Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

En återfallsförbrytares karriär i slappa Sverige

Sveriges lagar är inte anpassade efter dagens brottslighet, menar Fredrik Marklund.Foto: Fredrik Sandberg/TT
Fredrik Marklund, polis och debattör.Foto: PRIVAT

Den här berättelsens huvudperson är dömd för 45 brott på 14 år och slapp utvisning efter två våldtäkter.

Brottsligheten i Sverige har förändrats i en takt där lagstiftningen inte hängt med. Fokus måste skifta från vad som är bäst för gärningsmännen och i stället utgå ifrån att skydda medborgarna, skriver polisen Fredrik Marklund.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT. Den svenska modellen gällande brott och straff går i grova drag ut på att kriminella i absolut sista hand ska dömas till fängelsestraff och innefattar bland annat mängdrabatt, ungdomsrabatt och villkorlig frigivning efter två tredjedelar av fängelsetiden. För att synliggöra problematiken med denna modell vill jag berätta om en man jag valt att kalla för återfallsförbrytaren och som jag i mitt arbete som polis träffat vid ett flertal tillfällen.

Mannen kom till Sverige 2006 och dömdes redan efter några månader i landet för bland annat våld och hot mot tjänsteman, grovt rattfylleri och två fall av våldtäkt. För de tio brott han begått dömdes han till tre års fängelse och livstids utvisning. 

Återfallsförbrytaren satt, helt i enlighet med den svenska modellen, två av sina tilldömda tre år i fängelse innan han blev villkorligt frigiven hösten 2008. Utvisningen verkställdes aldrig då regeringen valde att ge honom nåd. Tre dagar efter frigivningen gjorde han återigen sig skyldig till våld mot tjänsteman och fick ytterligare en månad i fängelse.

45 brott – däribland ännu en våldtäkt

Åren gick och mannen fortsatte begå brott. Han dömdes för bland annat grov misshandel, våldsamt motstånd, penningtvätt, narkotikabrott, olaga hot, ofredande och många fall av rattfylleri och olovlig körning. Återfallsförbrytaren dömdes för 45 brott under sina första 14 år i landet, oftast med skyddstillsyn, dagsböter och ibland kortare fängelsestraff som följd. 

Under 2014 begick han återigen en våldtäkt. Denna gång dömdes han till två år och åtta månader i fängelse och släpptes även denna gång fri efter att två tredjedelar av straffet var avtjänat.

Sarneckis slappa straffskala

I Sverige har man under lång tid haft uppfattningen att långa fängelsestraff inte har någon nytta. Jag menar att denna bild i mångt och mycket har cementerats på grund av en snäv medierapportering där kriminologen Jerzy Sarnecki haft i stort sett ensamrätt när det gäller att uttala sig i frågan. Sarnecki har under många år basunerat ut att det inte finns några belägg för att strängare straff skulle minska brottsligheten. Och när Sarnecki påstått detta har de svenska politikerna uppenbarligen lyssnat och lagstiftningen blivit därefter.

Vår huvudpersons kriminella liv i Sverige fortsätter. Han är i skrivande stund misstänkt för att ha spottat en ung tjej i ansiktet innan han misshandlat henne och hotat henne till livet.

Jag menar att matematiken är så enkel att det är svårt att ta Sarnecki på allvar. Om återfallsförbrytaren redan efter de första två våldtäkterna hade suttit i fortsatt förvar hade den tredje våldtäkten aldrig ägt rum, och han hade inte heller haft möjlighet att begå de andra brotten han senare dömts för. 

Även om Sarnecki haft svårt att se logiken i detta finns det andra kriminologer och statsvetare som bekräftar det för mig uppenbara sambandet mellan straff och brottslighet.

Medborgarna behöver skyddas

Jag menar att brottsligheten i Sverige har förändrats i en takt där lagstiftningen inte har hängt med, och att vi har ett ansvar att skydda medborgarna från personer som återfallsförbrytaren. Tro mig, han är inte ensam om att ha ett register likt detta. Jag menar att fokus måste skifta från vad som är bäst för gärningsmannen och i stället utgå ifrån att ge brottsutsatta upprättelse och att förhindra att ytterligare brottsoffer drabbas.

Danmark har tagit krafttag mot gängkriminaliteten och genom resoluta åtgärder under sju år lyckats minska antalet gängkriminella med en tredjedel. Detta uppmärksammades när unga gängkriminella från Sverige dömdes till långa fängelsestraff i Danmark, när man för motsvarande brott i Sverige hade fått en bråkdel av detta. 

Som en blixt från klar himmel har nu även Sarnecki vaknat och påstår, helt ogenerat, att längre fängelsestraff för gängkriminella skulle minska brottsligheten. ”Det råder ingen tvekan om att inlåsning av de mest våldsbenägna individerna skulle minska gängens brottslighet”. 

Löfven förstår inte

Beskedet från statsminister Stefan Löfven är däremot tvetydigt. Visserligen uttrycker han ofta att de kriminella gängen ska knäckas, men kan i nästa stund uttrycka sin förnöjsamhet med att landets fängelser redan är fullbelagda och att detta beror på alla de åtgärder hans regering vidtagit. Att landets fängelser är fulla tolkar jag snarare som att den grova kriminaliteten ökat. 

Vad Löfven och hans ansvariga minister Morgan Johansson inte verkar inse är att dessa marginella lagändringar inte gör någon avgörande skillnad. Det krävs betydligt kraftigare åtgärder för att vända utvecklingen.

Misstänkt för nya brott

Vår huvudpersons kriminella liv i Sverige fortsätter. Han är i skrivande stund misstänkt för att ha spottat en ung tjej i ansiktet innan han misshandlat henne och hotat henne till livet. Det återstår att se om Sverige denna gång ska ge brottsoffret upprättelse och förhindra att ytterligare brottsoffer drabbas, eller om mannen ska få ytterligare en chans till bättring. 

Jag tror mig veta svaret.

 

Av Fredrik Marklund

Polis i Stockholm

Så straffade Danmark svenska gängmedlemmarna: