Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

EU:s coronastöd en dimridå – för att rädda euron

Leif Pagrotsky, tidigare närings- och handelsminister (S).Foto: SVEN LINDWALL
Lotta Fogde, frilansjournalist och tidigare statssekreterare.Foto: Jeanette Hägglund / Jeanette Hägglund
Lars Anell, tidigare EU-ambassadör.

EU-kommissionens förslag till en återhämtningsfond efter coronakrisen har flera avgörande brister.

Det riktiga syftet med krispaketet är att rädda eurosamarbetet, skriver Lars Anell, Lotta Fogde och Leif Pagrotsky.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT. EU-kommissionen marknadsför sitt förslag till en så kallad återhämtningsfond efter coronakrisen som nödvändigt för att ta EU ur krisen och rädda den inre marknaden.

Rika medlemsländer som Sverige ska bidra till snabb återhämtning i de värst drabbade länderna. Samtidigt argumenterar svenska näringslivstoppar för att vi hjälper vår egen export genom att gå med på att betala 150 miljarder skattekronor till fonden.

Båda har fel.

Ska rädda EMU

Den 17-18 juli blir det nytt toppmöte i EU om fondförslaget. Den svenska regeringen har hittills motsatt sig upplägget, där 500 miljarder euro föreslås ges som bidrag till drabbade länder. 

Det motståndet bör den hålla fast vid.  

I EU-kommissionens sifferrika beslutsunderlag framtonar ett helt annat djur än det som beskrivs i marknadsföringen. 

Det här handlar inte om solidaritet kontra snåljåpar, utan om en omställningsfond för att rädda EMU. Den har viss stimulerande effekt, men desto fler illavarslande komplikationer.

Problem 1: Kopplingen till coronakrisen är falsk

För att bestämma vem som ska betala och vem som ska gynnas buntar man ihop medlemsländerna i tre grupper: Rika, fattiga med hög skuldsättning och fattiga med låga skulder. 

Den fattiga gruppen med hög skuldsättning (Cypern, Grekland, Italien, Portugal och Spanien) ska få störst bidrag i absoluta tal.

Gruppindelningen har noll koppling till corona. 

Det land som har det högsta dödstalet per capita och dessutom en mycket hög statsskuld, Belgien, får tvärtom betala till fonden. 

De länder som föreslås få mest som andel av BNP, de fattiga med låga skulder, har genomgående drabbats mycket lindrigt av pandemin.

Problem 2: Det blir ingen kickstart

För att vara effektiv ska en konjunkturstimulans sättas in tidigt, helst redan i nedgångsfasen. Nu har återhämtningen redan börjat. 

Den komplicerade process EU-förslaget innebär gör det osannolikt att någon nämnvärd stimulans kan ske förrän 2022. Som politik för återhämtning är det undermåligt.

Den så kallade återhämtningsfonden är tyvärr ett exempel på när EU fungerar som sämst

Problem 3: Svensk export missgynnas

Resursomfördelningen inom fonden innebär att de länder som tar emot 80 procent av Sveriges export till EU ska betala till de övriga. Alltså tappar våra viktigaste marknader köpkraft. 

Problem 4: Korruption belönas

För att gruppen fattiga utan hög statsskuld ska rösta för räddningsaktionen föreslås de få bidrag ur fonden som i andel av BNP till och med överträffar det som går till sydeuropéerna.

I gruppen ingår EU:s mest korrumperade medlemsstater, bland andra Bulgarien och Slovenien.

Revisionsrätten har varje år pekat på att delar av det regionalstöd de tar emot inte hamnar i rätt fickor. Nu föreslås de trots det få nya jättebelopp, ända upp till 22 procent av BNP. 

Bland mottagarna finns också länder som öppet tar avstånd från EU:s syn på demokratiska fri- och rättigheter.

Gigantiskt hjälpprogram

Europa står inför enorma utmaningar efter coronapandemin. Men det gigantiska hjälpprogram som ligger på bordet handlar om annat än ekonomisk återhämtning efter coronakrisen.

Efter 20 år med gemensam valuta har Italien förlorat 20 procent av sin köpkraft jämfört med Tyskland. 

Italiensk industri har svårt att leva i samma valutaunion som tysk och spänningarna inom valutaunionen växer. Därför behöver de en transferunion.

Kommissionens beslutsunderlag nämner inte detta.

Kan göra unionen en tjänst

Istället blandar man bort korten med resonemang om att den inre marknaden är hotad. Det är den inte alls. 

Det går utmärkt att handla på en gemensam marknad trots stora skillnader i välståndsnivå. Så länge man inte har gemensam valuta.

Den så kallade återhämtningsfonden är tyvärr ett exempel på när EU fungerar som sämst. Genom att rösta nej gör Sverige unionen en tjänst. 

 

Av Lars Anell

Tidigare EU-ambassadör

Lotta Fogde

Frilansjournalist och tidigare statssekreterare

Leif Pagrotsky

Tidigare närings- och handelsminister (S)