Gå inte i den danska migrationsfällan, Magdalena Andersson

Magdalena Andersson, blivande partiledare för Socialdemokraterna.
Foto: JESSICA GOW /TT
Daniel Vencu Velasquez Castro, styrelseledamot för S i Stockholm och förbundssekreterare Unga örnar.

Socialdemokraterna har gjort en resa i migrationspolitiken inför öppen ridå. Från Löfvens tal om att hans Europa inte bygger murar – till Magdalena Anderssons ångerfulla svar över partiets tidigare ställning i migrationsfrågan.

Min förhoppning är att Danmark inte ses som ett föregångsland, skriver Daniel Vencu Velasquez Castro (S).

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT. I förra veckan presenterades Magdalena Andersson som valberedningens förslag till ny partiordförande för Socialdemokraterna. I ”P1 morgon” var det föga förvånande att den nominerade partiordförandekandidaten fick en fråga om invandring. Det som blev beklämmande för oss som tror på en human och mer öppen migrationspolitik var att Andersson menade att Socialdemokraterna borde ha protesterat mot en öppen invandring. Det är fel. 

Socialdemokraterna har gjort en resa i migrationspolitiken inför öppen ridå. Från Löfvens tal på Medborgarplatsen om att hans Europa inte bygger murar till Anderssons ångerfulla svar över Socialdemokraternas tidigare ställning i migrationsfrågan. 

Sorglig utveckling i Danmark

I Danmark har det föreslagits om ett tak för hur många personer med utländsk bakgrund som ska kunna bo i samma bostadsområde (30 procent). Ett annat förslag som den socialdemokratiska regeringen lagt fram är att det inte längre ska vara möjligt att söka asyl i Danmark, den möjligheten skulle i stället ges på ett asylcenter i ett annat land. 

Vi som bor och arbetar ute i förorten vet att majoriteten av ungdomarna vill ha jobb

Främlingsfientligheten i den danska debatten om migrationspolitiken förd av bl a socialdemokrater är sorglig. Rättfärdigandet av att prata om ens medmänniskor, eller för den delen medborgare på ett misstänkliggörande sätt, är inte bara problematiskt utan även farligt.  

För när staten blir kommunikatören för politik grundat på misstankar mot enstaka grupper är staten då också ansvarig för de motsättningar som skapas i samhället och de följande trakasserier som kan ske mot dessa grupper. 

Risk för väljarflykt

När orken tar slut att föra en debatt om vilka prioriteringar olika partier gör som föranleder ökad segregation och försämrad integration, omfamnas de mest högljuddas verklighetsbild. Socialdemokraterna riskerar att tappa tusentals människors förtroende, när de helt plötsligt känner att deras närvaro i Sverige aldrig varit välkommen. Trots att de har arbetat här, betalat skatt och berikat Sverige är de flesta partierna ångerfulla över att flera av dem är här i dag.  

Politiken från 90-talet och framåt har skapat ett Sverige för de resursstarka. Och om vi fortsätter ha ett Sverige med en orättvis fördelningspolitik håller jag med om att vi inte klarar av integrationen. Inte för den höga invandringen, utan för de små resurserna. 

Det finns bättre lösningar

Vi har misslyckats med att upprätthålla ett samhälle där varje barn får bästa möjliga förmåga att utvecklas till en demokratisk medborgare som bidrar till hela samhället. Nyligen kunde vi läsa Anders Österbergs fråga till arbetsmarknadsminister Eva Nordmark om de höga arbetslöshetssiffrorna i Järva. En utomordentlig fråga. För vi som bor och arbetar ute i förorten vet att majoriteten av ungdomarna vill ha jobb men det finns inga att söka och det är få från förorten som får de jobb som finns tillgängliga. 

Det handlar i grunden om lösningar som stärker SFI-utbildningar som gör att människor snabbt kan lära sig språket, återinföra lokala arbetsförmedlingar med tydligare uppdrag om att få människor in i arbete, rusta upp allmännyttan via statliga bidrag som kommuner kan söka, få med sig den enorma arbetskraft som finns i förorterna i den gröna omställningen och få bort marknadsskolan. Våga förbjud aktiebolag från att driva skolverksamhet, en av de största katalysatorerna till segregation och ojämlikhet. 

Magdalena Andersson har inte en lätt uppgift. Min förhoppning är att Danmark inte ses som ett föregångsland. Vi behöver hitta svenska lösningar som bygger på jämlikhet, solidaritet och hållbarhet. Sverige ska vara världens bästa land att växa upp i.


Av Daniel Vencu Velasquez Castro

Styrelseledamot för S i Stockholm och förbundssekreterare Unga örnar