DEBATT. Det har varit nog länge nu. Det är dags att tala klarspråk om utvecklingen i förskolan. Nya siffror visar på att den går åt helt fel håll. Det är barnen som får betala priset när förskollärarna pressas till bristningsgränsen. 2022 gick det i genomsnitt 15,2 barn i varje barngrupp i förskolan, vilket är en ökning med 0.6 barn jämfört med 2021.
När barngrupperna blir allt större minskar förskollärarnas möjligheter att ta sitt yrkesansvar och samvetsstressen är ett faktum.
I dag är det Förskolans Dag. Förskolor firar med rätta sina verksamheter där förskollärare varje dag bidrar till barnens lärande, trygghet och utveckling. Detta trots bristande förutsättningar: Barngrupper som blir allt större, förskollärarbrist och resurser som blir allt knappare.
Enligt Sveriges Lärares senaste medlemsundersökning, uppger 60 procent av förskollärarna att antalet barn har blivit många eller något fler sedan höstterminen 2022. Jämför det med att 81 procent uppger att antalet anställda inte blivit fler eller är oförändrat. Det är en omöjlig ekvation. När förskollärare saknar lärarkollegor att dela ansvaret med, när barngrupperna sväller över alla gränser i bristfälliga lokaler så leder det till en skenande arbetsbelastning som oundvikligen drabbar kvalitén i undervisningen.
Att antalet barn ökar samtidigt som antalet personal är oförändrat visar på en verksamhet som får allt mindre medel. Att spara på det tidiga lärandet är det dyraste ett land kan göra. Det slår inte bara skoningslöst på förskoleverksamheten i dag, det leder också till betydligt större kostnader i morgon.
Barn har rätt att befinna sig i en trygg och lärorik miljö.
Förskolans underfinansiering har lett till en ohållbar arbetsbelastning för förskollärarna. Vi hör berättelser om förskollärare som undviker att dricka kaffe på lunchen för att slippa behöva gå på toaletten och lämna sin enda kollega ensam med hela barngruppen.
Barnens vistelsetid på förskolan har också ökat, vilket inte alltid följs upp med mer personal. I en av våra undersökningar berättar en förskollärare:
”På eftermiddagen är vi bara två pedagoger och då blir det rätt körigt, barnen ska väckas, bytas blöjor och förbereda mellanmål. Ofta är man helt själv sedan från 16.00 med cirka 12 småbarn.”
Det här är den verklighet politikerna blundar för. Det här är den verklighet som alltför många förskollärare står i. Men det behöver inte vara så här. 2018 beslutade norska regeringen om en minimibemanning i förskolan. Sedan reglerna började gälla tog det bara några månader innan 94 procent av förskolorna uppfyllde kravet. Nu är det dags för Sverige att ta efter!
Vänder ut och in
Barn har rätt att befinna sig i en trygg och lärorik miljö. Våra medlemmar vänder ut och in på sig själva för att tillgodose det, med sin egen hälsa som insats.
Sveriges lärare kräver att:
Staten lagstiftar om minimibemanning, förskollärartäthet samt ett maxtak för barngruppers storlek.
Staten tar ett huvudansvar för förskolans finansiering, resursfördelning och likvärdighet.
Lärare har ett kompenserande uppdrag – men det är barnens olika förusättningar och hemförhållanden som vi ska kompensera för – inte politikers och arbetsgivares tillkortakommanden.
Av Johanna Jaara Åstrand
ordförande Sveriges Lärare
Åsa Fahlén
ordförande Sveriges Lärare
