Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Ett högre mjölkpris räddar inte bönderna

Lydiah Wålsten, Timbro, menar att ett högre pris på mjölken inte kommer att rädda de svenska bönderna. Foto: Pontus Lundahl/TT och Tomas Nihlén

Sänkta kostnader, inte högre priser. Det är det enda sättet att rädda de svenska bönderna, skriver Lydiah Wålsten, Timbro.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

När jag var tio år gammal kom jag hem från skolan. Slaktaren var där med sin bultpistol. Från köksfönstret såg jag hur våra trettio mjölkkor föstes ihop för att åka iväg till slakteriet, men några fick avlivas direkt på plats. Året var 1996, räntorna höga och lönsamheten på mjölkgården dålig. Tre år senare såldes mitt barndomshem och vår familjegård sedan 1500-talet. Nu var vi också en pinne i LRF:s statistik över nedlagda mjölkgårdar.

Läser man om mjölkkrisen i dag verkar det som att den är tillfällig. Helt fel. Sverige har haft mjölkkris i tjugo år, i dag läggs fem mjölkgårdar ner varje vecka men gårdar har alltid försvunnit. En del av utvecklingen är strukturomvandling. Men en del av utvecklingen beror på vår politik. Det blir tydligt om man ser hur bra det går för mjölkbönderna i våra grannländer Danmark och Tyskland. Det finns ingen naturlag som säger att Sverige inte kan producera mjölk.

Så vad beror krisen på? Vid EU-inträdet avskaffades många regleringar på mjölkmarknaden. Framförallt öppnades gränserna för import och export. Men sedan dess har nya regleringar tillkommit i Sverige. De kallas för “svenska mervärden” i debatten. Men regleringarna kostar mer än de smakar och effekten är allt fler gårdar går omkull.

 

Problemet är djuprotat. Trots det fokuserar politiska företrädare på ytan – högre priser – när man diskuterar hur svensk mjölk ska räddas. Antingen skyller man på konsumenterna som inte vill betala mer eller på Arla för att de inte ger högre ersättningar. Men ett högre pris på mjölk är ingen lösning. För det första har svenska bönder de fjärde högsta ersättningarna i Europa. För det andra spelar det knappt någon roll vad ditt paket mjölk kostar. Över 70 procent av mjölken som produceras köps nämligen in av företag. Mjölk är en råvara som ingår i kakor, bröd och ost. Bara 3 av 10 liter producerad mjölk blir till traditionella mjölkpaket.

Svenska bönder har inte för lite betalt, utan för höga utgifter. Sverige är det dyraste landet i EU att producera mjölk i. Våra politiker har skapat en lyxfälla. Det handlar om vår dieselskatt, som är avsevärt högre än andra länders. Det handlar om den dominerande aktören Arlas GMO-förbud, som driver upp foderkostnaderna och det handlar om beteskravet, som kräver ökade arbetsinsatser.

 

Höj för all del priset på svensk mjölk. Men bli inte förvånade om den enda effekten är att andra länders mjölk börjar säljas mer, även som drickmjölk, sannolikt genom att våra stora livsmedelskedjor introducerar egna märken. Nej – vill man rädda de företag som Sveriges bönder bedriver: sänk kostnaderna. Ska svenska bönder överleva behöver vi närma oss övriga EU-länder. Vill man istället behålla exakt de djur- och miljöskyddsregleringar som vi har idag, får man acceptera att det svenska lantbruket krymper till en dockskåpsverksamhet.

Det handlar om företagande och konkurrenskraft. Landsbygdsminister Sven-Erik Bucht behöver berätta för väljarna att det finns en avvägning mellan en levande landsbygd och världens striktaste miljö- och djurskyddskrav. LRF, böndernas intresseorganisation, måste sluta kalla de hårda regleringarna av jordbruket för "svenska mervärden" eftersom affärerna uteblir. För varje vecka som debatten fokuserar på fel saker – högre ersättningar, statliga lån och fler regleringar – lägger fler mjölkgårdar ner.

 

Lydiah Wålsten, kommunikationsansvarig Timbro med särskilt ansvar för konkurrenskraftsfrågor.

■ Timbro kom nyligen ut med rapporten “En friare mjölkmarknad - den långa trenden med svensk mjölkkris”