Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Ett vardagsdrama i svensk asylpolitik

SKA UTVISAS. Besarion "Beso" Tsiklauri kan inte sova, plågas av mardrömmar. Förtvivlad över att vara folk till last och beroende av andras hjälp, han som är van att vara oberoende, frisk och stark och arbetade som säkerhetsvakt i Georgien, skriver Anna Gavanas. Foto: Jessica Arneback

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Föreställ dig att du befinner dig i ett land där de talar ett språk du inte förstår.

Plötsligt får du ont i hela kroppen, hamnar på sjukhuset och förlorar dina njurar när läkarna försöker ta reda på felet. Sedan blir du hemskickad trots att myndigheterna i landet vet att du kommer att dö eftersom du inte kommer att hinna få livsuppehållande behandling i tid.

Detta är vad som händer Beso, som lever som papperslös i Sverige. Han förlorade sina njurar i Sverige och riskerar att dö om han utvisas till Georgien.

Jag träffade Besarion "Beso" Tsiklauri i samband med mina efterforskningar om migranter i städ- och byggbranschen. Beso är 30 år och kom till Sverige från Georgien och sökte politisk asyl 2009. För att överleva jobbade han på byggen och skottade snö från tak under sin första vinter här.

 

Men en våt och kall dag så kände han sig illamående och yr, blodtrycket skenade. När han kom till sjukhuset kollapsade båda hans njurar när läkarna försökte behandla honom, de blev utslagna för all framtid.

Sedan dess behöver Beso dialysbehandling tre gånger i veckan för att överleva. Han har fått avslag för sina ansökningar om asyl och verkställighetshinder och har varken rätt till vård eller mediciner i Sverige.

Hittills har Beso klarat sig tack vare att en klinik tar emot honom ändå, och en hjälporganisation har nyligen gått med på att betala hans mediciner, som kostar 18 000 kronor i månaden.

Migrationsverkets beslut om utvisning hänvisar till att migrationsdomstolen anser att adekvat vård finns att tillgå i Georgien.

 

Det ställningstagandet kan migrationsverket göra utan att behöva visa att Beso faktiskt kan få tillgång till vården. Den saken skall ju inte vägas enligt svensk lagstiftning. Det spelar alltså ingen roll att ett intyg från Karolinska påvisar en motsatt situation: "tillgänglig information talar för att patienten inte kan få regelbunden dialysbehandling i hemlandet. Det finns ett fåtal dialyspatienter i Georgien och det är mycket sannolikt att ett stort antal patienter som inte har ekonomiska förutsättningar att betala för behandlingen inte får någon behandling. Avvisning av patienten kommer med stor sannolikhet innebära att patienten inte får sin livsuppehållande behandling och han kommer då inte att klara sig mer än någon vecka."

Njurtransplantation är inte att tänka på: det görs enbart med levande anhörigas organ i Georgien, vilket Beso saknar. Det är minst ett halvårs kö till dialysbehandlingen på kliniken som ligger 12 mil från Besos hemby.

Så det "generösa" Sverige utvisar asylsökande människor till en säker död eftersom vi har en lagstiftning som säger att det inte spelar någon roll om vård för en livshotande sjukdom inte är tillgänglig i praktiken.

Enligt flyktingexperten Sanna Vestin har personer med individuella asylskäl svårt att bli trodda eftersom beviskraven är för höga. Och "synnerligen ömmande omständigheter" bedöms synnerligen ogeneröst i många kända fall.

 

Däremot är 2008 års nya regler för arbetskraftsinvandring synnerligen generösa mot svenska arbetsgivare. Hade Beso varit frisk så hade chansen att få stanna varit större om han "bytte spår," om en arbetsgivare kunde garantera honom en anställning för arbetstillstånd, exempelvis inom städ- och byggbranschen.

Beso kan inte sova, plågas av mardrömmar. Förtvivlad över att vara folk till last och beroende av andras hjälp, han som är van att vara oberoende, frisk och stark och arbetade som säkerhetsvakt i Georgien.

Beso har försökt att hänga sig men blev tvångsintagen och tvångsbehandlad på grund av akut krisreaktion och depression.

- Jag kommer dö när jag blir utkastad från Sverige.

Beso bad inte om pengar, han bad om hjälp med att få sova, men läkaren trodde inte på honom. Det var efter detta möte som Besos värld rasade totalt.

Beso är i dag en man som nu gett upp hoppet om människan. Ständigt trött, rör sig oroligt, ögonvitorna röda, ansiktet sammanbitet.

 

Så tänk dig om detta skulle hända dig när du är utomlands. Nämen just det, det här skulle inte kunna hända dig eftersom du är svensk. Här finns ju all tänkbar vård, som du har rätt till som medborgare.

Är det rimligt att svenska myndigheter medvetet skickar i väg dödssjuka människor utan att veta att de får den vård de behöver?

 

ANNA GAVANAS

Anna Gavanas är skribent och docent vid institutionen för samhälls- och välfärdsstudier vid Linköpings universitet.


 

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!