Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Göran Bryntse framför själv fulargument om kärnkraft

Henrik Wachtmeister, teknologie doktor i naturresurser och hållbar utveckling, Uppsala universitet.
Simon Davidsson Kurland, lektor i energiomställning, Uppsala universitet.
Foto: Mikael Wallerstedt

Göran Bryntse ondgör sig över ”fulargument” för kärnkraft och för samtidigt fram sina egna handplockade uppgifter.

Att kärnkraft är en koldioxidsnål energikälla, i samma storleksordning som sol och vind, bör ses som konsensus i den vetenskapliga litteraturen, skriver forskarna Henrik Wachtmeister och Simon Davidsson Kurland i en replik.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

REPLIK. Kärnkraftsdebatten drar åter över Sverige, i tidningar, på Twitter och till och med på nytillskottet Clubhouse. Det är positivt att kärnkraftens roll i framtidens nationella och globala energi- och klimatarbete diskuteras, men diskussionen skulle lättare komma framåt om deltagare undvek att handplocka argument och forskningsresultat till stöd för redan fastslagna ståndpunkter.  

I Expressen 25/2 ondgör sig Göran Bryntse över ”fulargument” för kärnkraft i den svenska debatten och för i stället fram sina egna handplockade uppgifter. 

Om vi bortser från svepande påståenden om utsläpp av radioaktiva isotoper, terrorism och löften från fjärde generationens kärnkraft, kvarstår argument gällande kärnkraftens koldioxidavtryck och dess kostnader. 

Starkt ifrågasatt källa

Bryntses siffror för koldioxidavtrycket stöder sig helt på Stanfordprofessorn Mark Z. Jacobson, som inom den akademiska världen inte bara är känd för att ha populariserat idén om 100 procent förnybart, utan också för att ha blivit hårt kritiserad av en lång rad välrenommerade forskare, varav flera aktiva på hans eget universitet. Jacobson hamnade framför allt i rampljuset när han stämde den amerikanska vetenskapsakademins tidskrift PNAS och en av hans kritiker för ärekränkning. 

Göran Bryntse.
Foto: Bodil Jönsson

Jacobsons siffra för kärnkraftens koldioxidavtryck ligger i linje med de absolut högsta uppskattningarna som inkluderades i IPCC:s femte utvärdering, medan medianen, och de uppskattningar som vanligen används i litteraturen, ligger omkring en faktor tio under. Som jämförelse så ligger det högsta extremvärdet för storskalig solenergi i IPCC:s sammanställning i samma härad som Jacobsons kärnkraftssiffror vilket illustrerar faran med att använda enskilda studier för bevis av egen tes. 

Inget tvivel om kärnkraftens fördel

Att kärnkraft är en koldioxidsnål energikälla, i samma storleksordning som sol och vind, bör tills vidare ses som konsensus i den vetenskapliga litteraturen. 

Vad ny kärnkraft egentligen kostar är svårare att entydigt svara på. Befintliga uppskattningar och erfarenheter uppvisar en stor spridning. Det är helt sant att flera reaktorer som byggts på senare år i Västeuropa har dragit ut på tiden och blivit dyrare än planerat, men detta efter flera decennier av mycket sparsamma nybyggnationer. Samtidigt förefaller det vara möjligt att bygga billigare i andra delar av världen. 

Förespråkarna borde bli mer tydliga

Kostnaden för ny kärnkraft kommer således bero på utvecklingen av flera oförutbestämda faktorer inom teknik, erfarenhet, regelverk och finansiering. Även intäktsmöjligheterna kommer variera med hur elmarknaden utformas framöver. 

Kärnkraftsförespråkare borde här å sin sida mer tydligt redogöra för under vilka av dessa förutsättningar som de bedömer att ny kärnkraft faktiskt skulle vara möjlig i Sverige. En klarare bild av detta skulle föra diskussionen framåt och ge plats för diskussion om kärnkraftens övriga för- och nackdelar.


Av Henrik Wachtmeister

Teknologie doktor i naturresurser och hållbar utveckling, Uppsala universitet

Simon Davidsson Kurland

Universitetslektor i energiomställning, Uppsala universitet