Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Game of thrones blev ett extremt misslyckande

Farväl till Daenerys Targaryen och Jon Snow. ”Game of thrones” är slut – för alltid. Foto: HBO ENTERPRISES/STELLA PICTURES
Det är ett hån att ”Game of thrones” inte kan fylla ut den kvalitetskostym som den skräddarsytt åt sig själv, skriver Nemrud Kurt.

Åtta års uppbyggnad i onödan och ett bottenlöst uselt slut.

”Game of thrones” tog världen med storm – och slutade i total besvikelse. Det är en bedrift att misslyckas så extremt, skriver Nemrud Kurt. 

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT. ”Game of thrones” exploderade i popularitet för att den stack ut. Det var politik inlindat i fantasy, en spegel av samhället med en drake i ett hörn, trovärdiga karaktärer med både ljus och mörker i själen vars handlingar drev historien snarare än tvärtom. 

Efter att i fem säsonger ha kunnat luta sig tillbaka mot böckernas genialiska intriger, dialoger och handling tappade seriens skapare allt när de tvingades stå på egna ben. Materialet tog slut – de två sista böckerna är ännu inte färdigskrivna – och de fick skapa eget. Resultatet blev snedvridna karaktärer, ologiska vändningar, åtta års uppbyggnad i onödan och ett bottenlöst uselt slut.

 

SPOILER ALERT: Har du inte sett sista avsnittet av Game of thrones, läs inte mer.

Jon Snow blev en skugga

Det finns mycket att kritisera, men jag väljer att fokusera på en av huvudkaraktärerna, Jon Snow. Böckerna heter ”A song of ice and fire”, en kombination som han utgör via sin Stark-mamma (is) och Targaryen-pappa (eld). 

I sju säsonger har han med all rätt målats upp som sagans frälsare, omedveten om att han är den rättmätige kungen - men när de dödas armé stod utanför portarna gjorde han ingenting av värde. När det drog ihop sig var han så gott som obetydlig. Skaparna reducerade honom till en skugga och motiverade det med att han varit ”för mycket av en hjälte.”

Det är ungefär som att Barcelonas tränare ska sätta Messi på bänken för att han avgjort för många matcher. Det går inte att bygga en story kring en hjälte och sedan frånta honom hjälterollen utan någon grund. Det går inte att väcka honom från de döda för att knappt fylla en funktion för de levande. Det går inte att chocka bara för att chocka.

När det drog ihop sig var Jon Snow så gott som obetydlig, skriver Nemrud Kurt. Foto: HELEN SLOAN/HBO/STELLA PICTURES

Kungens berättelse?

I slutet av sista avsnittet väljs Bran till kung. En karaktär som spenderat de senaste säsongerna med att betona att han inte längre är Bran, utan den treögda korpen, vill plötsligt vara Bran igen. Och varför väljs han? För att hans berättelse är speciell - ”och berättelser är det som förenar folket”, menar Tyrion i ett skevt resonemang.

På vilket sätt är Brans historia större än Jon Snows? Bespottad hela livet som en oäkting, väljer att bli en man i nattens väktare, faller för en rövare, hon dör i hans armar, han förenar rövarna och väktarna, blir mördad för det av sina bröder, återuppstår, tar tillbaka Winterfell, enar de levande i kampen mot de döda, mördar sin älskade Daenerys för att stoppa hennes galenskaper - och utöver det är han enligt lag den rättmätige kungen.

Det här var serien som älskades av folk som hatar fantasy. Den går till historien som en serie hatad av alldeles för många som älskar fantasy.

Vad händer? Jo, han skickas till muren. Han ska alltså i exil försvara en mur trots att det inte längre finns något att försvara den mot. Det såg skaparna till genom att haussa upp kampen mot de döda i sju säsonger, för att sedan avsluta denna ”eviga vinter” med ett ynka avsnitt. 

Däri ligger nog den största besvikelsen.

Att vintern var på väg upprepades under hela seriens gång. De dödas marsch mot muren tvingade de levande att bortse från sina skillnader, titlar och konflikter. Här handlade det om att enas. Det gjorde de. Sedan vann de – och gick tillbaka och bråkade i sandlådan om en tron, trots att mänskligheten precis hotats av förintelse.

Tidernas största antiklimax

Det är ingen slump att Kit Harington, som spelar Jon Snow, beskrev avslutningen som en besvikelse. Det är ingen slump att kritiker turas om att spy galla över sista säsongen, eller att det i princip bara är mainstream-tittare som målar upp den som ”epic!!”, eller att sista avsnittet just nu har 4,7 av 10 i betyg på världens största filmsajt Imdb. 

Visuella mästerverk, fantastiska skådespelare och en budget på 150 miljoner kronor per avsnitt kunde inte rädda tidernas främsta tv-serie från antiklimax. 

Det här var serien som älskades av folk som hatar fantasy. Den går till historien som en serie hatad av alldeles för många som älskar fantasy. Det är ett hån att den inte kan fylla ut en kvalitetskostym som den skräddarsytt åt sig själv. Det är en bedrift att misslyckas så extremt.

 

Av Nemrud Kurt

Journalist och författare