Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Fridolin: Klimatet måste in i Borgs kalkyl

FÅR KRITIK. Enligt Gustav Fridolin borde finansminister Anders Borg ägna mer kraft åt klimatfrågan.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

I dag möts riksdagen för debatt om klimathotet. Allt är som det brukar. Regeringen representeras i dagens debatt av Lena Ek. Men den som verkligen kan göra något, Anders Borg, ägnar sig inte åt klimatfrågan.

När listan på Sveriges miljömäktigaste presenterades förra veckan toppade Anders Borg det som kallas "svarta listan", de som "borde förvalta sitt inflytande bättre".

Klimatfrågan handlar om ekonomi. Det finns ingen fråga som så tydligt visar att vi behöver ett nytt sätt att se på ekonomi som just denna. Alla tidigare mått på ekonomisk framgång ställs på huvudet så fort vi börjar prata om klimatförändringar. Det beror på att sådant som leder till en klimatmässig katastrof - som exploatering av oljefälten under Arktis eller brytning av skiffergas på Österlen - fortfarande kan betraktas som ekonomiskt sunda.

 

Kärleken till människan är med nödvändighet en kärlek till ekonomisk utveckling. När vi pratar om barnfattigdom, om svältkatastrofer, om kampen för drägligare arbetsvillkor, om kvinnors möjligheter till att rå om sina egna liv och om möjligheterna att skapa hållbara samhällen utan krig, konflikter, övergrepp, sjukdomar och ekonomisk utsatthet - så pratar vi samtidigt om behovet av såväl mänsklig som ekonomisk utveckling.

Men vi måste också kunna konstatera att någonstans är något fel i modellerna när vårt ekonomiska system har problem att hantera några av de största hot det ställs inför.

De mått vi har på ekonomi, som tillväxt och handel, ger inget utslag på risker som sned fördelning, ett instabilt finanssystem eller klimatförändringar. Dessa saker märks inte i systemet förrän krisen är ett faktum.

I minuten innan finanskrisen slår till visar alla siffror att vi är på rätt väg. Efteråt står vi med banker som hotar att gå omkull, länder som desperat skär ner på allt och miljoner människor som kastas ut i arbetslöshet.

Tillväxten i Kina är en fantastisk ekonomisk framgångssaga som lyft hundratals miljoner ur fattigdom. Men den har samtidigt gjort landet till en av planetens värsta klimatbovar. Tittar vi på Kinas ekonomiska tillväxtsiffror det senaste decenniet så har vi alla skäl att korka upp champagnen. Vår egen export dit är på tiotals miljarder kronor.

Men tittar vi på deras utsläpps siffror så är det snarare krismöte än fest vi ska kalla till.

 

Inom den ekonomiska debatten pratas det ofta om indikatorer, om siffror som visar vart ekonomin är på väg. Om vi tittar på de politiker och experter som ägnar sig åt ekonomiska frågor så pratar de gärna om en mängd saker som kan påverka ekonomi och statsbudget: Hur mycket hushållen handlar, vilka skulder de har, hur gärna folk flyttar för att få nya jobb och hur mycket eller lite ekonomin växer. Men de pratar väldigt lite om effekterna av vårt sätt att producera saker, förflytta saker och slänga saker.

Finansminister Anders Borg är inget undantag.

Indikatorer som handlar om systemets hållbarhet på lång sikt har svårt att leta sig in i en debatt där skalorna oftast är markerade med "Q1", "Q2", "Q3" och "Q4" för att visa de perioder på nittioen dagar som är den kortsiktiga ekonomins måttstock.

Medan den ekonomiska debatten därmed lätt fastnar i vad som hände mellan januari och mars så handlar klimatdebatten om vad som händer de närmaste trettio åren. Även om själva takten i klimatförändringarna hela tiden beräknas om, ibland till det sämre, ibland till det bättre, så ändras inte detta faktum. Förändringarna sker och det är bara med ett långsiktigt perspektiv vi kan hantera dem.

 

En klimatdebatt som ska leda till att vi verkligen möter klimathotet måste också vara en ekonomisk debatt. All tillgänglig kunskap, framförallt det arbete Sir Nicholas Stern gjort åt den brittiska regeringen, ger vid handen att kostnaderna för en skenande klimatförändring skulle vara enorma.

Därför är motsättningen mellan god ekonomi och god miljö falsk. Åtgärder vi vidtar mot klimatförändringar är nödvändiga för klimatet, men de ger samtidigt jobb och utveckling. Det handlar om saker som att bygga klimatsmarta städer, binda ihop Europa med snabba järnvägslinjer och producera förnybar energi.

Insatser för kortare transporter eller att rusta upp miljonprogrammens bostäder kan också vara gynnsamma för den lokala ekonomin.

Allt vi kan göra i dag för att minska utsläppen av växthusgaser är i det långa loppet sund ekonomi. Vi måste byta sätt att se på ekonomi från ett som är dominerat av kortsiktighet till ett som handlar om långsiktighet.

 

GUSTAV FRIDOLIN

språkrör för Miljöpartiet

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!