SLUTREPLIK. I min nyutkomna bok The Quest for a Divided Welfare State (Palgrave Macmillan) visar jag hur Hälso- och sjukvårdslagens portalparagraf om vård efter behov sätts ur spel av privatisering och halvprivatisering.
Perituskliniken i Lund är ett talande exempel. Några miljardärer pumpar in hundratals miljoner för att, helt i linje med den ideologiska övertygelsen, skapa vård på olika villkor för olika samhällsklasser. En vip-kö för den som har försäkring eller betalar ur egen ficka. En annan kö för alla andra medborgare, vars politiker står med mössan i hand för att få ett andra klassens avtal med den fina kliniken.
Bygg en klinik där alla är välkomna i stället
I svaret på min artikel försvarar Johan Andersson, ordförande för Perituskliniken och arvtagare till imperiet Mellby Gård, den här utvecklingen. Eller mer än så: han tar debatten till nya höjder genom en USA-influerad socialized medicine-argumentation, där svensk välfärdsmodell är tyranni och myndighetsvälde.
I handling tar Andersson ställning genom att finansiera en cancerklinik som bryter mot Hälso- och sjukvårdslagens mest grundläggande princip. Annars, om han hade sympatiserat med lagstiftningen, skulle han förstås ha byggt en klinik där alla välkomnas på lika villkor. Eller tagit ytterligare ett steg: vänt sig mot det icke-meritokratiska system som låter honom ta över pappas pengar och företag, och förordat en arvs- och gåvoskatt värd namnet. Då hade det offentliga kunnat bygga många fina kliniker.
Av John Lapidus
Forskare ekonomisk historia
Handelshögskolan vid Göteborgs universitet
