DEBATT. Är ett litet barn i slöja fritt eller förtryckt? Den frågan har det diskuterats och bråkats om i hela västvärlden under många år. Den är inte på något vis enkel. Den handlar om hur vi ser på enskilda människor, gruppidentiteter, olika kulturer och inte minst på religionens roll och ställning i det moderna samhället.
Sverige har ett ansvar att upprätta en balans mellan religionsfrihet och människans okränkbara värde. Kristdemokraterna har under de gångna månaderna arbetat med att utveckla och uppdatera vår jämställdhetspolitik. Bland mycket annat har vi diskuterat de målkonflikter som finns när det gäller just slöjan.
Det måste finnas gränser
Det råder inga tvivel om att slöjan för många kvinnor är en del av den egna identiteten och ett uttryck för personlig tro och övertygelse. Rätten att utöva sin religion är självklar i Sverige. Religionsfriheten är en grundbult som vi ska värna. Samtidigt finns det redan i dag, och det måste finnas, gränser för vad föräldrar har rätt att kräva av sina barn i religionens namn.
Flickor ska slippa bära ansvaret för andras sexualitet eller upplevda heder.
För ett par år sedan ringde Göteborgs-Posten runt till fyrtio kommunala förskolor i utanförskapsområden i Stockholm, Göteborg och Malmö och frågade om de kan tänka sig att aktivt kontrollera att barn bär slöja samt tvinga dem om de inte vill. Sex av tio svarade ja. En förskola gick rentav med på att filma en flicka så att föräldrarna kunde kontrollera att dottern aldrig tar av sig slöjan.
Ingen vet exakt hur många som lever under hedersförtryck i Sverige. Men vi vet att problemet är mycket utbrett. 2014 beräknade en utredning ledd av Carin Götblad att det handlar om minst hundra tusen barn och unga, men med ett stort mörkertal. 2017 talade docent Astrid Schlytter vid Stockholms universitet om siffror på uppemot en kvarts miljon.
Ett tvång från anhöriga
Det råder alltså ingen tvekan om att även om slöjan för vissa är ett personligt val, så är den för andra ett tvång som upprätthålls av nära anhöriga. Vår slutsats är att förskolan och skolan ska erbjuda en fristad från detta tvång. Många, alldeles för många, flickor och kvinnor förväntas dölja sig själva för att inte väcka begär hos män. Det är en ordning som lägger ansvaret för mannens lust på de kvinnor som kan tänkas finnas i hans närhet.
Den ansvarsfördelningen ligger långt från vad svenska skolor har att lära ut, när det kommer till relationen mellan kvinnor och män. Den skapar per definition en underordning som svensk skola aktivt arbetar för att motverka.
Religionsfriheten kränks inte
Vi kommer därför att verka för att slöjor inte tillåts på förskolor och i lågstadiet. Den avvägningen gör vi för att de flickor som berörs är mycket små och rimligen bör få slippa den sortens tvingande klädsel. Innebär då inte detta en kränkning av religionsfriheten? Nej, inte enligt vår bedömning. Muslimska kvinnor i Sverige och världen tolkar Koranen olika och beslöjar sig på olika sätt, och många gör det inte alls. På samma sätt som vissa kristna följer vissa matregler medan andra inte gör det.
Religioner är och ska vara en välkommen del av det svenska samhället. Men det betyder inte alla religiösa uttryck alltid är lämpliga överallt. Slöjans funktion som ”barriär” (som det arabiska ordet hijab betyder) och kontrollmedel gör att den inte är lämplig för små barn i skolans och förskolans vård. Detsamma ska naturligtvis gälla andra plagg med samma syfte, i den mån sådana finns.
Syftet är inte att begränsa islam
Det här handlar alltså inte om att begränsa islam eller någon annan religion, utan om att flickor ska slippa bli begränsade i den obligatoriska skolan. Slippa bära ansvaret för andras sexualitet eller upplevda heder. Och inte minst, slippa bära någon skuld för valet att inte bära slöja.
Av Ebba Busch (KD)
Partiledare
Désirée Pethrus (KD)
Ordförande jämställdhetspolitiska arbetsgruppen
Christian Carlsson (KD)
Utbildningspolitisk talesperson
Soheila Fors (KD)
Ledamot partistyrelsen
