Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Endast här i Sverige har vi funnit frid

Aday Bethkinne.
Foto: JANERIK HENRIKSSON / TT / TT NYHETSBYRÅN

Det är mycket jag vill säga om varför jag älskar Sverige, varför de flesta syrianer är stolta svenskar. Alla som bor i Sverige borde vara lika stolta, skriver Aday Bethkinne.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

I morgon, den 6 juni, tänker jag med stolthet bära den svenska flaggan. Jag föddes i Botkyrka den 10 februari 1993. Min mor är född i Konstantinopel och min far i Bethnahrin (Mesopotamien), dagens sydöstra Turkiet. Vi tillhör den förföljda minoriteten kristna syrianer-araméer. Vår folkgrupp kallas även för assyrier, kaldéer, maroniter och melkiter. Det finns många orsaker till namnkonflikten, en av dem är det ständiga förtrycket mot oss, att söndra och härska, att kuva oss. 

Mina mor- och farföräldrar bestämde sig för att ge sina barn en bättre framtid och emigrerade på sjuttiotalet till Sverige. De kom snabbt att älska sitt nya hemland. Här kunde de känna sig trygga, de fick tycka vad de ville och de fick tro på Jesus Kristus utan att känna sig rädda. De fick även driva egna rörelser. Framförallt kunde deras barn och barnbarn leva fritt, utbilda sig till vad de ville och jobba med vad de ville, varje förälders dröm.

 

Vi bor i Botkyrka, ett miljonprogramsområde, men också en fantastisk plats att växa upp i. Jag har lärt mig enormt mycket av alla kulturer, etniciteter och religioner jag har haft omkring mig. Alla miljonprogram har problem, Norsborg med. Kriminalitet, dåliga skolor och social misär tillhör vår vardag. Det är värre än de flesta vill kännas vid. Men jag tänker inte sticka huvudet i sanden, jag vill vara en av de som kavlar upp ärmarna och slåss för min kommun och slåss för mitt land. 

Det är mycket jag vill säga om varför jag älskar Sverige, varför de flesta syrianer är stolta svenskar. Alla som bor i Sverige borde vara lika stolta. Visst, vi har problem i vårt land, visst det är mörkt och kallt alldeles för många månader om året. Men vad är det mot allt det goda vi har? Tack etniska svenskar för er generositet, för att ni tog emot mina föräldrar och gav dem en fristad så att jag i dag kan skriva artiklar som denna utan konsekvenser.

 

I dagarna har jag irriterat mig över att många gymnasiestudenter har burit andra flaggor än den svenska, något jag också gjorde när jag tog studenten. Det är fel. Sverige har betalat för dessa utbildningar och det är den svenska flaggan vi ska bära med stolthet. 

Något annat jag har blivit trött på är den omvända rasismen, att man ser ned på etniska svenskar, på den svenska kulturen och på de svenska traditionerna. Det är ju tragiskt, hur kan man bo i ett land man inte vill vara i? Hur kan man dessutom kräva att landets befolkning ska anpassa sig efter de nyanländas traditioner? Det är ju absurt. 

Mitt folkslag har i hundratals år förföljts, vi har varit andra klassens medborgare, och tvingats att leva i ständig rädsla för repressalier, för kidnappningar, våldtäkter och massmord – till och med folkmord. Endast här i Sverige och i resten av västvärlden har vi funnit frid, kunnat utvecklas individuellt och känna att vi har en framtid. Jag hävdar att vi är välintegrerade, att vi är stolta svenskar och att vi kommer att kämpa för Sverige. Det finns enorma utmaningar som bara vi tillsammans kan klara av, men det måste dock vara slut på antisvenskheten. 

 

Aday Bethkinne

Sekreterare för Arameisk-Syrianska KIF

Kandiderar till Kristdemokraterna 2018