerextremister och populister - olika nyanser av brunt - växer sig starkare i europeiska parlament. Putins Ryssland blir alltmer auktoritärt och attackerar grannländer militärt. Vänsterpopulister vinner framgångar i ett ekonomiskt krisande Europa.

I en sådan tid är det viktigt att hålla kompassen. Som DN:s ledarsida uttryckte det i höstas: ”Att våga stå still i ett böljande väljarlandskap är ibland den kraftigaste rörelsen av dem alla”. Det är svårt att stå still i den allvarsamma politiska verklighet vi lever i, där händelseförloppen är snabba, men liberaler bör begrunda dessa ord när vi i dag startar vårt sista landsmöte som Folkpartiet och föreslås byta namn till Liberalerna.

 

Liberaler kan tycka olika om betygsystem, skattetryckets nivå eller om vården ska skötas av landstinget eller staten. Men liberaler som frihandelsvänner tycker inte likt Centerpartier, Kristdemokraterna och Moderaterna att staten ska gå in och stödköpa mjölk när priserna faller - lika lite som Maud Olofsson ville stödköpa Saab under bilkrisen.

Liberaler som tror på marknadsekonomi till skillnad från vänstern vet att det är en växande ekonomi, inte högre skatter, som skapar välstånd och välfärd. Liberaler försvarar därför valfrihetsreformer i välfärden som gett många kvinnor möjlighet att driva egna företag och tjäna pengar. Men liberalfeminism är mer än RUT-avdrag.

Liberaler som feminister avvisar till skillnad från Kristdemokraterna och Moderaterna hemmafrufällor som vårdnadsbidraget och förespråkar vikten av kvinnors ekonomiska oberoende. Liberaler vet av historisk erfarenhet att unkna könsroller försvinner inte av sig själv utan det behövs en feministisk infrastruktur med offentligt finansierad barnomsorg, skattesystem som premierar arbete och öronmärkta månader i föräldraförsäkringen. Liberaler erkänner till skillnad från delar av vänstern att hedersförtryck finns och ska bekämpas.

Liberaler som Europavänner ägnar inte likt gnällig borgerlighet eller stingslig vänster valrörelser åt att rada upp vad EU inte ska göra - vi vågar i stället ge EU mer muskler att bekämpa terrorism och sexslaveri genom ett europeiskt FBI.

Liberaler som internationalister tycker inte att solidariteten stannar vid nationsgränsen utan vill till skillnad från samtliga riksdagspartier ge vapen till kurder som på fältet bekämpar IS.

 

Liberaler till skillnad från Moderaterna och Kristdemokraterna skulle aldrig dela partigrupp med Viktor Orbán som i egenskap av Ungerns premiärminister urholkat landets demokrati. För mitt i svensk borgerlighet går en gräns mellan liberaler och konservativa partier. Och i ett politiskt landskap, där högern går högerut och en rödgrön regering förankrar sitt stöd i Vänsterpartiet finns det all möjlighet för ett liberalt parti att självständigt formulera sin socialliberala politik.

Ett namnbyte till Liberalerna förpliktigar på allvar. Vi måste sluta drömma oss tillbaka till forna tiders segrar om folkskolan, rösträtt och bistånd och i stället formulera framtida segrar. Matchar vi vår historia kan vi också förtjäna vår framtid och ett väljarstöd på mer än 5,4 procent.

 

Birgitta Ohlsson

Riksdagsledamot (FP)

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!