DEBATT.
Maj 2006
Polisen gör razzia mot flera italienska toppklubbar och deras sportchefer. Krisen är total. Italien spelar träningslandskamp mot Schweiz och de egna supportrarna buar ut det italienska landslaget. Många tycker att Italien överhuvudtaget inte borde ställa upp och ”skämma ut sig själva och alla oss andra” i VM i Tyskland.
Juli 2006
Italien vinner VM i Tyskland och när hjältarna ska firas av i runda slängar en halv miljon människor i Rom väljer de styrande i den eviga staden att på den stora scenen där spelarna ska presenteras, skriva: ”Rom välkomnar hjältarna hem”.
Rom … Inte Italien.
Milano, November 2017
Sverige har heroiskt krigat till sig 0-0 på San Siro och har slagit ut Italien ifrån VM 2018. Det har inte hänt på femtio år.
Botten är nådd för italiensk landslagsfotboll. Även landet står en bra bit ner i källartrappan. Det stampade jordgolvet kommer allt närmare.
Jag är i Milano de där dagarna och det talas, skrivs och skriks i tv om att Italien helt och hållet borde avskaffa landslaget. Jag lämnar ett land som är hårt präglat av politisk vanmakt, ekonomisk kris, maffia och total brist på tillit gentemot i stort sett allt och alla.
Våren 2020
Lastbilar efter lastbilar med döda kroppar ses rulla på gatorna i Bergamo. Sirenerna tjuter dygnet runt i flera andra italienska städer. Människor samlas på balkongerna på kvällen för att sjunga och applådera vårdpersonalen som sliter med risk för sina egna liv. Italien är ett land i sönderfall, skräck och vanmakt.
Alla känner någon som gått bort i pandemin.
Juli 2021
Italien vinner EM i fotboll och det är här den här historien både börjar och slutar.
Roberto Mancini klev rakt in i det sönderfall som var italiensk fotboll 2017 och han bestämde sig för att läka och hela det som blivit sönderslaget. Han plockade divalaterna av de välbetalda superstjärnorna och fick dem som satt på bänken att jubla lika högt och innerligt som de som precis gjort mål.
Långsamt började nationen Italien också att läka.
Ett landslag i fotboll är varje passionerad människas värdigaste företrädare. På det sättet blir ett landslag ambassadörer för ett land. Fotbollen har den osannolikt starka egenskapen att den läker det som någon annan slagit sönder. När landslaget vinner är det jag som vinner. Jag återupprättas. Jag blir verklig, älskad och sedd, satt i ett större perspektiv.
Det finns ingen konstnärlig yttring, ingen politisk rörelse, ingen ideologi eller religion som är i närheten av ett landslags sällsynt suveräna förmåga att hela, återupprätta och skänka stolthet.
Det italienska landslaget i fotboll har alltid varit viktigare för italienare i förskingringen än det varit för italienarna i Italien. Med pandemin som svart fjäder började italienarna skriva sin nya saga och man gör det tillsammans, låter den där pennan löpa som en fackla, som en budkavle av tro och framtidshopp.
Italien har förvisso vunnit EM i fotboll. Men det är inte i grunden vad detta handlar om. Detta handlar om ett folk och en nation som inser att den enda vägen framåt när man blivit slagen till marken är tillsammans.
Om du hjälper mig upp så hjälper jag dig.
Och tvärtom.
Tillsammans finns det sedan ingenstans dit vi inte kan ta oss.
Den azurblå himlens tak är bara början.
Så förbundskapten Roberto Mancinis tårar i går är en hel nations tårar.
”Låt det här helvetet ta slut nu. Låt oss få börja leva våra liv igen.”
Av Marcus Birro
Författare och italiensk medborgare
