Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Ge alla som fått asyl rätt till ett familjeliv

Antje Jackelén Foto: Jan Nordén
En man och en flicka efter bombningar i Aleppo. Foto: Ap / AP TT NYHETSBYRÅN

Den Frälsare vars födelse julen handlar om ber oss att inte vända bort blicken från människor i nöd, skriver ärkebiskop Antje Jackelén.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Kom, kom, signade jul! Sänk dina vita vingar över stridernas blod och larm, över all suckan ur människobarm.

Så är den signade julen här igen, med ord om hopp och frid. Den är här efter ett år med mörka moln och många suckar. Hur kan frid och vita vingar rå över strider och larm? Över bilderna från Aleppo? Över ökande polarisering och minskande sammanhållning? Över polarisarna som fortsätter att smälta i ödesdiger takt?

Svaret är: just då behövs julens budskap. Julen är trovärdig. Därför att den förenar glädje och gemenskap med utsatthet och sårbarhet. Låt oss ta utsattheten först. Den unga Maria föder sitt första barn på resa, långt ifrån hem och släkt. I ett stall, eftersom det inte fanns plats i härbärget. Ganska snart måste den unga familjen fly undan förföljelse. De hamnar i Egypten där koptiska kristna än i dag ömt vårdar platserna där den heliga familjen enligt traditionen har sökt skydd. Utsattheten och sårbarheten var på riktigt. Den skulle vara del av Jesus liv ända till döden på korset.

 

LÄS MER: Håll Svenska kyrkan fri från partipolitik

 

Men jul är också glädje och gemenskap. Sorgen och förtvivlan över det våld som vi aldrig kommer att kunna ge en mening kan bli till styrka. Styrka trots skörhet. Julängelns ord hörs rakt in i nattens mörker, kyla och faror. ”Var inte rädda. Jag bär bud till er om en stor glädje, en glädje för hela folket". Gud själv har kommit till oss, i ett litet barn som bär på vår frälsning. Om Gud, den fullkomliga kärleken, rör vid vårt inre genom ett spädbarns outgrundliga ögon, hur kan vi då låta bli att försöka se på varandra med en försonande blick?

I dagarna har 26 kyrkor i vårt land genom Sveriges kristna råd gått ut med ett julupprop med tre uppmaningar till regeringen: Ge barn och unga rätt till trygghet och framtidstro, ge alla som beviljas asyl i Sverige rätt till familjeliv, undanröj praktiska hinder mot familjeåterförening. Uppmaningarna är rätt självklara, både utifrån de mänskliga rättigheterna och utifrån en kristen människosyn. Juluppropet är på intet sätt ett upprop för obegränsad invandring, trots att somliga har försökt att framställa det så.

 

LÄS MER: Så borde Juluppropet i stället formuleras

 

Bakom uppropet ligger erfarenheter från församlingar i hela landet. Anställda och många volontärer har engagerat sig för nyanlända genom tillfälliga boenden, klädinsamlingar, språkcaféer, praktikplatser, hjälp med myndighetskontakter och kompismatchning, inte sällan i samarbete med stat och kommun.

I Svenska kyrkan arbetar 8 av 10 församlingar aktivt med flyktingar. Här finns hoppfulla berättelser som denna: ”J kommer från Aleppo och är mycket studiebegåvad. Efter knappt tre år i Sverige talar han perfekt svenska (och därtill fem andra språk). Han har läst in gymnasieskolan och har nyligen antagits för läkarutbildning. Vilken gåva till vårt land!”

Men det finns också många vittnesbörd om motsatsen. En medarbetare skriver: ”Jag möter ensamkommande barn och unga vuxna som får besked att det ska ’återvända’ hem. Men det handlar inte om att återvända hem, eftersom de sedan barnsben vistats tillsammans med sina familjer i andra länder än de ska skickas tillbaka till”.

Praktiska och byråkratiska hinder skapar onödigt obarmhärtiga situationer. Som för en syrisk man med permanent uppehållstillstånd som väntar på att återförenas med fru och barn. Familjen har gjort flera försök att ta sig över gränsen till Turkiet för att där komma till en svensk ambassad. Vid senaste försöket blev hustrun så illa slagen av gränspolisen att hon behövde tas in på sjukhus och opereras. Under tiden trädde vår nya lag i kraft och kvinnan hann inte ansöka enligt tremånadersregeln. Eftersom mannen inte uppfyllde kraven på bostad och inkomst i Sverige fick de avslag på ansökan om familjeåterförening.

Juluppropet har vuxit fram ”underifrån”. Många har redan skrivit på. Några har undrat varför Sveriges kristenhet till jul lanserar ett upprop som berör politiken. Egentligen är det ganska enkelt: den Frälsare vars födelse julen handlar om ber oss att inte vända bort blicken från människor i nöd.

Tack alla ni som engagerar er i arbetet! I era berättelser blir det tydligt att nyanlända kan vara en gåva till församlingen och bygden. Vi får vara en gåva till varandra.

Jag önskar dig en jul med frid och fred!

 

Antje Jackelén

Ärkebiskop i Svenska kyrkan

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!