Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Federley: De vill ta vår frihet ifrån oss

Fredrik Federley. Foto: Emil Nordin

När EU begränsar rörligheten och inför hårdare övervakningslagar undermineras vår möjlighet att kritisera stater som begår samma övergrepp, skriver Fredrick Federley.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

När Berlinmuren revs den 9 november 1989 och Sovjet sedan föll 1991 var framtidstron stor i Europa. Länder och människor som innan dess varit för oss okända och främmande skulle nu i ett fritt Europa garantera att vi aldrig mer skulle drabbas av så allvarliga konflikter att det ledde till krig.

Den andan stod sig stark också över kriget i forna Jugoslavien även om kriget i sig visade på att Europa inte klarade att hantera ett krig på den egna kontinenten utan stöd ifrån USA. Broar byggdes mellan det forna öst och väst i handel och politiska närmanden. Med tiden har också många av länderna som förut fanns bakom järnridån kommit att bli medlemmar i EU och fler vill söka medlemskap när kriterierna för medlemskap är uppfyllda.

Efter attacken mot World trade center den 11 september 2001 skedde dock ett paradigmskifte i hela det västerländska politiska tänkandet. Rädslans politik gjorde ett intåg i den politiska debatten och blev en övergripande drivkraft som vi inte sett sedan det kalla krigets dagar var över.

De som fram till denna tid setts som vänner kom att ses som misstänkta brottslingarna. Det har börjats föra bok över vårt i resande, att röra sig över gränser har försvårats, migrationspolitiken ses med större skepticism i den allmänna debatten där människor inte primärt ses som en resurs utan som en kostnad, övervakningslagar som innan den 11 september 2001 hade varit omöjliga att föra på tal har kunnat passera parlamenten utan större debatt med något enskilt undantag.

 

Barack Obama har varit undfallande i Europas krav på att bli fria från NSAs massövervakning av Europa. I Europa har Angela Merkel och övriga ledare gladeligen låtit datalagringsdirektivet passera utan att många ögonbryn höjts ända till det uppdagades att hon själv var en av dem som avlyssnats av USA. Datalagringsdirektivet som har sina rötter i Thomas Bodströms hårda arbete för att genomföra rädslans politik i Sverige. Kommissionens ordförande José Manuel Barroso har på det migrationspolitiska området stått handlingsförlamad efter båtflyktingskatastroferna över medelhavet och helt passiv inför kraven om lagliga vägar in i EU.

Tilltro har bytts mot misstro och måste vändas åter till tilltro. Misstänksamheten och rädsla ger ursäkter för att införa lagar och direktiv som begränsar vad jag menar borde vara okränkbara värden om frihet i öppna demokratier. Yttrandefrihet, nätfrihet, frihet från övervakning av sin stat, en okränkbar asylrätt och rörelsefrihet är alla hotade så länge rädslans politik råder. Dessa kärnvärden har redan inskränkts kraftigt i vissa delar och den utvecklingen måste vridas i motsatt riktning.

I skuggan av Rysslands intåg på Krim ökar risken för att rädslans politik får ny kraft. USA kan komma att avkräva av EU att än mer öka kontrollen vid resande, öka kontrollen över internet och försvåra den fria rörligheten. Övriga delar av den fria världen, inklusive Sverige, har varit undfallande när den typen av propåer kommit tidigare.

Vi måste i detta kritiska läge ändå kunna ändra inriktning och tala mer om öppenhet och frihet och inte spela Ryssland i händerna genom att sluta oss än mer, införa mer av övervakning och begränsa rörligheten både inom och till EU. För varje gång vi i Sverige eller EU inför begränsningar i våra friheter så spelar vi fel krafter i händerna.

 

När stater inom EU och EU självt begränsar rörligheten och inför hårdare övervakningslagar så underminerar det också vår möjlighet att kritisera totalitära stater som begår samma övergrepp på den mänskliga rättigheterna och sina egna medborgare.

När kängorna putsas för nästa marsch av nazister i Grekland eller fascister i Ungern måste vi rusta oss för att föra en värderingsdebatt i en annan riktning. Rädslans politik måste brytas.

Europarlamentet erbjuder en plattform för att motverka lagar som går i fel riktning från ett överstatligt perspektiv samtidigt som det ger en möjlighet att verka för öppnare gränser. Ett mandat i parlamentet möjliggör också för att ur ett internationellt rättsligt perspektiv ifrågasätta utvecklingen i de länder där det finns krafter som vill gå längre än vad som redan gått överstyr med datalagringsdirektiv, passagerarregister, stängda legala vägar in i EU med mera.

Vi kan på ett konstruktivt sätt bygga broar mellan dem som levt i det som förr var rädslans stater och frihetsvänner som med rätta oroar sig för den inslagna vägen.  Därför kandiderar jag till Europaparlamentet.

 

FREDRICK FEDERLEY