Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En stark stat - för medborgarnas bästa

Mindre fattigdom. "Vill man leva i samhälle där svår fattigdom och korruption är relativt ovanliga fenomen, då skall man leva i ett samhälle med en stor stat", skriver Bo Rothstein, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet. Foto: Tommy Svensson / Dn / Scanpix

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Den debatt som uppstått om Centerpartiets förslag till nytt idéprogram har huvudsakligen handlat om partitaktiska frågor, exempelvis i vilken grad programmet splittar partiet eller vilka krafter som förmått partiet till denna ideologiska omsvängning i nyliberal riktning. En fråga som kommit bort i denna diskussion är om vad som sägs i förslaget till nytt idéprogram faktiskt är sant. Politiska ideologier är nämligen inte bara en knippe åsikter om hur samhället bör se ut utan vilar också på påståenden om hur samhällen faktiskt är. Ett sådant påstående i programmet är att för att uppnå bättre samhälle så bör "staten vara så liten som möjligt". Frågan är om detta är sant.

För att svara på en sådan fråga är det nödvändigt att först bestämma vad som är ett "framgångsrikt samhälle". Här finns naturligtvis ett antal olika bud, ett som kommit att dominera forskningen har presenterats av Amartya Sen, nobelpristagare i ekonomi och en av världens mest respekterade samhällsfilosofer. Hans teori är att det goda samhället är det som ger människorna de mest utvecklade möjligheter att realisera sina egna livsprojekt.

För att detta skall vara möjligt måste medborgarna enligt Sen ha tillgång inte bara till demokratiska fri- och rättigheter utan även sådant som resurser för utbildning och hälsa. Detta kan numera mätas, till exempel i form av graden av läskunnighet, hur utbredd tillgången till rent vatten är, andelen barn som överlever sin femårsdag och hur länge människor kan förväntas leva under rimligt god hälsa.

Andra forskare har till dessa "objektiva" faktorer lagt mer subjektiva mått som i vilken grad människor i olika samhällen anser sig vara nöjda med sina liv och i vilken utsträckning de anser att andra människor i deras samhälle går att lita på. En annan typ av mått på vad som utmärker framgångsrika samhällen som kommit att användas är hur utbredd korruption är.

Inspirerade av olika nyliberala ideologer har Centerpartiets idégrupp kommit fram till att ett bra samhälle där människor kan "förverkliga sina drömmar" är ett samhälle där staten är så liten som möjligt. Frågan är om detta är sant. Alldeles oberoende av vilken av tre ovan nämnda måtten man använder på vad som är ett gott samhälle, eller om man som är vanligt använder olika kombinationer av dem, så är svaret från den internationellt mest etablerade forskningen ett tydligt nej - det är inte så att det är samhällen där staten är så liten som möjligt som förmår åstadkomma goda livsvillkor för sina medborgare. Det förhåller sig nämligen alldeles tvärtom, det är samhällen där staten är omfattande, antingen räknat i ekonomiska termer eller i form av offentliga regleringar, som skapar goda livsvillkor för sina medborgare.

Korruptionen är högre i små stater än i stora, förtroende för andra människor är högre i stora stater än i små och människor är mera nöjda med sina liv i stater med en omfattande välfärds- och socialpolitik. När det gäller måtten på befolkningshälsa är det inte bara så att stora stater lyckas mycket bättre än små stater - det är också så att det finns ett negativt (om än svagt) samband mellan befolkningshälsa och ju större andel av sjukvårdskostnaderna som är privat finansierade.

Som en annan nobelpristagare i ekonomi, Douglass North nyligen hävdat måste det vara något grundfel på de neo-klassiska ekonomernas antaganden att stora stater är dåligt för ekonomiskt tillväxt eftersom de fattigaste länderna i världen i medeltal har hälften så stora stater som de rikaste länderna.

Det står naturligtvis olika politiska partier och ideologer fritt att tycka vad de vill och det kan för all del vara så att centerpartiets idégrupp har en alldeles egen uppfattning om vad som utgör ett gott samhälle. Men om man vill leva i samhälle där så många småbarn som möjligt får uppleva sin femårsdag, där så få mödrar som möjligt dör i barnsäng, där så många människor som möjligt har tillgång till rent vatten, där de flesta människor anser sig vara nöjda med sina liv och anser att andra människor i allmänhet är att lita på samt där svår fattigdom och korruption är relativt ovanliga fenomen, då skall man leva i ett samhälle med en stor stat.

 

Bo Rothstein

Professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet