Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Gayrörelsen blundar för verkligheten

Robert Hannah
Foto: Imago Stock People / IMAGO/XINHUA/ALL OVER PRESS IMAGO STOCK PEOPLE

Där RFSL och resten av den svenska gayrörelsen uppenbarligen behövs som mest jobbar man minst. Följden blir att många homo- bi och transpersoner i förorten fastnar i garderoben, skriver Robert Hannah (L).

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

”Aids är guds straff för er homosexuella!”

Så ropade en grabb nyligen åt mig när jag besökte en av Göteborgs gymnasieskolor för att prata om öppenhet och tolerans för hbt-personer.

Han som uttryckte sin avsky mot homosexuella var uppenbart radikaliserad.

I Göteborgsförorten där skolan ligger har lokala politiker och civilsamhället tillåtit medeltida hederskulturer att frodas och ta över.

I åratal har politiker med statliga och kommunala medel finansierat etniska föreningar i förorten och religiösa samfund där homofobin är djup.

Samtidigt har den svenska gayrörelsen, och då framför allt RFSL, blundat inför verkligheten. 

 

LÄS MER: Dags för hbtq-politisk handling, regeringen 

 

Där RFSL och resten av den svenska gayrörelsen uppenbarligen behövs som mest jobbar man minst.

Följden blir att många hbt-personer i förorten fastnar i garderoben och tvingas leva med konstant rädsla och ångest för hedersrelaterat våld och förtryck.

RFSL har aldrig tidigare backat från att ta fajten mot homofobin, oavsett om det varit i frikyrkor, inom politiken eller idrottsrörelsen. Men när det gäller homofobin i förorten så verkar inte RFSL tycka att kampen är lika viktig.

Genom sitt ointresse har RFSL lämnat walk-over till rasister att ta över och demonisera förorten genom bland annat spektaklet Järva Pride.

Det är absolut nödvändigt att upprätthålla svenskar lagar även i svenska förorter. Att inte ta denna kamp är ett gigantiskt svek. Några av de saker som direkt behöver göras är:

 

1. Satsa på hatbrottspoliser i alla utanförskapsområden

Vi har i dag särskilda hatbrottsgrupper inom polisen som arbetar i Stockholm, Göteborg och Malmö. Det har visat sig vara en framgångsrik satsning. Konceptet med hatbrottspoliser behöver utvecklas och inkludera alla 53 särskilt utsatta svenska områden som polisen har pekat ut.

2. Inga skattemedel till homofober

Det måste bli tydligt att de religiösa samfund, etniska föreningar och andra verksamheter som inte respekterar hbt-personers rätt att få leva i svenska förorter och öppet manifestera sin identitet inte ska få del av skattebetalarnas medel.

3. Stöd hbt-organisationer i svenska förorter

För att bryta klan- och gruppmentaliteten i svenska förorter bör skattebetalarnas stöd specifikt ges till organisationer som verkar för grundläggande demokratiska värderingar som gäller enligt svensk grundlag.

4. Nollacceptans mot homofobi i skolor

Homofoba uttryck blivit en norm i många skolor och unga hbt-personer och personal vågar inte vara öppna. Det är en fullständigt oacceptabel utveckling. Elever som förtrycker andra ska inte få gå kvar i skolan.

5. Straffskärpning för hedersbrott

Vi behöver markera mot det vidriga hedersvåldet. I den så kallade straffskärpningsregeln i 29 kap. 2§ i brottsbalken, ska som vid hatbrott, en ny regel införas. Hedersbrott ska vid bedömning av straffvärde ses som grova brott då motivet varit hedersrelaterat.

 

Den absolut viktigaste striden att ta för Sveriges hbt-rörelse i dag är utan tvekan kampen för att hbt-personer ska kunna leva i hela Sverige.

Han som ansåg att aids är guds straff för homosexuella hade förhoppningsvis inte tyckt så om han hade getts möjligheten att växa upp i ett område fri från hederskultur och i en skola med nolltolerans mot homofobi.

Vi måste vända på den onda spiralen. Det är dags för såväl svenska politiker som den svenska hbt-rörelsen att kavla upp ärmarna.

 

Robert Hannah

Riksdagsledamot för Liberalerna i Göteborg

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!