Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Friskolekritiken är inte en ”socialistisk vänster”-fråga

Debatten om Internationella engelska skolan går vidare.
Foto: MAGNUS HALLGREN/TT
Kalle Sundin är utredare på den fackliga tankesmedjan Katalys.
Foto: Eva Lindblad/1001bild.se

En överväldigande majoritet av svenska folket ogillar friskolornas vinstuttag. Den som läser mina två tidigare inlägg kommer se en socialdemokrat med ett enda budskap: att skattemedel som avsatts till undervisning ska gå till just detta och inte till skolägares privata vinster, skriver Kalle Sundin i en slutreplik. 

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

SLUTREPLIK. I sin andra replik (19/2) på mina inlägg om marknadsskolan och dess segregerande effekter (8/2 och 16/2) fortsätter Barbara Bergström – grundare av friskolekoncernen Internationella Engelska skolan (IES) – med sitt vanliga försvarsknep: att förvränga kritiken mot IES och måla upp den som extrem.

När Bergström beskriver motståndet mot vinstuttagen som ”socialistisk vänster” talar hon om en åsikt som en lång rad opinionsmätningar visat att en överväldigande majoritet av svenska folket har. Den som läser mina två tidigare inlägg kommer se en socialdemokrat med ett enda budskap: att skattemedel som avsatts till undervisning ska gå till just detta och inte till skolägares privata vinster.

Kritiken viftas bort

Bergström tycks inte det minsta intresserad av att förstå kritiken som förts fram. ”Vänstern driver numera tesen att alla problem i skolor beror på att dåliga skolor har fel elever”, skriver hon till exempel. Hon menar också att vinstkritiken skulle vara en argumentation ”emot rätten att starta företag på yrkesområden där kvinnor dominerar”. Sådana uppenbara snedvridningar gör det omöjligt att föra en seriös diskussion.

När ska Centerpartiet sluta rycka ut i blint försvar?

2012 såldes IES till den amerikanska riskkapitalfonden TA Associates för över 500 miljoner kronor. Andelarna värderades högt eftersom köparna var säkra på att svenska skattemedel skulle fortsätta möjliggöra vinst utan regleringar (vi är det enda landet i världen som tillämpar ett system som fungerar på det sättet). När Bergström i sin text försöker jämföra det köpet med att mediekoncernen Schibsted skulle köpa Expressen blir det uppenbart att hon inte ser skillnad på skattefinansierad välfärdsverksamhet och kommersiell tidningsutgivning. Hon inser inte på vilket sätt skattebetalarna hjälpt henne höja bolagets värde.

Färre pedagoger ger högre vinst

TA köpte inte IES för att engagera sig i undervisningsfilosofin, utan för att tjäna pengar på skattemedel. Nu har de sålt vidare sina andelar till en annan riskkapitalfond i Luxemburg – enligt SVT resulterade ägandet i en miljardförtjänst.

Den bakgrundsfaktor som enligt Skolverket är viktigast för resultaten i skolan är den genomsnittliga utbildningsnivån hos elevernas föräldrar. Genom köurval är den hög på IES-skolor – därigenom kan undervisningen bedrivas billigare med färre pedagoger för att generera vinstmarginal. I sin artikel försöker Bergström få debatten att handla om helt andra siffror. 

Centern kör med klassiskt villospår

Vi är många som inte kommer att nöja oss förrän vi får ordentliga svar. Det verkar vi dessvärre inte få från Centerpartiet. I en replik (24/2) skriver Fredrik Christensson, utbildningspolitisk talesperson, att ”vinst är en förutsättning för att det ska finnas fristående skolor”. 

Det är inte bara felaktigt utan också ett totalt osynliggörande av alla friskolor i Sverige som inte drivs som aktiebolag i vinstsyfte. Kritiken om hur marknadsskolan spär på skolsegregation bemöts inte. Istället försöker Christensson leda samtalet till det vanliga villospåret att krav på regleringar är detsamma som att vilja avskaffa möjligheten för elever och föräldrar att välja skola. 

Hur länge fortsätter partiets blinda försvar?

Ingen ska fråntas den möjligheten – jag vill bara att alla skolor som finns att välja mellan faktiskt prioriterar eleverna före ägarvinster (och att åtgärder vidtas så att skolpengssystemet inte bidrar till att vidga samhällsklyftorna).

Hur länge till ska vi behöva dras med undflyende snedvridningar i stället för en verklig diskussion om systembristerna? Att friskolemiljonärer gör vad de kan för att bevara sina vinstuttag får vi kanske räkna med, men när ska Centerpartiet sluta rycka ut i blint försvar?


Av Kalle Sundin

Utredare och kommunikationsansvarig på den fackliga tankesmedjan Katalys