DEBATT | PUBLIC SERVICE. Häromdagen meddelade Sveriges radio att några av deras mer välkända profiler sätts i karantän under valrörelsen. Täppas Fogelberg, Alexandra Pascalidou och Sverker Olofsson kommer inte få leda "Ring P1" framöver. Susanne Ehlin, programmets producent, kommenterar beslutet: "…programledarna ska inte kunna misstänkas för att ha lojaliteter som ligger utanför radiouppdraget…". Det är en intressant motivering som implicit medger att några av Sveriges radios programledare inte uppfyller kravet på opartiskhet.
Kravet på opartiskhet innebär enligt Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) att ha ett "neutralt förhållningsätt till något utan att blanda in vinklade åsikter". Den, som i likhet med mig, är en trägen lyssnare av "Ring P1" har otaliga exempel på när programledare brutit mot detta, särskilt när frågor som rör migration, integration, religion, kön och jämställdhet avhandlas. Ett flagrant exempel på detta är en diskussion Täppas Fogelberg hade med en man vars hustru hotades av utvisning ("Ring P1" 22/3). Fogelberg uppmanade mannen att gömma sin utvisningshotade hustru – alltså att bryta mot landets lagar.
Pascalidou tar ställning i kontroversiella frågor
Vidare skriver MPRT att "en representant för programföretaget får inte ta ställning i en kontroversiell fråga". Det är ytterst svårt att förstå hur ett företag som strävar efter att efterleva detta krav resonerar när de väljer att anställa en välkänd opinionsbildare som Alexandra Pascalidou. Pascalidou har tagit ställning i flera kontroversiella frågor det senaste decenniet. Sedan i höstas är Pascalidou ett av #metoo-rörelsens ansikten utåt.
Om förtroendet för public service sjunker ytterligare mister statsfinansierad media sin legitimitet.
Sverker Olofsson tvekar inte heller att ta stark politisk ställning i offentligheten. Ett exempel är en debattartikel från våren 2016 när Olofsson går till storms mot en "ekonomisk adel" som enligt honom "gömmer miljoner". Olofsson är dessutom fälld av Granskningsnämnden för att ha brutit mot kravet på opartiskhet då han tog ställning i debatten om skolavslutningar i Svenska kyrkan.
Det saknas alltså inte skäl för att sätta nämnda programledare i karantän. Frågan är vad som händer efter valet? Kommer de förment opartiska ideologerna att återgå i tjänst?
Ta opartiskheten på allvar – eller låt fler från högern höras
Jag kan se tre möjligheter: Public service tar kravet på opartiskhet på allvar och gör sig av med de programledare som har uppenbara problem med att följa detta krav. Ett andra alternativ är att skrota idén om opartiskhet och komplettera de vänsterprofilerade programledarna med personer med andra ideologiska utgångspunkter. Det skulle gynna den mångfald som public service säger sig sträva efter. Kanske skulle det i någon mån upprätta den sargade relationen mellan public service och dess publik?
Medieakademins Förtroendebarometer för 2018 visar att mediekonsumentens förtroende för public service fortsätter att minska och dessutom står i relation till hennes politiska hemvist. Högst förtroende har rödgröna väljare. Alliansväljarna är mer skeptiska. Minst förtroende för public service hyser sverigedemokrater. 32 procent anger att de har högt förtroende för SR medan blott 27 procent har detsamma för SVT.
Något bör göras. Om förtroendet för public service sjunker ytterligare mister statsfinansierad media sin legitimitet. Det leder mig till mitt tredje förslag: Lägg ner public service.
Av Ann Heberlein
Riksdagskandidat (M)
Författare, teologie doktor i etik
