Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Feminister tystar oss frivilliga sexarbetare

Jag säljer inte min kropp, jag säljer en tjänst, skriver Lilla Lilith. Arkivbild.Foto: SHUTTERSTOCK
Lilla Lilith är sexarbetare i Amsterdam.

Bara de sexarbetare som identifierar sig som offer får höras i det svenska feministiska rummet.

Jag gillar mitt yrke och har valt det av egen fri vilja – för det möts jag av hat och härskartekniker, skriver Lilla Lilith, sexarbetare i Amsterdam.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT. I debatten undrar många varför vi inte får höra något från kvinnorna som ”säljer sina kroppar” medan Paolo Roberto får gråta ut i tv-soffan. Det korta svaret är att vi tystas av den svenska sexarbetsexkluderande radikalfeminismen (SWERF).

Jag bor i Amsterdam och jobbar som sexarbetare. Jag känner agg mot den retorik som stora delar av Sverige använder sig av. Jag säljer inte min kropp, jag säljer en tjänst. Att säga att den sexuella akt jag har med en man i 10-30 minuter av mitt liv förflyttar mig från ett subjekt till ett objekt är ett förlegat och sexistiskt antagande.

Jag vill också klargöra att trafficking och sexarbete inte är samma sak. Om allt sexarbete är våldtäkt blir vi alla reducerade till offer utan fri vilja, en kvinnosyn som jag vill påminna om att feminismen har jobbat hårt för att ändra – för alla kvinnor utom sexarbetare då. Vi klumpas i stället ihop med barn i behov av förmyndare och skydd. När vi säger att vi valt detta yrke så är SWERF-tolkningen att vi internaliserat patriarkatets förtryck och helt enkelt inte förstår bättre.

Ett sexistiskt synsätt

Att attackera kvinnligt sexarbete på detta sätt skulle vara likvärdigt med att ogiltigförklara allt heterosexuellt sex pga män som våldtar kvinnor. Och varför pratar vi bara om kvinnliga sexarbetare? Är inte det faktum att heterosexuella män inte anses ägas av sina klienter, eller automatiskt blir offer, bevis på sexismen i den nuvarande diskursen? Och trots att procenten av HBTQ+ som någon gång sexarbetar är mycket större än den procent cis-kvinnor som gör det, så glömmer vi även bort denna grupp i debatten.

Är det inte dags att vi slutar se romantik som en essentiell del av heterokvinnans sexualitet?

Det målas upp en bild av en östeuropeisk ung kvinna som kanske är tvingad, som kanske är fattig, som kanske inte behåller pengarna själv. Men kanske valde hon detta, kanske behåller hon sina pengar, kanske trivs hon bättre med sitt liv här än i sitt hemland. Jag vet inte, och det gör inte ni heller. 

Det är en tacksam bild att måla upp för att stärka SWERF:s position. Den vanligaste kritiken jag får är att mina argument inte gills då jag är vit medelklass och inte vet det sanna lidandet inom min egen community. 

Jag hotar det ständiga offerargumentet

För det första, varför skulle denna vita medelklassröst inte vara giltig när alla vita medelklassröster som argumenterar emot mig är det? Det är mitt privilegium som gör att jag faktiskt har möjlighet att höja min röst. Även om jag riskerar mycket genom att öppet vara sexarbetare, så riskerar jag mycket mindre diskriminering och stigmatisering än många av mina medarbetare. 

För det andra, att jag valt detta yrke trots möjligheter att inte göra det, hotar offerargumentet att ingen skulle välja detta yrke om de inte måste. Om vi skulle acceptera att jag valt mitt yrke av egen fri vilja, för att jag helt enkelt tycker om det, så fallerar hela den grund SWERF står på.

Vi tystas med härskartekniker

Nätverket för min syn på sexarbete är stort, men vi hinner knappt yttra oss innan vi attackeras. Våra åsikter gör oss till dåliga människor. Bara de sexarbetare som identifierar sig som offer får höras i det svenska feministiska rummet. Då jag vägrar detta har jag bemöts med hat och härskartekniker tills jag inte längre orkar och lämnar rummet. 

Nu försöker jag igen, för alla de som tystats på samma sätt och för alla dem vars feminism inkluderar sexarbetare och transpersoner. Är det inte dags att vi slutar se romantik som en essentiell del av heterokvinnans sexualitet, och inser att sexarbete är queer då de omkullkastar den heteronormativa inställningen till sex och samlevnad?

 

Av Lilla Lilith

Svensk sexarbetare i Amsterdam