Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

EU måste vara mer än en inre marknad

I era valmanifest står det ingenting om säkra och legala vägar till EU för människor som flyr, skriver David Qviström till Stefan Löfven (S) och Fredrik Reinfeldt (M).

Jo, Stefan Löfven och Fredrik Reinfeldt, jag undrar en grej. Det är mindre än tre veckor fram till valet nu. Europavalet alltså, förlåt den otydligheten. Med en valpuls lika uppjagad som inför ett kyrkoval gäller att vårda sig om syftningarna.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Vart tog EU-forin vägen? Till och med Folkpartiet verkar ha dykt ner i lådan från 1994 och recyklat devisen "Ja till Europa" i sin kampanj. Har vi inte kommit längre än så?

Som i söndags. Ni och de andra partiledarna hade kunnat lyfta EU-frågorna mycket mer i SVT:s "Agenda". I avsnittet om "öppna gränser" talade ni partiledare lite om fri rörlighet. Fast mest handlade det då om att det var Rumäniens sak att ta ansvar för tiggarna på våra gator, fast lite vårt också, utom Jimmie Åkesson som inte tycker att vi ska vara hela Europas socialbyrå, vilket fick mig att önska ett interrailkort till Jimmie så att han fick se lite av världen - men annars, Fredrik och Stefan, blev det ju faktiskt inte mycket om EU. Mest handlade det i stället om det andra valet, riksdagsvalet i höst.

Som en ansvarsfull väljare har jag därför läst valmanifesten på partiernas sajter. Och vet ni vad som slår mig? Det är hur ni beskriver EU.

Den övervägande bild av Europeiska unionen som ni förmedlar är marknaden, den som är nyttig och smart att tillhöra eftersom den berikar oss i Sverige med tillväxt och handel och jobb. Men denna månglarnas gemenskap är ju faktiskt bara en sida av unionen. Parlamentariker i Bryssel och Strasbourg skulle på ren reflex lägga till rätta och beskriva EU som grundat runt gemensamma europeiska värden.

Människans värdighet. Mänskliga rättigheter. Solidaritet mellan länderna.

Ni vet, artikel 2 i fördraget.

Jo, stororden finns faktiskt med i valmanifesten också. Men av någon anledning har jag svårt att förstå vad de egentligen betyder i konkret handling. De känns lite som kokoset på en kokosboll: de smular och faller av när jag försöker få grepp om dem.

Just nu rasar ett vidrigt krig strax utanför EU:s yttre gräns på sitt tredje år. Uppåt tre miljoner syrier har lämnat sitt land, ännu fler är på flykt inom sitt eget land. Ändå hade fram till årsskiftet bara 74 000 syrier sökt skydd i EU-länderna. Problemet är nämligen, att när EU-länderna till slut, efter 14 års arbete, antog ett gemensamt asylsystem, då fanns där en liten bugg: Man måste söka asyl på plats i ett EU-land, men dit går knappast att ta sig in annat än olovligt.

Som att betala 1 600 dollar per person och sedan sitta tvåhundra personer packade på varandra i en fiskebåt gjord för tolv över Medelhavet. Och det är ju helt galet för en union som vill mer än att vara en marknad.

För ett halvår sedan stod jag på kajen i Lampedusa och såg fartygen löpa in med liksäckar efter drunknade migranter. Och ändå, Stefan och Fredrik, ni som representerar de två största partierna också i Europaparlamentet - i era valmanifest står det ingenting om säkra och legala vägar till EU för människor som flyr.

Glömde ni det?

Förresten finns en bugg till. Det förekommer ett spel mellan EU:s medlemsländer som brukar kallas "race to the bottom". Spelreglerna är märkliga men enkla: Det gäller för ett medlemsland att i praktiken ha ett lite sämre erbjudande till asylsökande människor vad gäller mottagning och prövning än vad grannlandet har, så att flyktingsmugglarna i stället destinerar asylsökande till något annat land. Den som är sämst vinner.

I mottagningen medlemsländerna emellan finns inte mycket av vilja till fördelning av ansvar - när Tyskland, Storbritannien och Estland tog emot vardera en asylsökande kom år 2013 motsvarande 4, 12 och 83 asylsökande till Sverige, om man tar hänsyn till befolkningarnas respektive storlek.

Sådana siffror kan man skriva ut med argumentet att stänga Sverige.

Men, vet ni Fredrik och Stefan, man kan sätta samma siffror på pränt för att de gör en förbannat stolt över att vara svensk också.

Faktiskt har Sverige intagit en uppkäftig position i EU som bryter mot "race to the bottom". Förra året tog vi emot flest asylsökande i Europa, sett till befolkningens storlek. Som enda land får de syriska flyktingarna också permanent uppehållstillstånd, om de beviljas asyl. På så vis har Sverige skaffat sig ett moraliskt kapital att förvalta i europeisk politik. Att tjata fram ögontjänarkvoter inom ett gemensamt kvotflyktingprogram medan Syrien brinner räcker inte. Fler länder måste ta verkligt ansvar, och med EU finns möjligheter att påverka som annars inte skulle ha funnits.

Det är därför jag blir bekymrad när EU mest beskrivs som en marknad. Det blir en så futtig berättelse om vad Europa är, eller vill vara, eller ska vara.

Jag är rädd att en sådan syn på EU gör oss till ett mer perifert land än vi är. Jag tror att ni missar en politisk chans. Och då missar många väljare vid valurnorna den 25 maj, är jag rädd.

 

David Qviström

Journalist och författare aktuell med reportageboken "Nyttiga människor", om migranter, gränser och människosyn

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!