Vår generation kan stå inför avgörande medicinska forskningsgenombrott, men det förutsätter att vi tillåter forskning på stamceller. Det är tack vare sådan forskning vi kan få kunskap om hur celler kan utvecklas till hudceller eller till nervceller, om hur stamceller på sikt kan användas för att behandla cancer, en hjärtinfarkt eller alzheimer.
Men, i dag när jag och övriga forskningsministrar från EU möts i Bryssel vill några av dem stoppa finansiering av stamcellsforskningen och på så sätt sätta käppar i hjulet för framgångsrik medicinsk forskning. Därmed skulle arbetet med att hitta nya banbrytande metoder för att lindra allvarliga sjukdomar försvåras. Det vore en tragisk utveckling.
Även om vi som möts har som gemensamt mål att öka EU:s konkurrenskraft finns det frågor där vi har skilda uppfattningar. Frågor som påverkas av religionen är ett sådant område, där konservativa och liberaler styr i olika riktning. Medan vi i Sverige till exempel betraktar abort som en självklar rättighet är det något som aldrig skulle komma i fråga i en del andra EU-länder.
Dagens diskussion handlar om EU:s forskningsprogram för perioden 2014- 2020, Horisont 2020. Det är stora summor det handlar om, totalt 80 miljarder euro. Nu vill Österrike, Malta och ett par länder till där den kristna högern är stark förbjuda att EU-medel finansierar forskning på embryonala stam celler.
Stamceller är celler hos människor, djur och växter som kan utvecklas till olika ändamål, och därför kan användas för att skapa ny vävnad eller reparera befintlig vävnad. Redan nu används stamceller för så vitt skilda områden som att behandla brännskador, skapa en ny hornhinna och vid benmärgstransplantationer. Forskarna har goda förhoppningar om att använda stamceller för att lösa många medicinska gåtor i framtiden.
Just embryonala stamceller är celler som har tagits från ett några dagar gammalt befruktat ägg. Det handlar ofta om celler från ägg som har blivit över vid provrörsbefruktning. Fördelen med embryonala stamceller är att de kan utvecklas till vilken celltyp som helst som finns i människokroppen.
Forskarna kan sedan med hjälp av ett enda befruktat ägg odla fram stora mängder celler i laboratoriet och skapa något som kallas stamcellslinjer. De skiljer sig på ett avgörande sätt från det ursprungliga befruktade ägget och kan inte utvecklas vidare till ett foster, men är mycket användbara för forskarna.
Sverige är framstående på området och med hjälp av stamcellslinjerna bedrivs forskning om en rad olika sjukdomar.
På Karolinska institutet undersöks hur stamceller bildar nya nervceller i hjärnan. I Lund utvecklas insulinproducerande celler som ska hjälpa diabetessjuka. I Uppsala transplanteras benmärg för att behandla ms. I Göteborg studeras hur fler hjärtceller kan bildas. Det är bara några exempel på olika användningsområden för stamcellsforskning.
Är det då rätt att använda stamceller på detta sätt? Politik handlar ständigt om målkonflikter och det går inte att ta ställning till detta bara utifrån en dimension.
Självklart är det inte någon lätt fråga. Självklart måste denna forskning kringgärdas av restriktioner. Självklart är det nödvändigt med etikprövning av varje enskilt forskningsprojekt. Men, jag kan inte se föräldrarna till ett svårt sjukt barn i ögonen och säga: "Nej, den forskning som kan hjälpa ditt barn ska vi stoppa av religiösa skäl."
George W Bush stoppade, med hjälp av sitt presidentveto och med stöd av den kristna högern i USA, statlig finansiering av embryonal stamcellsforskning i USA 2006. Vem vet vilket lidande han har skapat genom att fördröja forskningsresultat?
I Sverige ska vi i stället skapa bästa möjliga förutsättningar för våra duktiga forskare för att de ska kunna upptäcka nya behandlingsmetoder.
Därför måste EU:s forskningsmedel få användas även till forskning på embryonala stamceller. Det kommer jag att vara tydlig med på dagens möte. På så sätt kan Sverige, och EU, bidra till att rädda liv.
JAN BJÖRKLUND
Utbildningsminister och partiledare för Folkpartiet
