Jag har förstrött läst några artiklar om Harvey Weinstein, filmmogulen i Hollywood som satte i system att utsätta kvinnor för sexuella trakasserier. Nu verkar han få sitt välförtjänta straff, när kvinna efter kvinna går ut och avslöjar honom. Samtidigt har hans fru lämnat honom och hans produktionsbolag står på ruinens brant. Det är bara rätt, äckliga gubbslem.
Tyvärr finns det många som Harvey Weinstein, inte minst i film-, mode-, musik- och mediebranschen. Hur var det med Ingmar Bergman? Hur många av hans skådespelerskor låg inte han med?
Efter Weinstein-skandalen har det bildats en hashtag, #Metoo, ett globalt upprop, där kvinnor ombeds att berätta om sina erfarenheter av sexuella trakasserier. My God! Inläggen bara väller fram som en älv där dammluckorna just har öppnats.
Självfallet ska sexuella trakasserier fördömas. Sen infinner sig frågan: Vad är sexuella trakasserier? Är det när en man klappar en tjej på stjärten, nyper henne i kinden, lägger armen om henne – eller är det när en man utsätter en kvinna för grov våldtäkt, grova våldtäktsförsök och ständiga sexuella förföljelser?
Det är alltså inte helt enkelt att definiera, men kvinnorna i den här kampanjen tycks inte bry sig om sådant analytiskt finlir. Om en man nyper en kvinna i rumpan så tycker inte jag att det är det värsta som kan hända. Det är bara att nypa tillbaka. Det brukar jag göra.
När Inger "Pippi Långstrump" Nilsson i en lång artikel i Expressen avslöjar att hon "nog har blivit klappad i rumpan både en och flera gånger", så ler jag i mjugg. Värre saker kan man som kvinna bli utsatt för. Expressens krönikör Frida Boisen förklarar att hon "naturligtvis också har drabbats". Boisen hoppas att #Metoo ska bli ett kvinnovrål som ekar ut över världen.
Visar på kvinnors underordning
Tyvärr tror jag att flera av de kvinnliga artister som nu klagar över Harvey Weinstein själva en gång i tiden sannolikt gick med på att bli "klappade". Att få en stor filmroll eller annan framgång har ofta, i varje fall förr, varit skäl för kvinnor att acceptera att män "tog betalt in natura" och utnyttjade sin övermakt. Detta är naturligtvis skandalöst i sig men vi ska inte blunda för verkligheten. Det visar på kvinnors underordning.
Det är först nu när filmstjärnorna är stora nog att stå på egna ben och klarar sig utan sådana som Weinstein som de ger sig på honom. Varför protesterade de inte tidigare?
Och varför lägger kända och okända kvinnor ut nakna eller halvnakna bilder på sig själva på Facebook och Instagram? Samtidigt klagar kvinnor på hur männen exploaterar och trakasserar dem sexuellt. Min slutsats är: Vissa kvinnor bär faktiskt själva en del av ansvaret. Lägger du ut en nakenbild på dig själv, så signalerar du till omvärlden att det är okej att närma sig dig.
Försvårar relationen mellan män och kvinnor
En ung manlig kollega berättade för mig för några år sen att han var livrädd för att ens titta på en tjej på jobbet med risk för att hon skulle anmäla honom för sexuella trakasserier. Detta är naturligtvis ingen bra jordmån för ett avspänt förhållande mellan män och kvinnor. Män och kvinnor måste våga närma sig varandra. Om en man lägger sin hand på min arm så ser jag det inte automatiskt som ett uttryck för sexuella trakasserier. Det kan vara vänskap också. Vi kvinnor behöver inte se en potentiell våldtäktsman i varje karl.
Jag bagatelliserar inte det här problemet. Fördöm alla män som går över gränsen och genom sin upphöjda ställning utnyttjar kvinnor som är beroende av dem. Men kvinnor kan faktiskt själva göra en del för att stävja problemet.
Om gubbslemmet kommer och ger dig en klapp i rumpan, så ge honom ett slag på käften. Det brukar kyla av.
Av Elisabet Höglund
Journalist, författare och bloggare
