DEBATT. När USA och Nato nu tvingas lämna Afghanistan, kommer miljontals nya flyktingar att söka skydd främst i grannländerna medan andra riskerar liv och lem på hemmaplan undan hårdföra och hämndlystna talibaner.
Först nu kommer vi alla att kunna se och förstå varför så många förföljda och mordhotade ungdomar skickades utomlands av sina desperata familjer.
Många av dem som kom till Sverige runt 2015 fastnade i svårförstådda juridiska processer medan andra valde att gå under jorden för att undgå deportation till det helvete de flytt från. Migrationsverket och andra statliga institutioner ställdes inför en hart när omöjlig arbetssituation samtidigt som riksomfattande nätverk i civilsamhället engagerade sig i de unga krigsflyktingarnas vedermödor.
Starka känslor och motsättningar uppstod, medmänsklighet ställdes mot främlingsfientlighet. Politiska utspel haglade, många i strid mot internationella konventioner och vanlig anständighet.
En medmänsklig väg
Vid regeringens snabbt sammankallade presskonferens på söndagen, samma dag som talibanernas krigsmaskin närmade sig huvudstaden Kabul, visade justitie- och migrationsminister Morgan Johansson på en medmänsklig väg ut ur de unga människornas mardröm.
Restauranger, barer och hotell skriker efter arbetskraft, liksom stora delar av sjukvården och äldreomsorgen.
Han framhöll att Migrationsverket och domstolarna hade behandlat asylansökningarna före den senaste dramatiska skärpningen av krigsläget på ett sätt som gällde då. Nu hade en ny situation uppstått, nu vet alla att det inte går att skicka tillbaka någon, enligt justitieministern.
Denna situation kommer att fortgå många år framöver, och då kommer de asylsökande att ha varit i Sverige bortemot ett decennium och mera.
Flera fördelar med en amnesti
En amnesti skulle häva en för oss ofattbar personlig ångest som dessa krigsflyktingar bär på och lindra den djupa oroskänsla som hyser för sin släkt i det talibanstyrda Afghanistan.
Amnestin skulle också gagna arbetsmarknaden i Sverige med dess stora brister efter pandemin. Restauranger, barer och hotell skriker efter arbetskraft, liksom stora delar av sjukvården och äldreomsorgen.
Många av de ensamkommande har gått utbildningar och haft extrajobb inom dessa branscher. De är dessutom uppfostrade i kulturer där man särskilt vördar och värnar om barn och äldre.
En amnesti, grundad i det nya katastrofala och livsfarliga läget i Afghanistan, skulle vara en humanitär åtgärd av största betydelse som också stärker viktiga samhällssektorer och därmed Sveriges välfärd, ekonomi och internationella anseende.
Av Pierre Schori
Tidigare S-minister för asyl- och invandringsfrågor
Författare till boken ”Vägen ut ur Afghanistan” ( Leopard förlag, 2010)