Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Ett alternativ till gräddfil för eliten

Unik mötes plats. Yonna Waltersson, tf chefredaktör på Dagens Arena, tycker att Almedalen är en unik politisk mötesplats.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Vad f-n kan man göra, egentligen? Det uppges statsminister Fredrik Reinfeldt ha utbrustit när en av världen främsta klimatexperter höll en dragning om olika scenarier i klimatarbetet under ett av Framtidskommissionens möten.

Fredrik Reinfeldts resignation inför de politiska utmaningarna tycks ha inspirerat Timbros vd Markus Uvell. Almedalen är en höjdpunkt för politiska vanföreställningar, skriver Uvell i Expressen.

En av dessa "vanföreställningar" är enligt Uvell tilltron till att det finns några lösningar på de problem som diskuteras under Almedalsveckan. Missbruk, klimatförändringar och psykisk ohälsa bland ungdomar är några av de ämnen som betecknas som "svårast att hitta politiska lösningar på".

Timbro, liksom vår nu styrande regering, vill att vi ska acceptera att vi inget kan göra. Några av de frågeställningar som vårt samhälle har absolut störst anledning att försöka hitta lösningar på ska vi enligt Timbro lämna därhän. Det därför att "försök till lösningar ofta skapar nya problem".

Kanske kan Markus Uvells resonemang låta oförargligt när det beskrivs i den almedalska kontexten. Vad gör det väl om politikerna inte deltar i debatter om sprututbyten när kulissen är rosévinsmingel och politisk allsång?

Om samma resonemang appliceras på regeringens höstbudget blir andemeningen desto tydligare.

Ska medborgare blunda för förslag som leder till färre kuratorer därför att vi aldrig kommer att kunna undvika att unga börjar må dåligt? Ska oppositionen acceptera neddragningar i klimatfinansiering till de fattigaste länderna därför att klimatfrågan inte har några enkla lösningar?

Uvells slarviga resonemang faller på sin egen orimlighet. När de svåra frågorna sopas under mattan, liksom när politiskt ansvariga inte vågar debattera politiska konflikter, framkallar man samtidigt en politisk uppgivenhet. Det är att öppna dörrarna på vid gavel för populister med enkla svar.

Den demokratiska mötesplats som Almedalen utgör är i ett internationellt perspektiv unik. På en geografiskt begränsad yta möts en bred samling politiker - från höger till vänster. På det följer företag, branschorganisationer, forskare, media, folkrörelser och vanliga samhällsengagerade medborgare.

Man möts, samtalar och nya idéer växer fram. Även om det finns anledning att kritisera mängden vinmingel och pr- jippon, ska inte betydelsen av dialog mellan makthavare och medborgare underskattas.

Sett till att färre i Sverige i dag väljer att engagera sig politiskt verkar Almedalen som en syretillförare. De samtal som förs i Visby bidrar till att gjuta nytt blod i det politiska samtalet. Medborgarna får en direktlänk till makthavarna och kan bidra till en vidgad förståelse för komplexa frågeställningar.

Att de offentliga arrangemangen i år överskrider 2 000 till antalet behöver inte nödvändigtvis vara något dåligt. Det innebär i stället att både fackaktivisten som upprörs över hög ungdomsarbetslöshet och stugägaren som är bekymrad över nya regler för vattenkvalitet kommer att kunna ställa sina frågor till ansvariga politiker och myndigheter.

Det är demokrati utövat i praktiken. Att avfärda det samtalet är möjligtvis lätt för den som redan tillhör en elit där maktens korridorer står öppna. Men vi andra har ett uppdrag att bejaka den dialog som kommer till stånd i Visby.

I stället för att - som Markus Uvell föreslår - sikta mot en mindre intensiv Almedalsvecka bör veckan gå på export.

Tidigare i år ordnade exempelvis Svenska Institutet ett mini-Almedalen i Egyptens huvudstad Kairo. Syftet var att bidra till att skapa en grogrund för demokrati på gräsrotsnivå. Även om det bara var ett litet bidrag till den demokratiska utvecklingen fick de som deltog en ojämförbar möjlighet att ställa frågor till de sju partiledare som deltog. Den här möjligheten borde öppna sig i fler länder.

Att det politiska samtalet stagnerar tjänar bara populister med enkla lösningar på. Därför borde vi alla, så även Markus Uvell, bejaka den demokratiska mötesplats som varje år äger rum den första veckan i juli.

 

YONNA WALTERSSON

Yonna Waltersson är tf chefredaktör på Dagens Arena

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!