Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

EU ignorerade islamisthotet från Sahara

Gisslandramat i Algeriet hade kunnat undvikas om omvärlden inte hade stått totalt handfallen inför det islamistiska maktövertagandet i norra Mali, skriver Bengt Nilsson.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Gisslandramat i Algeriet visar tydligt att islamisterna i regionen menar allvar och har kapacitet att driva igenom sina hotelser. När franska styrkor attackerade norra Mali i förra veckan kom varningen från al Qaida-anslutna rörelser direkt: ”vi ska slå mot Frankrikes hjärta”.

Men dramats blodiga upplösning visar också att Algeriets regering har lärt sig sin läxa. Den tänker inte ge islamisterna så mycket som ett lillfinger. På 1990-talet dog minst 150 000 algerier i ett inbördeskrig mellan islamister och den algeriska staten.

Att gisslandramat fick en sådan våldsam utgång beror på de algeriska säkerhetsstyrkornas kompromisslösa hållning till islamisterna. Det är ett broderskrig. De är fostrade i samma politiska klimat.

 

Men nu är det inte i första hand den algeriska staten som är islamisternas huvudmotståndare. Det är Frankrike, som har invaderat norra Mali. De islamister som i snart ett år har kontrollerat det området vet att de inte kan besegra Frankrike i ett vanligt krig. Därför använder de sig av den här typen av metoder.

Gasanläggningen i öknen var som en sittande fågel. Lätt att attackera, svår att försvara.

Det här hade kunnat undvikas om omvärlden inte hade stått totalt handfallen inför det islamistiska maktövertagandet i norra Mali. I snart ett år har al Qaida och andra besläktade grupper kunnat härja fritt där. Att underskatta fienden är det största misstag man kan göra i ett krig.

Det är hög tid för EU att ta ett samlat grepp på islamisthotet från Saharaöknen. Frankrike har nu tagit initiativet. Sverige bör följa efter. Svenske medborgaren Johan Gustafsson sitter sedan ett drygt år fången hos en islamistgrupp någonstans i norra Mali. Inget är officiellt känt om hans öde. Vad svensk polis gör är också höljt i dunkel.

 

När Osama bin Laden sköts ihjäl av amerikanska kommandosoldater i Pakistan 2011 beskrevs det som en seger över al Qaida. Inget kunde vara mer fel. Sedan bin Ladens död har rörelsen vuxit och utvecklats. Man kan beskriva al Qaida som en franchiserörelse, uppbyggd lite grand som Hells Angels. Lokala grupper uppstår, lägger sig till med al Qaidas retorik och politiska program. Gruppen börjar utföra diverse terrordåd och skaffar sig på det viset sina meriter.

När den blivit tillräckligt hänsynslös och visar lydnad mot al Qaidas religiöst färgade mål uppgraderas gruppen och får kalla sig al Qaida. Kränga på sig al Qaida-västen, liksom.

Det är vad som har hänt i Västafrika. Den grupp som i dag heter Al Qaida in Islamic Maghreb, förkortat AQIM, var tidigare en aktör i inbördeskrigets Algeriet. Den kallade sig ”salafistgruppen för bön och strid”. I dag är AQIM alltså fullvärdig medlem i al Qaida.

 

Vi kommer att få se mer av detta. I dag har vi al Shabab i Somalia, tre islamistgrupper verksamma i Västafrikanska muslimska länder och den extremt brutala gruppen Boko Haram i Nigeria. De har en gemensam jihadistisk agenda, vilket betyder att de ser sig manade att sprida islam med våld.

De grupper som nu låter höra talas om sig i norra Mali med omnejd försörjer sig sedan lång tid på att kidnappa västerlänningar och att smuggla droger och vapen. Trafficking av migranter är också en inkomstkälla. De omsätter enorma penningsummor. Hur många miljoner dollar som de senaste åren har betalats ut som lösenpengar vet vi inte. Men det är många. Kidnapparna kontrollerar enorma områden i öknen där handel har pågått i alla tider.

 

Pengarna används till att upprätta militanta rörelser beväpnade till tänderna med den allra modernaste arsenalen. När Libyens ledare Gadaffi störtades hamnade mängder med avancerade vapen i islamisthänder. De vapnen finns nu till stor del i norra Mali.

Hur skall omvärlden förhålla sig till detta hot? Det måste betraktas som ett pågående krig med mycket okonventionella metoder. Ett asymmetriskt krig som europeiska krigsmakter inte har någon erfarenhet av.

Det går inte att freda sig från känslan att demokratiska stater som exempelvis Sverige ligger efter i tanke och planering. EU måste bli mer proaktivt i sitt förhållningssätt till de väpnade islamistgrupperna.

Annars väntar mycket värre överraskningar än de senaste dygnens händelser i den algeriska öknen.

 

BENGT NILSSON

 

Bengt Nilsson är journalist och författare, aktuell med Frivärld-rapporten ”Mali i islamisternas våld”.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!