Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Ett "nej tack" vore
det enda hedervärda

Skam för Sverige. Ett litterärt pris uppkallat efter en av världens största massmördare, Lenin, är en skam för Sverige, skriver Kjell Albin Abrahamson. Här en staty av Lenin på Lenin-torget i Donetsk, Ukraina. Foto: Vadim Ghirda

Vämjeligt att deckardrottningen Maj Sjöwall tillåts uttrycka stolthet över ett pris i världens värsta massmördares namn - utan motfrågor, skriver Kjell Albin Abrahamson.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Leninpriset, Sveriges mest blodbesudlade litterära pris, går i år till deckarförfattaren Maj Sjöwall. Priset på 100 000 skattefria kronor är instiftat av Varberg-hotellägaren (med Leninbadet) Lars Diding. Det delas ut av Jan Myrdal, den politiska blamagens mästare, felbedömningarnas konung och tankeförbistringens jätte, på Varbergs teater den 13 april.

I Ryssland visar flera undersökningar att det bara är äldre människor med låg utbildning och små inkomster som fortfarande uppskattar Lenin. I Sverige är det däremot högutbildade med feta inkomster, gärna miljonärer som Lars Diding och överklasskrösusar som Jan Myrdal.

Ett litterärt pris uppkallat efter en av världens största massmördare och tyranner är en skam för Sverige och en förolämpning mot halva Europas befolkning som tvingats leva under det leninistiska systemet. Tydligen är Maj Sjöwall i penningsnöd eftersom hon inte ser hur blodet droppar från slantarna.

En reporter på Hallands Nyheter frågade "Hur är det att få ett pris som i mångas ögon förknippas med en diktator?" Maj Sjöwalls svarade käckt: "Bra. Jag är socialist och stolt över Leninpriset". Ingen följdfråga. Inga svallvågor på landets kultursidor. Tänk om det funnits ett motsvarande pris på den andra ytterflanken. Tänk om prismottagaren svarat: "Bra. Jag är nazist och stolt över Hitlerpriset". Vilket ramaskri det skulle ha blivit.

Jag förstår mig inte på Maj Sjöwall och den lättsinniga svenska inställningen till den bolsjevikiska terrorn. I Sverige finns ett stort intresse för nazism, men inte för kommunism. Att värna om nazismens offer men inte om kommunismens är ideologisk halvtidshumanism. Ett barn som dog av hunger och kyla i Gulag är inte mindre värt än barnet som eldades upp i Auschwitz ugnar.

Vid Sovjetunionens sammanbrott fanns 3 724 hemligstämplade Lenin-dokument. En hel del av dem, men långtifrån alla, har släppts fria. Senare forskning förstärker bilden av Lenin som en av historiens värsta massmördare, en tyrann som skapade olycka för hundramiljontals människor jorden runt.

De många koncentrationsläger som tillkom på Lenins initiativ var en integrerad del av hans maktpolitik. Lenin var personligen ansvarig för en mängd massmord. Han gav personligen order om att mörda hela tsar-familjen, inklusive barnen. När Lenin befallde om att mörda tsaren hade denne redan abdikerat, helt utan Lenins medverkan. Med sin statskupp gav inte Lenin makten till folket. Han stal den från folket.

Det är ingen nyhet att Maj Sjöwall kallat sig både marxist och kommunist, hon och skrivarkollegan Per Wahlöö var aktiva och högt uppsatta medlemmar i Vänsterpartiet kommunisterna. Det nya är att 78-åriga Maj Sjöwall tycks ha levt på en främmande planet sedan 1989, att hon inte inser skillnaden mellan nackskott och ryggskott.

Litteraturkritikern Magnus Eriksson har i SvD (3 december 2012) pekat på Sjöwall-Wahlöös infantila och konspiratoriska samhällsanalys, rasistiska stereotypisering och förljugna bild av folkdemokratierna (det vill säga diktaturerna) i Östeuropa. En sådan författare som Maj Sjöwall måste därför bli oerhört glad och att få Leninpriset är helt fantastiskt.

Det finns bara ett ord för det hela. Vämjeligt.

 

Kjell Albin Abrahamson

Östeuropaexpert och författare

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!