Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Feministretorik löser inte manlighetens kris

Ann Heberlein är doktor i etik och riksdagskandidat för Moderaterna. Foto: ANNA-KARIN NILSSON
Feminiserad kultur. En liten pojke som växer upp i upplyst medelklass får tidigt lära sig att skämmas över sitt kön, skriver Ann Heberlein.

Svaret på manlighetens kris är inte mer feministisk retorik, mer skam och skuldbeläggande av män och manlighet. 

Vi bör i stället tala om manliga dygder, som styrka, lojalitet, viljan att offra sig själv för andra, höviskhet. Låt oss kalla det ridderlighet, skriver Ann Heberlein.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

"There is a war on boys and men", sade Camille Paglia i en intervju i Wall Street Journal 2013. Paglia, lesbisk feminist med en professorsstol i Philadelphia gör sitt franka uttalande mot bakgrund av att hon är mamma till en liten pojke – en pojke som på förskolan och i skolan får lära sig att det som betraktas som manlighet och manliga egenskaper är förkastligt. 

Jag är böjd att hålla med Paglia. Vi lever på många sätt i en kultur som är femininiserad. Barnomsorg, skola och kulturen i största allmänhet förordar kvinnlighet, kvinnliga dygder och kvinnliga egenskaper och förkastar manlighet. En liten pojke får tidigt lära sig att skämmas över sitt kön – om den lille pojken växer upp i upplyst medelklass vill säga och går i skolan i ett välbärgat område. 

Pojkar som växer upp i en annan typ av kontext, som våra svenska utanförskapsområden, utvecklar i stället för skam en form av hypermaskulinitet, vilket innebär en perverterad form av manlighet där våld och hårdhet upphöjs till ideal. Båda pojkarna är förlorare, och ingen av dem rustas för att hantera sina liva och sina relationer till det motsatta könet.

#Metoo handlar även om mäns oförmåga

#Metoo-kampanjen visar med all tydlighet att alltför många män har svårt att tolka kvinnors signaler, respektera hennes gränser och hennes fysiska integritet. De berättelser som vi nu får ta del av är berättelser om kvinnors utsatthet, men också om mäns oförmåga. Därför behöver vi reflektera över hur vi ser på män och manlighet i vårt samhälle. Jag blir beklämd när jag hör män som nu uttrycker oro över att de inte längre vet hur de ska agera i relation till kvinnor. Hur blev det så här?

Män och manlighet är förkastligt, är budskapet som skoningslöst meddelas pojkar och män. 

Vad händer med en människa som, i egenskap av att tillhöra en grupp, ständigt får höra att han är upphovet till i princip alla problem vi brottas med? 

Män, som grupp, klandras för alltifrån klimatförändringar till sexuella övergrepp. Trots att vi lever i en samtid där män fortfarande är majoritetsägare i reell makt, alltså pengar och politik, innebär manlighet i sig inte socialt eller kulturellt kapital. Män och manlighet är förkastligt, är budskapet som skoningslöst meddelas pojkar och män. De män som inte äger makt – majoriteten av männen i vårt land är varken styrelseproffs eller geniförklarade kulturpersonligheter – tvingas bära hundhuvudet för det som några medlemmar av gruppen män ägnar sig åt. 

Fler män än kvinnor tar sitt eget liv

Manlighetens kris handlar inte bara om hur män beter sig mot andra. Den handlar i högre utsträckning om vad de gör mot sig själva. Den psykiska ohälsan är utbredd bland män och långt fler män än kvinnor begår självmord. Enligt flera OECD rapporter är pojkar förlorare i skolan, och gapet mellan pojkars och flickors skolresultat växer. Missbruk är vanligare hos män, liksom ofrivillig ensamhet. 

Många av de samhälleliga problem vi ser i dag kan ha sitt upphov i osäkerhet kring manlighet och kvinnlighet, säger Camille Paglia i ovan nämnda intervju och menar att tendensen att förneka biologiska skillnader mellan män och kvinnor är djupt destruktiv.

Det finns viktiga poänger i Paglias resonemang. Svaret på manlighetens kris är alltså inte mer feministisk retorik, mer skam och skuldbeläggande av män och manlighet. Vi bör i stället tala om manliga dygder, som styrka, lojalitet, viljan att offra sig själv för andra, höviskhet. Låt oss kalla det ridderlighet. En man som förstår vad ridderlighet innebär riskerar aldrig att hängas ut i någon #metookampanj. Han förstår nämligen var gränsen går.

 

Av Ann Heberlein

Doktor i etik, riksdagskandidat (M)

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!