Det diplomatiska bråket mellan Margot Wallström och Israel följer ett välkänt mönster. En svensk utrikesminister uttalar sig om den israelisk-palestinska konflikten och Israel rasar. I det här fallet påstår Israels premiärminister Benjamin Netanyahu att Margot Wallström ”förväntar sig att Israels medborgare ska blotta sina strupar för de som försöker att hugga dem”.
I Sverige följer företrädare för de borgerliga partierna (ofta från Liberalerna) efter och hävdar, som Jan Björklund i det här fallet, att ”Sveriges inställning blivit ensidigt Israelfientlig”.
Företrädare för de borgerliga partierna vill gärna få det till att Socialdemokraterna blivit ”Israelfientliga” och som inte missar något tillfälle att ensidigt kritisera Israel. Men den bilden är falsk. I min doktorsavhandling ”Svensk Mellanösternpolitik” (Carlssons, 1989) visar jag tydligt att det borgerliga regeringsinnehavet 1976-1982 inte i något relevant avseende innebar någon förändring av den svenska politiken vis-a-vis den israelisk-palestinska konflikten.
Den borgerliga regeringen kritiserade till och med Israel oftare och i hårdare ordalag än vad den socialdemokratiska regeringen tidigare hade gjort. Så kunde till exempel Liberalernas dåvarande partiledare och tillika utrikesminister Ola Ullsten 1980 ”med bedrövelse konstatera att Israel för närvarande bedriver en politik som inte blott står i strid med folkrätten, men också går stick i stäv mot principer som borde vara grundläggande för en demokrati som Israel”.
Under den senaste borgerliga regeringen tvekade inte heller utrikesminister Carl Bildt att gång på gång kritisera Israel på ett sätt som fick den israeliska regeringen att rasa mot Sverige. Under det svenska ordförandeskapet i EU anklagades Carl Bildt för att föra en uttalat antiisraelisk linje, som skulle göra EU irrelevant i fredsprocessen. Det vill säga samma argument som Israel i dag anför mot Sverige och Margot Wallström
I det nu aktuella fallet med Margot Wallströms uttalande angående palestinska knivattacker antar jag att hennes formuleringar inspirerats av Amnesty International, som talar om ett ”mönster av olagligt dödande” och som kräver att Israel ställer de ansvariga inför rätta. Amnesty International kritiserar Israel hårt och lyfter särskilt fram fyra incidenter som liknar ”utomrättsliga avrättningar”. Enligt nyhetsbyrån AFP har 58 palestinier och nio israeler dödats i oroligheterna.
De palestinska knivattackerna måste entydigt fördömas. Visst kunde Margot Wallström ha uttryckt sig mer exakt för att undvika missförstånd i frågan om huruvida Israel faktiskt gör sig skyldigt till utomrättsliga avrättningar. Men det är beklämmande – eller kanske snarare sorgligt – hur förmenta Israelvänner aldrig ifrågasätter Israels agerande utan ryggmärgsmässigt avfärdar den kritik som så många internationella humanitära människorättsorganisationer så många gånger riktat mot Israel.
Israel har en självklar rätt att existera inom säkra och erkända gränser. Men Israels sak skadas av politiker som aldrig förmår kombinera sitt stöd åt den israeliska staten med en kritik av Israels agerande, till exempel de olagliga och fredshämmande bosättningarna på palestinskt territorium. En sådan ensidighet innebär en björntjänst åt alla de fredsfrämjande krafter på båda sidor av konflikten, som slåss för att både Israel och Palestina måste följa folkrätten, utveckla demokratin och efterleva de mänskliga rättigheterna.
Ulf Bjereld
Ordförande Socialdemokrater för tro och solidaritet, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet
Premium
Premium
Premium