Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Föräldrarna bär ansvar för barns övervikt

Madeleine Rybeck. Foto: Madeleine Weijlerud
Dags att prata allvar om barn övervikt, skriver Madeleine Rybeck. Foto: Shutterstock

Det är dags att vi på allvar börjar prata om föräldrars ansvar för barns övervikt.

Vi kommer inte undan med att skylla på samhället, skolan, mataffärerna eller generna, skriver Madeleine Rybeck.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Det är måndag och första dagen efter semestern. Det har varit fem härliga veckor med mycket bad, en hel del sol även om jag önskat mig mer, middagar i stan, glass, grillningar och biobesök. Vi har njutit av sommaren och som vanligt balanserat aktivitet och vila på ett bra sätt. Om du frågar mig om eventuella semesterkilon så är de nog ganska obefintliga på samtliga i vår familj, precis som vanligt så tycker vi om att hålla igång och röra på oss även när vi är lediga, och även om det blir betydligt fler glassar sommartid, speciellt för den lilla, så är varken hon eller vi i närheten av några hälsorisker eftersom vi i grunden lever så pass bra.

Jag önskar att detta gällde alla.

Jag har funderat mycket under de stranddagar vi haft på barn med övervikt. Det blir ju lite mer uppenbart på sommaren när kläderna är tunnare och täcker mindre yta av kroppen, och även om jag visste det så har de blivit ännu mer uppenbart för mig att detta verkligen är ett problem som behöver tas på större allvar. Jag får så ont i hjärtat när jag ser dessa barn som redan vid 4-5-årsåldern är ordentligt överviktiga för jag vet att de kommer att ha en lång uppförsbacke framför sig hela livet som aldrig tar slut.

 

Dessa barn har fått en förbannelse

 

Vetenskapen har lärt oss att barn som blir överviktiga i unga år har fler fettceller än normalviktiga barn. Fler celler med fett innebär alltså större fettmassa. När barnen blir äldre så kan dessa celler bli mindre (alltså inte färre) med en medveten viktnedgång, men antalet kvarstår alltid. Ett överviktigt barn kommer alltså alltid att ha fler fettceller än ett normalviktigt barn, även som vuxen. Fettceller kan inte försvinna.

Jag säger det igen. Fettceller kan inte försvinna. Dessa barn har fått en förbannelse som de tvingas bära hela livet.

Och nu kommer det svåra. För vem ska vi hålla ansvarig för detta? Det är så tabubelagt att skuldbelägga så det ordet vågar vi inte ens använda, men någon måste ju vara ansvarig för detta. Rimligen är det de människor som utsetts till barnets förmyndare tills det att denne fyllt 18 år, i de flesta fall barnets föräldrar. Det är föräldrarnas ansvar. Det kan inte vara någon annan. Vi kommer inte undan med att skylla på samhället, skolan, mataffärerna eller generna. Vi lever alla i samma samhälle. Vi går alla i samma skola. Vi handlar alla i samma affärer. Jag går också förbi “3 för 10 kronor”-godiset i kassan varenda gång jag ska betala. Jag trillar inte dit även om mitt barn tjatar precis lika mycket som ditt. För jag är av den åsikten att det inte är särskilt “snällt” att låta barnet få godis varje dag, även om hon nog tycker det precis just då, det är snällare att ta ett vuxet ansvar för hennes hälsa. Och det är mitt jobb som mamma att göra det.

 

Frukt är billigt om vi köper i säsong

 

Och gener? Nä hörrni, titta mer på det faktum att ni serverar barnen samma mat som ni själva äter, där har ni den största ärftliga faktorn. Beteendet. Jag tror inte på gener på det sättet.

“Bra mat är dyrare, det blir en klassfråga”. Ja, på ett sätt. Men bönor, rotfrukter, bär, det är billigt. Vit fisk är billigt. Frukt är billigt om vi köper i säsong. Storpack av kyckling och kött är billigt. Det går att äta nyttigt och billigt. Det som däremot kan finnas är möjligen en skillnad i kunskap, det blir en klassfråga vilka som har kunskapen om vad och hur de bör äta, men även den faktorn börjar suddas ut, i dag informeras det så mycket om bra och dålig mat så de flesta vet. I slutänden kokar det det ner till att föräldrarna måste börja ta sitt ansvar. Barn ska inte vara överviktiga, de mår inte bra av det, det påverkar deras hälsa för hela livet, ökar risken för sjukdomar, förslitningar i leder och påverkar dem även socialt, självförtroendet blir starkt påverkat av att alltid känna sig större än alla andra. Och då minskar chanserna att de ska tycka om skolgympan, att träna på fritiden osv givetvis direkt. Och där har vi en ond cirkel.

Jag förstår att detta är en tagg i sidan, kanske till och med i hjärtat, på många föräldrar där ute, men jag kan ta det. Oftast betyder det något när vi blir illa berörda av ett utlåtande, att vi faktiskt har ett dåligt samvete nånstans som gnager över detta och ja, då behöver det helt enkelt tas upp och lyftas så att vi kanske äntligen tar tag i saken på riktigt. Det är dags att vi på allvar börjar prata om föräldrars ansvar för barns övervikt.

 

Madeleine Rybeck

Personlig tränare och kostrådgivare

Den här texten har tidigare publicerats på skribentens hemsida.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!