Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Elisabet Fura: Sverige bör avvakta nya Caroline-domen

Elisabet Fura, domare i Europadomstolen för mänskliga rättigheter.
Den gamla Caroline-domen är ett tveksamt argument för inskränkningar i den svenska tryckfriheten, varnar Elisabet Fura.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

FAKTA


ELISABET FURA
Elisabet Fura är domare i Europadomstolen för mänskliga rättigheter men uttrycker här sin personliga uppfattning

I den pågående diskussionen om tryckfrihet och personlig integritet har många refererat till den så kallade Caroline- domen från Europadomstolen. Jag tror att debatten skulle tjäna på om en del missförstånd kunde klaras ut. Låt mig göra ett försök.

Såväl tryckfriheten som rätten till skydd för privatlivet slås fast i Europakonventionen som är svensk lag. Rättigheterna har samma tyngd. Inte sällan kommer de på kollisionskurs och respekteras den ena fullt ut så innebär det att den andra får ge vika, helt eller delvis. Då måste en rimlig avvägning göras mellan de stridiga intressena. Det vet varje chefredaktör och det är inget nytt. Så varför allt väsen nu kring Caroline-domen som meddelades redan 2004?

Prinsessan Caroline av Monaco hade vänt sig till tyska domstolar för att stoppa publiceringen i skvallerpressen av en rad foton som paparazzi tagit av henne i alla möjliga privata situationer. De tyska domarna avgjorde frågan efter en grundlig analys av Europadomstolens praxis och gav prinsessan rätt beträffande några bilder som tagits från långt håll när hon befunnit sig på platser dit hon dragit sig undan och hade rätt att förvänta sig att få vara i fred. Men för övrigt fick hon finna sig i att merparten av bilderna publicerades. I Strasbourg avgjordes frågan av en kammare på sju domare som kom till rakt motsatt ståndpunkt nämligen att bilderna inte borde ha publicerats och att Tyskland därför brustit i sin skyldighet att skydda Caroline.

Prinsessan Caroline. Foto: Foto: Piovanotto Marco Domarna i Strasbourg framhöll att Caroline, trots att hon var vad man kallade "en historisk gestalt" hade rätt till ett privatliv och att bilderna tagits av henne i situationer där hon inte hade något offentligt uppdrag. Att trycka bilderna i tidningen kunde inte försvaras med något allmänintresse, exempelvis att främja en debatt i en angelägen fråga. Även om det inte skrivs rent ut så är en rimlig tolkning att domarna ansåg att rent pekuniära intressen inte räcker för att värna tryckfriheten på bekostnad av den personliga integriteten. Domen är kontroversiell och den har betydelse för frågan om den svenska grundlagsskyddade pressfriheten behöver reformeras.
Caroline-domens kritiker menar att begreppet offentlig person har fått en alldeles för luddig innebörd och att det är svårt att förutse vem som måste finna sig i att bli granskad och fotograferad och vem som har rätt till en fredad zon. Kanske är somliga skyddade i vissa situationer men inte i andra. Lika allvarlig är i mitt tycke kritiken att Europadomstolen i onödan har "lagt sin näsa i blöt" och omprövat kvalificerade avvägningar som gjorts på nationell nivå, i strid med sitt uppdrag. I dessa känsliga bedömningar saknar den europeiska domaren kompetens och Europadomstolen skall inte agera som en fjärde instans. Här, menar kritikerna, har Europadomstolen gjort just det.

Domen har följts av en serie liknande mål med olika utgång. Dessa kan vi lämna därhän och i stället titta framåt.
Axel Springer AG äger Bild-Zeitung, en rikstäckande daglig tysk tidning. 2003 publicerades en omslagsstory om X, en tv-kändis som anhållits som misstänkt för kokaininnehav. Artikeln inne i tidningen illustrerades av tre bilder på X och det omnämndes att han tidigare dömts villkorligt för droginnehav. I en uppföljningsartikel 2005 rapporterades att X blivit dömd till böter efter att han erkänt.

X fick artiklarna stoppade genom att stämma och domstolen i Hamburg fann att X önskan att skydda sitt privatliv vägde tyngre än allmänhetens rätt att bli informerad, även om X erkänt. Författningsdomstolen vägrade att ta upp Springers klagomål att publiceringsförbudet skulle strida mot yttrandefriheten. Klagomålet ligger nu i Europadomstolen och kammaren beslutade "hissa" ärendet att avgöras av domstolens stora sammansättning för prejudicerande domar. Detta kan ske om avgörandet kan leda till ett resultat som strider mot en tidigare dom.

Parallellt hissade samma kammare ytterligare ett klagomål från Caroline där hon gör gällande att de tyska domstolarna trotsar Strasbourg. Målen har lagts ihop och Europadomstolens Grand Chamber har nu att ta ställning till två klagomål som kan beskrivas som spegelvända. Den svåra balansen mellan integritetsskyddet och pressfriheten kommer att analyseras återigen, denna gång av 17 europadomare. Kanske läge för Sverige att avvakta?


ELISABET FURA
Elisabet Fura är domare i Europadomstolen för mänskliga rättigheter men uttrycker här sin personliga uppfattning

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!