Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Föräldraförsäkringen befäster könsroller

Dagens föräldraförsäkring befäster könsroller som ingen ska förväntas leva efter. Det är inte märkligt att en tredje pappamånad kan uppröra konservativa, skriver partisekreterare Maria Arnholm (FP).
Foto: Anders Wiklund / Tt
Ebba Busch Thor (KD).
Foto: Per Groth/Tt

Dagens föräldraförsäkring befäster könsroller som ingen ska förväntas leva efter. Det är inte märkligt att en tredje pappamånad kan uppröra konservativa, skriver partisekreterare Maria Arnholm (FP).

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

I morgon, onsdag, röstar riksdagen om ytterligare en öronmärkt månad i föräldraförsäkringen. Folkpartiet Liberalerna kommer att rösta ja. 

Sverige är världens bästa land att växa upp och bilda familj i. Det ska vi slå vakt om. En generös föräldraförsäkring är en viktig del i det. Men i Sverige har kvinnor lägre löner, lägre pensioner och sämre villkor på jobbet än vad män har. Det måste vi arbeta för att förändra. Hur föräldraförsäkringen är utformad är en del också i det.

När fyra av fem dagar tas ut av kvinnor grundläggs strukturer som påverkar ojämställdheten brett. Det obetalda hem- och omsorgsarbetet blir skevt fördelat, deltidsarbetet breder ut sig, löneskillnaderna består och kvinnors pensioner faller. Det ligger inte i liberalismen att med skattemedel upprätthålla detta. Därför bör föräldraförsäkringen i högre grad utgå från den som är förälder, precis som arbetslöshetsförsäkringen och sjukförsäkring, utgå från den som är förälder, arbetslös eller sjuk.

Folkpartiet liberalerna har varit drivande i uppbyggnaden och utvecklingen av föräldraförsäkringen. När vi på onsdag röstar ja är det ett välförankrat och välmotiverat beslut.

Mitt i svensk borgerlighet går en gräns mellan progressiva liberaler och konservativa partier. Vi samarbetar ofta och väl för att vi delar tron på den fria ekonomin – men har också konflikter om i vilket samhällsbygge människan också är fri.

Jag hämtar kraft ur att människor i Sverige i dag är friare än för 40 år sedan. Skattetrycket då var lika högt som nu, men handlingsutrymmet och självbestämmandet för en människa mäts också i vilka livsval samhället accepterar och vilka beteenden som omgivningen reflexmässigt fördömer.


Utryck och val som vi i dag tar som självklara har vid något tillfälle alltid kunnat provocera konservativa och deras partier. Allra mest så när lagstiftningen ska följa med samhällsutvecklingen. För fyrtio år sedan skapades det parti som i dag gör mest högljutt motstånd mot en mer jämställd föräldraförsäkring i en protest mot bland annat att skoldans var tillåtet och sexualundervisning införd.

Sedan dess har liberaler och konservativa fortsatt att stå på olika sidor i andra debatter om vilka värderingar och normer som ska speglas i våra gemensamma lagar och bestämmelser. Ska sexualundervisningen aktivt förespråka heterosexuella relationer? Ska vi ha sambeskattning eller särbeskattning? Ska homosexuella få gifta sig?

Jag skriver inte detta i syfte att förklena, inte heller för att mitt eget parti skulle vara utan historiska ställningstaganden som i dag ter sig märkliga, utan för att visa att konservatismen ofta landar i att lagstiftningen ska spegla just de normer samhället precis lämnat bakom sig.

Jag vill i stället, utifrån min liberalism, att vi tillsammans ska verka för att normerna i samhället framåtskrider för att lämna så mycket utrymme för personliga livsval som möjligt. Ställningstaganden för sexuellt likaberättigande i går, mot hederskulturen i dag och för ett mer jämställt Sverige i morgon är en naturlig del av min ideologi.


Därför är det liberalernas roll att ta ansvar för att våra gemensamma lagar och resurser inte används på ett sätt som upprätthåller de strukturer som gör kön till tvångströjor. Ibland är ställningstagandena helt självklara, barnbidraget betalas nu ut till båda vårdnadshavarna i stället för till modern, ibland kräver de eftertanke och avvägning.

Att införa ytterligare en öronmärkt månad i föräldraförsäkringen är av det senare slaget, men jag är helt övertygad om att mitt parti landat rätt. Dagens föräldraförsäkring och de 41 miljarder kronor som den kostar befäster de könsroller som var och en utan tvivel ska vara fria att träda in i, men som ingen ska förväntas leva efter.

Jag vill att människor i Sverige oavsett kön eller könsidentitet ska vara ännu friare om tio år än i dag. Att olika förväntningar inte ska möta och begränsa flickor och pojkar, kvinnor och män. Jag vill att lagstiftningen ska spegla detta. Det är inte märkligt att det kan uppröra konservativa, men så är min progressiva liberalism.


Maria Arnholm (FP)

Partisekreterare