REPLIK. President Erdogans kommunikationsdirektör hävdar i en debattartikel i Expressen att Sverige måste fatta tydligare beslut angående terroristorganisationer, om landet ska släppas in i Nato. Det som inte nämns är att orättfärdiga terrorstämplingar legitimerar förtryck, krig och lidande.
Turkiet är inget vanligt land. Turkarna har i mer än hundra år fört en politik som syftat till att utplåna icke-turkiska folkgrupper inom landet såväl fysiskt som kulturellt och språkligt. Det började med folkmordet på kristna armenier, syrianer och assyrier. Folkmordet på pontiska greker begicks strax efter och därefter följde otaliga massakrer och språkligt folkmord (linguicide) på kurder.
Alla uttryck för en annan identitet än det turkiska och krav på erkännande och respekt för grundläggande politiska och kulturella rättigheter har av turkarna betraktats som ett hot ”mot nationen och landets territoriella integritet.” Turkiet har i mer än 100 år legitimerat folkmord, massakrer, krigsbrott och grava kränkningar av mänskliga rättigheter med ”bekämpning av utländskt och inhemskt hot”, och under de senaste 40-åren med ”terrorbekämpning.”
Västvärldens tysta medgivande
Genom terrorstämplingen av kurdiska organisationer har turkiska regeringar inför sitt folk kunnat legitimera det snart 100-åriga kriget mot kurder. EU och USA har i sin tur genom terrorstämplingen av PKK möjliggjort för Turkiet att även internationellt legitimera kriget mot kurder inte bara i Turkiet, utan även i Syrien och Irak.
Erdoganregimen ser Sverige och utrikesminister Ann Linde som det största hindret för en terrorstämpling av YPG.
Turkiet har därför i praktiken fått västvärldens tysta medgivande att fängsla hundratals folkvalda politiker, att avfärda alla politiska lösningar, att legitimera ockupationen av delar av norra Syrien, att rättfärdiga den etniska rensningen av kurdiska Afrin och till och med rättfärdiga sin inblandning i kriget mot armenierna i Nagorno Karabach genom att påstå PKK-närvaro i regionen. På så sätt har EU och Nato underlättat och understött Turkiets krigföring i regionen och gjort sig medskyldiga till de illdåd och krigsbrott som turkarna begått och alltjämt begår mot kurder.
YPG näst på tur
Nu har Turkiet, i samband med Sveriges och Finlands ansökan om medlemskap i Nato, bland annat krävt att Sverige utvisar politiska dissidenter, som i en del fall är medborgare i eller beviljats asyl i landet. Turkarna vet mycket väl att det varken är politiskt eller juridiskt möjligt att lämna dessa personer till Turkiet. Turkiet vill på så sätt genom att ”acceptera att terroristerna stannar kvar i Sverige” tvinga Sverige, och i förlängningen EU, att terrorstämpla de kurdiska försvarsstyrkorna (YPG), vilka besegrat ISIS i Syrien. Det ger Turkiet ett perfekt svepskäl att fullskaligt invadera hela norra Syrien i ”terrorbekämpningssyfte” för att tillsammans med syriska islamister ockupera och etniskt rensa hela området på samma sätt som Turkiet gjort i regionen Afrin.
Sverige måste stå upp rakryggat
Erdoganregimen ser Sverige och utrikesminister Ann Linde som det största hindret för en terrorstämpling av YPG, därav Turkiets attacker mot henne som påminner om Turkiets attacker på den framlidna Anna Lindh.
Erdogan ser helst av allt att Sveriges underkastelse för honom sker vid ett besök av statsminister Magdalena Andersson i hans palats. Där kan han triumfatoriskt deklarera sin seger över ett Sverige som i årtionden setts som en moralisk stormakt.
Genom att principfast och rakryggat stå emot Erdogan kan statsministern och utrikesministern förhindra framtida turkiska krig och folkrättsbrott samtidigt som de visar för världen att Sverige alltjämt är en röst för frihet och mot förtyck.
Av Bahman Garemani
Kurdisk debattör och statsvetare
