Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Frivillig dödshjälp hotar inte funktionshindrade

Att ändra lagen för att stödja vissa svårt funktionshindrades frivilliga behov av ett värdigt slut på ett plågsamt liv innebär inget hot mot andra funktionshindrade, skriver debattörerna.
Foto: Shutterstock
Staffan Bergström, professor emeritus i internationell hälsa, Karolinska institutet.
Claes Hultling, professor i medicinsk vetenskap, Sophiahemmets högskola.
Foto: Staffan West

Vi har erfarenheter av höggradigt funktionshindrade med ett outhärdligt lidande som själva – frivilligt – tagit det mycket kostsamma initiativet att resa till Schweiz för att få hjälp att avsluta ett mycket plågsamt liv. 

Att svenska politiker låter denna ekonomiska diskriminering fortgå är skamligt, skriver Staffan Bergström och Claes Hultling.


Kommentera artikeln! När du läst texten får du gärna dela med dig av dina tankar i kommentarsfältet längst ner.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT. Om lagfäst frivillig dödshjälp skulle bli en rättighet i Sverige för outhärdligt lidande personer med grava funktionshinder: finns det anledning att frukta att t ex en Schweiz-liknande lagstiftning i Sverige skulle leda till urartning och till alltmer lättvindiga tillflykter till dödshjälp? 

Ingenting tyder på det.

Men om vi anser det: borde vi inte då kriminalisera den ”dödshjälpsturism” som det faktiskt innebär att svårt lidande svenska patienter (som har råd!) redan nu tar sig till Schweiz för att avsluta livet?

Hjälpte Per Maritz att somna in

Vi är två läkare och forskare som har skrivit den här artikeln och vi har olika motiv för att hävda att rubrikens påstående är trovärdigt.

När jag stod där i den döende Pers lägenhet och såg hans andnöd hade jag två val

Den ene av oss, Staffan Bergström, medverkade till att den svårt ALS-sjuke Per Maritz i juli 2020 på egen, bevittnad skriftlig begäran fick sova in i döden. Per Maritz var mycket svårt funktionshindrad och partiellt andningsförlamad. Han hade ett halvår innan sin självvalda död fått ”grönt ljus” från Dignitas i Schweiz att få frivillig dödshjälp. Hans resa dit omöjliggjordes dock av stängda gränser till följd av pandemin. 

När jag stod där i den döende Pers lägenhet och såg hans andnöd hade jag två val: antingen att vända på klacken och säga ”Sorry, Per, svenska bestämmelser säger att jag som läkare inte får hjälpa dig att avsluta ditt liv” eller att överräcka till honom de medhavda sömnmedel jag helt lagligt förvärvat. Den funktionshindrade och partiellt andningsförlamade Per svalde med stora svårigheter de i vätska upplösta läkemedlen och somnade in.

Jag var tidigare en motståndare

Den andre av oss, Claes Hultling, är själv gravt funktionshindrad och rullstolsberoende efter en dykolycka 1984 som ledde till en ryggmärgsskada. Jag kunde inte fortsätta mitt värv som narkosläkare vid Karolinska sjukhuset och bestämde mig för att viga mitt liv åt forskning och rehabiliteringsmedicin för ryggmärgsskadade personer. 

Snart nog började mina livskunskaper och tjänster efterfrågas av andra olycksdrabbade personer med ryggmärgsskada. Mitt arbete ledde till bildandet av Stiftelsen Spinalis. Jag har tidigare varit en klar motståndare till tanken på dödshjälp och gjort sällskap i det motståndet med andra funktionshindrade, som snarare varit i behov av livshjälp än av dödshjälp. 

Under de dryga 35 år sedan min egen ryggmärgsskada har jag sett många andra funktionshindrade som kommit att leva bra liv och där varje tanke på dödshjälp är helt utesluten. Samtidigt har jag dock kommit mycket nära andras beslut att resa till Schweiz för att avsluta sina liv. 

När livet bara består av lidande

Funktionshindrade löper ju samma risker som andra människor att drabbas av cancer och andra livshotande sjukdomar. Mycket svåra smärtor och inskränkta möjligheter att vidmakthålla minimal rörelseförmåga kan bidra till att lidandet till slut blir så övermäktigt att den drabbade borde beredas möjlighet att avsluta sitt liv under värdiga former. Det är här som – för vissa debattörer – hotbilden tornar upp sig: snart börjar samhället av ekonomiska eller andra skäl att överväga att ”avliva” kostsamma och ekonomiskt krävande funktionshindrade.

Vi har erfarenheter av höggradigt funktionshindrade med ett mångårigt, outhärdligt lidande som själva – frivilligt – tagit det mycket kostsamma initiativet att resa till Schweiz för att få hjälp att avsluta ett mycket plågsamt liv. Att svenska politiker låter denna ekonomiska diskriminering fortgå är skamligt. 

Självbestämmande

Att ändra lagen för att stödja vissa svårt funktionshindrades frivilliga behov av ett värdigt slut på ett plågsamt liv innebär inget hot mot andra funktionshindrade. Alla måste garanteras livshjälp tills självbestämmandet gör fortsatt liv övermäktigt.


Av Staffan Bergström 

Professor emeritus i internationell hälsa, Karolinska institutet

Claes Hultling

Professor i medicinsk vetenskap, Sophiahemmets högskola         

KOMMENTERA ARTIKELN

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder Expressen möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten. De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till expressen.se. Expressen granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen expressen.se. Läs mer om kommentering här.