DEBATT. ”I Sverige får man minsann klä sig som man vill” säger de som försvarar att bära slöja eller hijab. Deras perspektiv är mycket begränsat och de glömmer bort att det i resten av världen inte ser ut som i Sverige.
Misshandeln och mordet på Jina Amini utfördes av moralpolisen och har utlöst omfattande protester i hela Iran. Protester som i grunden är konsekvensen av fyra decennier av ett utstuderat grymt kvinnoförtryck och könsapartheid. I fyra decennier har regimen tystat kvinnors röster med ständigt närvarande hot, som inte sällan verkställts med långa fängelsestraff, tortyr och mord.
Regimen har alltid varit livrädd
För hur många människor har inte dessa fyra decennier inneburit en förlorad ungdom? Människor som hade kunnat leva ett annat liv, där de hade kunnat skratta och leva, älska och dansa, studera och arbeta. I dag utropar iranier och kurder ett rungande nej till de islamistiska lagar som gör kvinnor till halvmänniskor. Där de måste ha en mans tillåtelse när de ska resa, ansöka om pass, teckna ett bankkonto och så vidare.
Vi ser den islamistiska regimens brutalitet i sociala medier och hur den riktar sig mot kvinnor i allmänhet och kurdiska kvinnor i synnerhet. Men kvinnorna i landet har en lång historia av kamp och motstånd mot kvinnoförtrycket. Regimen i Tehran har alltid varit livrädd för den dag kvinnorna reser sig mot förtrycket.
Naiv syn
Varje gång jag deltagit i debatter med ministrar i olika svenska regeringar om de islamistiska kraven på att alla kvinnor måste bära slöja har jag mötts av en blandning av liknöjdhet och uppgivenhet. Man vet så väl att den iranska regimen inte ens bryr sig om att lyssna. Svenska regeringar har lite lamt förfäktat att man måste fortsätta den så kallade kritiska dialogen med Iran.
Skyll inte dröjsmålet på att man bara är en övergångsregering. Det vore bra fegt.
Många makthavare i det svenska samhället har ansett det är mer angeläget att ta upp vad de kallar ”större och viktigare ” frågor än kvinnoförtrycket i Iran. Viktiga frågor menar de handlar om ekonomi och att driva business, även när det kräver goda relationer med länder som Iran, Qatar och Saudiarabien. Genom att göra affärer med islamistiska regimer föreställer man sig att man kan förmå dessa att ta sitt förnuft till fånga. Man vill inte inse att dessa regimer gärna gör affärer – men i syfte att bevara eller öka förtrycket i det egna landet.
Hjälper inte kvinnorna i Iran
När jag lyfte detta inom Vänsterpartiet, där jag var riksdagsledamot i 14 år och medlem i 25, möttes jag av motstånd. Trots att kvinnor är starkt representerade i partiets ledning och kallar sig feminister, så har de passivt upprätthållit hedersförtryck och förlegad kvinnosyn i svenska religiösa skolor och många utsatta förorter.
Dessa feminister har tagit ställning för kulturrelativistiska och så kallade postkoloniala teorier som florerar i den akademiska världen. Men det har mycket lite eller ingenting alls att göra med kvinnors politiska och sociala verklighet på många platser i Mellanöstern, Sydostasien och Afrika.
Slöjan är inte ett klädesplagg likt vilket som helst, utan en manifestation och ett politiskt vapen. En Berlinmur som unga iranska flickor och kvinnor rivit under senaste veckorna för att kunna andas frihet.
Länder så som Kanada, USA, Tyskland och Danmark har infört ytterligare sanktioner mot den islamistiska regimen. Vad är det Magdalena Andersson och Ann Linde väntar på? Sverige måste upprätthålla sitt internationella anseende och förtjäna den hedervärda titel omvärlden förärat oss. Skyll inte dröjsmålet på att man bara är en övergångsregering. Det vore bra fegt.
Av Amineh Kakabaveh
Före detta riksdagsledamot och ordförande för Varken hora eller kuvad (VHEK)
Premium
Premium
Premium