Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Fixeringen vid Dramatens problem gör mig rasande

Situationen på Dramaten har fått stort fokus efter SVT-dokumentären om Josefin Nilsson. Foto: SVEN LINDWALL
Ingenting tyder på att skådespelerskor är mer utsatta för våld än andra kvinnor. Nu måste debatten om kvinnors utsatthet breddas, menar Ann Heberlein. Foto: MIKAEL WILMARSGARD

I debatten som följt på Josefin Nilsson-filmen reduceras misshandeln som drabbar tiotusentals kvinnor till ett arbetsmiljöproblem för skådespelerskor.

Skäms på dig Amanda Lind som tramsar runt på Dramaten för att markera ditt deltagande. Du är politiker, inte influencer. Se till att det finns kvinnojourer, rätt lagstiftning och förebyggande arbete i stället, skriver Ann Heberlein.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT | VÅLDET MOT KVINNOR. Enligt statistik från BRÅ misshandlades 22 600 kvinnor av någon de står i nära relation till under 2018. Varje år dödas runt 13 kvinnor av en man de har eller har haft en relation med.

Våld mot kvinnor är alltså ett samhällsproblem, inte, som man skulle kunna tro när man tar del av de senaste dagarnas medier, något som specifikt drabbar kvinnliga skådespelare.

Ingenting tyder på att skådespelerskor är mer utsatta för våld än andra kvinnor. Ingenting pekar heller på att skådespelare eller andra ”kulturmän” skulle vara mer benägna att misshandla kvinnor än, låt säga, läkare, busschaufförer eller lärare.

Debatten hamnar snett

Ändå handlar debatten efter dokumentären om Josefin Nilsson, en kvinna som misshandlades av en man hon älskade, om skådespelarnas arbetsmiljö snarare än om våld mot kvinnor.

Se till att det finns en lagstiftning som tar våld mot kvinnor på allvar.

Det gör mig rasande. Jag har, under årens lopp, mött kvinnor som blivit misshandlade av sina pojkvänner, äkta män och sambos. Det har varit kvinnor ur alla sociala grupper, med olika typer av utbildning och yrken. Jag minns den magra före detta heroinisten som jag mötte på en träffpunkt för missbrukare i Simrishamn och hennes berättelse om hur hon i åratal misshandlats och tvingats sälja sex av den man hon levde med. Jag minns också den feministiskt orienterade skribenten som ljög om att hon ”ramlat i trappan” när hon i själva verket fått ett knytnävsslag av sin man, en respekterad och likaledes feministiskt upplyst man. Jag minns kvinnan på universitetet vars man slet stora tussar ur hennes hårbotten och knäckte ett revben på henne för att hon ”tittat på och flörtat” med en annan man.

Varför polisanmäler man inte?

Universitetskvinnan polisanmälde aldrig. Absolut inte den kvinnliga skribenten. Och heroinisten? Hon var rädd för polisen. Varför polisanmäler man inte? Hur skulle det se ut om feministen lever med en man som misshandlar henne? Och vad händer med barnen om kvinnan anmäler deras pappa för att ha misshandlat henne?

Vad händer med den man du faktiskt älskar om du gör en polisanmälan mot honom? 

Det är varken lättare eller svårare att anmäla misshandel för att du eller den som slår dig är känd. Det är lika svårt för en förskollärare att anmäla att hon blivit misshandlad. Det gör lika ont att få stryk, oavsett om du är en folkkär artist eller en avmagrad knarkare. Det gör inte mer ont att få sitt revben knäckt av en känd skådespelare än av en helt okänd man. När slaget drabbar din kropp, när ett revben knäcks eller läppen spräcks, är du inte artist eller förskollärare. Du är en människa som tar emot slag av en annan människa. 

Amanda Lind – kulturminister eller influencer? Foto: JONAS EKSTRÖMER/TT

Kvinnomisshandel förminskas

Jag blir rasande när jag läser Moa Gammels självupptagna text i Dagens Nyheter där hon menar att ”förändring kostar och om makthavarna vill betala priset måste de börja med oss skådespelare”. Skäms på dig. Du förminskar det våld tusentals kvinnor utsätts för varje år genom att reducera kvinnomisshandel till ett arbetsmiljöproblem för skådespelerskor. 

Och skäms på dig Amanda Lind som tramsar runt på Dramaten för att markera ditt deltagande. Du är politiker, inte influencer. Se till att det finns kvinnojourer för dem som behöver. Se till att det finns ett förebyggande arbete värt namnet. Männen som slår behöver hjälp – hjälp med att hantera sin aggressivitet, sina impulser och, väldigt ofta, sin alkoholkonsumtion. Se också till att det finns en lagstiftning som tar våld mot kvinnor på allvar.

 

Av Ann Heberlein 

Teologie doktor i etik

Kommunpolitiker i Lund (M)

Politisk sekreterare i Staffanstorp

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!