Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Fi: Det är inte vi som sviker kvinnorna

<p>Gudrun Schyman (Fi).</p>Foto: Lars Pehrson/Svd/TT
<p>Linnéa Bruno (Fi).</p>Foto: Elisabeth Ohlson Wallin

Fi har den mest ambitiösa politiken för omfördelning och jämlikhet. Vi erbjuder något mer än bara små tröstpresenter till de kvinnor som bär välfärden på sina axlar, skriver Gudrun Schyman och Linnéa Bruno (Fi).

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Karin Pettersson efterlyser på Aftonbladets ledarsida ett kvinnoparti, då hon anser att Fi sviker arbetarkvinnorna. Som bevis för sin tes tar hon en bokrecension i DN. Inga argument hämtas i partiets politik.

Det blir litegrann som konstiga viskleken: statsvetaren Maud Eduards synliggör i sin bok utmaningen att bedriva feministisk politik i ett sammanhang där feminism av många ses som ett skällsord – Simrishamn 2010-2014. Strategin för Fi Simrishamn blir att folkbilda och hänvisa till lagar och konventioner för att visa att feminism inte är extremt, vilket delvis ses som anpassning och avpolitisering.

Syftet är att i ett första steg erkännas som rumsrena. Villkoren i exempelvis Stockholm, där Fi mycket framgångsrikt är med och styr, är helt andra. Kristina Lindquist recenserar Eduards bok i DN och instämmer i att avpolitisering av feminism är problematiskt. Nästa steg blir en anklagelse från Pettersson i Aftonbladet, om att Fi inte driver feministisk politik och särskilt sviker arbetarkvinnor. Varken Eduards, Lindquist eller Pettersson verkar dock ha läst politiken särskilt noga, ej heller förhåller de sig till vad partiet fått igenom i Stockholm, Göteborg eller andra kommuner.

 

Karin Petterssons längtan efter ett kvinnoparti visar att hon inte förstår vad feministisk systemkritik är. För henne är feminism ett särintresse, ren identitetspolitik. Feminism för oss är inget särintresse, utan såväl breddar som fördjupar analysen av vad politik är och kan vara. Feministiskt initiativ är ett systemkritiskt parti med antirasistisk feminism som ideologisk utgångspunkt. Det betyder inte att vi anser att konflikten mellan höger och vänster är oväsentlig. Tvärtom har vi den mest ambitiösa politiken för omfördelning och jämlikhet – i alla dimensioner. Vi hymlar inte om att vår ekonomiska politik är vänsterorienterad.

Att stärka villkoren för de mest ekonomiskt utsatta måste prioriteras. Det gäller såväl papperslösa flyktingar, tiggande EU-medborgare som fattigpensionärer och underbetalda arbetare, bland vilka kvinnor och utlandsfödda är överrepresenterade. Men som feminister av alla färger vet eller bör veta är politik mer än ekonomi.

Den traditionella partipolitiken före Miljöpartiet strukturerades helt av klass och olika ekonomiska intressen: kapitalägarnas, arbetarnas, böndernas. Vad som står på spel i dag är inte bara ekonomisk politik, utan även en socialt, ekonomiskt och ekologiskt hållbar värld där mänskliga rättigheter, mänsklig säkerhet och klimatmål respekteras.

 

Nationalism, sexism och militarism går hand i hand och motverkar en sådan nödvändig omställning. Nationalism vilseleder dessutom, genom att peka ut ”de andra” som orsaken till alla samhällets problem, och dra fokus från klimathot och annat som måste lösas gemensamt i global solidaritet. Därför är nationalismen vår ideologiska motpol, vilket inte hindrar att vi även förhåller oss till höger och vänster.

Men åter till frågan om sveket mot arbetarkvinnorna – är det verkligen Fi som svikit? Skulle Karin Petterssons kvinnoparti som Fi kräva arbetstidsförkortning och rätt till heltid, aktiv politik för jämställda löner med en mängd genomgripande förslag, en höjning av garantipensionen och reformering av pensionssystemet för att inte som i dag missgynna kvinnor, individualiserad föräldraförsäkring, höjning av underhållsstöd, krafttag mot våldet?

Eller skulle de som Socialdemokraterna föreslå endast små tröstpresenter till de kvinnor som bär välfärden på sina axlar?

 

Gudrun Schyman

Partiledare (Fi)

Linnéa Bruno

Styrelseledamot (Fi)